Hur svårt kan det va?

Igår var jag och barnen på Ikea, lugnt och skönt med andra ord. Till skillnad från om vi varit hemma så hade jag två kanske tre konflikter med barnen i stället för tiotusen. Är det kanske till Ikea man ska flytta?

När jag hämtade Moltas från förskolan och vi stod och samtalade om besöket på möbelvaruhuset ensam med två barn, tyckte en av fröknarna att jag var helt från vettet som skulle ge mig in i detta. Jag förklarade då att jag faktiskt konstigt nog, upplever det lättare ensam med två barn än med två barn och man.
I sällskap med denne får jag oftast inte gå runt och strosa, känna in stämningen och insupas av idéer. Nej, då ska det genas, åkas hiss förbi plan 2, ökas takten på ram avdelningen och egentligen kanske helst blundas igenom hela besöket. Enda gången det inte morras är när denne får en benfri kotlettrad med pommes och det känns än lite bättre eftersom det på den ges rabatt på om man är med i "Ikea family".
Med denna fördom eller bittra sanning (beroende på vem du frågar) stod vi och skrattade gott ett tag. Då föll det sig inte bättre att en annan mamma kom och skulle hämta sitt barn och konstaterade att "Åh, vad roligt med Ikea". I nästa andetag säger hon " Det är verkligen så härligt att få gå där ensam, barnen kan vara med det är lugnt men inte mannen! Finns det något värre?" Som om vi gått och pratat ihop oss och bestämt vår åsikt gemensamt, men så var det inte. Vi är bara två kvinnor i samma situation som aldrig känner att man får titta klart när man är där med respektive. Alla de små saker som förskönar lite i hemmet utan att man egentligen märker dem, blir triavialt kallade "Onödigt!" och där gick lusten ur och även lilla mamma blir sur och tvär...

Väl på varuhuset så satt jag i restaurangen och funderade lite och observerade andra som var där i par. På bara ett par minuter kunde jag konstatera tre stycken som verkligen var skitsura på varandra. Jag uppfattade också en manlig faktiskt arg kommentar "Varför blir det alltid såhär?" när tjejen gled in på tyg avdelningen i förbifarten. Skulle samma scener visas om vi var på Biltema eller Jula? Jag tror faktiskt inte det. Om det sedan beror på att vi kvinnor (hård generalisering) kan uppföra oss bättre i trängda situationer eller att vi faktiskt ibland bara blundar lite bättre för att se när det som "ändå inte kostar något" åker ner i varukorgen, vet jag inte.

För hur svårt kan det egentligen vara att överleva ett besök på Ikea utan att råka i luven på varandra?
Ja, det lär vi väl aldrig få veta...