Gott nytt ass på er!

Här på Ekerö ska nyårsafton firas hos våra kära bundsförvanter Björklunds tillsammans med ytterligare två familjer, det blir nog mycket trevligt.
Löften som ska med till nästa år är inte nya utan handlar mer om att fortsätta med de jag tidigare satt upp. Precis som för många andra framförallt med träningen som jag äntligen fått lite "flow" på.
Ett delmål ska jag dock ha nämligen: Strama upp baksidan en del, eller en HEL del faktiskt. Min kära vän Roosan informerade mig för ett tag sedan att det är just rumpan hon tycker är det tydligaste tecknet på att kvinnor fött barn, inte brösten. Detta var för mig helt nytt eftersom mitt fokus legat precis på det sistnämnda området. Men nu när hon sagt det har det gått upp för mig att hon har helt rätt!
Shit, här har vi något att arbeta hårt med. Kanske inte minskning så mycket men uppstramning. Det som tidigare varit en, om så för den delen ganska stor- har nu gått och blivit tvilling. "Hallå alla PT- jag behöver hjälp!"
Om två och en halv månad är vi i Thailand och då jäklar ska det gå att kasta nötter på den som studsar tillbaka istället för att fastna. Jay-Lo ska i smyg snegla på den och avundas!... Nej, nu får jag ta och sluta innan jag lovar för mycket. Men så mycket mer offentligt löfte kan man väl knappast ha? Påminn mig gärna om dessa rader.
Och till dig min kära vän Roos- keep it comming! Fortsätt göra mig upplyst, jag säger som vanligt till om jag inte håller med dig.

Från oss alla, ett gott nytt år!

Ps) För er som undrar. Moltas sov hela natten till klockan 9:00 - REKORD!!!!!!

Peppar, peppar...

...ta i trä. Jo, minsann. Nu har det äntligen skett. För första gången på minst 1 vecka har Olivia kunnat aktivera sig lite på egen hand och inte behöva sitta på min arm. Om det sedan bara var för en halvtimme gör inget, det ger mig lite hopp om att jag i framtiden någon gång ska skonas från mitt plåster. Man kan verkligen bli galen av att ha någon som konstant ska vara på en och som till och med har börjat bita mig för att visa sin kärlek, vilket jag inte alls uppskattar eller ser som något ömt. Idag slog det mig att jag blivit så känslig mot ljud som fläkten, tv:n, skrammel etc som en följd av Ollies skrik den senaste veckan. Tompa skrev under på detta och påtalade att jag dessutom blivit väldigt lätt irriterad (mer än vanligt?) - tro på f**n det! Men nu kanske det vänder, jag håller tummarna och ber om ursäkt för mina humörsvägningar.

Så här glad vet jag knappt när hon senast var. Tänk att en sådan här gullis kan driva en till vansinne...

Moltas slocknade innan kvällsmaten idag. Vi hoppade över vilan och med besök av kompisen Elliot, sockerkaks bak och pulkaåkning blev det övermäktigt. Nu hoppas vi bara att han sover hela natten så att han vaknar pigg och glad på årets sista dag.

Bus är ett bra ord som beskriver dessa tu. Som jag tidigare sagt, kan bli farligt framåt tonåren!

Nu ska jag baka klart inför födelsedagen som hägrar om två dagar. Tänk att Moltas ska bli 3 år! Min lilla plutt som det sprutar ord ur för tillfället, vilket i sig lett till staaaammmmnnnniiinnng. Låter faktiskt lite sött, men jag hoppas att det snart är övergående.

BK Avance nästa!

Tillbaka i hemmets lugna vrå, borta bra men hemma bäst brukar man säga och jag skriver under på det.
Tack till alla som hjälper oss och barnvaktar så att jag och Tom kan fika ifred, promenera eller gå på spelkväll med kompisar. Tack till er som avlastar när Olivia har hysterisk mamma mani om än som bara för ett toa besök ifred. Tack för kvarten extra att vila ögonen på morgonen eller för att ni utan problem tar en bajsblöja. De är dessa saker som gör att jag och de mina mer än gärna åker till er alla, det och för att vi helt enkelt tycker om er!

Sista dagen i Katrineholm fick vi in ett bowling besök med mamma, syster yster och Måns. Jag tycker verkligen att det är så roligt att spela bowling och vi gör det ofta tillsammans med våra vänner. När vi spelar är det inte bara på skoj utan full tävling, utan undantag om du är tjej eller kille, stark eller svag, tjocka eller smala fingrar. Har du gett dig in i leken...
Men idag spelade vi med barnen och då får man ta det lite lugnt, det är inte lika viktigt liksom. Så om man råkade förlora med 1 poäng mot sin syster idag, så gjorde det inte så mycket. Jag spelade inte ens för fullt. Idag var det viktiga att ha kul med barnen, det var för barnen vi gjorde detta, inte för att vinna mot något syskon eller något annat banalt.

Spelstilarna är många, inte alltid så tjusiga, men ganska effektiva.

Moltas som om tre dagar fyller just 3 år fick till sin första strike och Toms bowlinghjärta började nästan blöda av stolthet. Moltas sträckte händerna i luften och sa "Yes" oavsett om det var två eller tio käglor som föll ner. Är det kanske bowling proffs han ska bli? Låter lite töntigt kanske? Man får nog inte så mycket brudar på den titeln och så värst mycket pengar tjänar man nog inte heller. Om ni har mer detaljer kring livet som bowlingproffs så säg gärna till, vi vill ju inte missa chansen till det i så fall och jag antar att satsningen måste starta ganska snart om så är.

Som ni kan se av resultatet så ledde Moltas över sina föräldrar efter två omgångar, varav en strike. Men är man så noga att man måttar innan (bild till vä) så är det kanske inte så konstigt.

Olivia, den lilla mamma grisen var både glad och sur. Tillsammans med kusinen är det svårt att vara ledsen och inte när mormor låter en leka med ketchupen heller!

Kalla den änglamarken

Han är verkligen för bra den där Collin...Collin Nutley allstå. Han kan faktiskt konsten att porträttera Sverige från dess bästa sida. Allting ser så vackert ut, sådär ni vet att man blir lycklig i magen av att allt ser så härligt ut.
Igår var vi alltså och såg den sista "Änglagård" och jag är nöjd med besöket, den var med beröm godkänd.

Det roliga är att när de förra gick upp på biograferna så kunde jag inte alls likna mig vid aktörerna, de var en del av vuxenvärlden som spännande hägrade i horisonten. Igår när jag satt där så slog det mig flera gånger att "Gud, vad de var unga" när man fick se bilder från de gamla filmerna, helt till skillnad från vad jag gjorde vid mina första möten med Änglagårds filmerna. Nu kunde jag se att de åldrats och filmens innehåll var av mer mogen karaktär d.v.s. att hitta sina rötter istället för att ha spritfester med massa nakna människor hängandes utför fönstren så att prästen svimmar. Och kan ni tänka er! Inte en enda snorsträng eller "flashad" tutte av Helena Bergström, har det någonsin hänt?
Jag gillade den som sagt var och ger den i betyg 7 av 10. Det var en blandning av glädje och ledsamhet i filmen, precis som det ska vara när det är undertecknat C. Nutley. 

Änglagård på den gamla tiden- wild and crazy!

Jaha, är julen slut nu eller?

Anticlimax är en känsla som infinner sig såhär dagarna efter julafton. Här har man förberett och fixat, fejat och donat, allt för att bli klar till dagen D. När den väl är kommen och man flängt runt hos släkt både i Uppsala och Katrineholm, så går liksom luften ur. Ska det inte vara något mer? Vad gjorde man egentligen förr när julen kändes sååå lång, för nu försvinner den på tre röda?
En stor skillnad är väl att den obligatoriska utgången på Juldagen nu för tiden ofta är utbytt mot julafton nr 2. I år smög sig dock tanken in att man kanske skulle ta och ge sig ut i snöyran för att träffa gamla bekanta, men i samma veva som Olivias tänder gav sig tillkänna så kände både jag och Tom att vi lägger ner det för i år...också.
Bra har vi haft det i alla fall och vi är alla nöjda med även denna jul. Nu blir vi kvar här i Katrineholm tills på torsdag och ska bara vara, om det ges tid för det vill säga. Veckan ser ut som följer:
Må- F.m = Hyrd gymnastikhall för träff med tjejerna och alla barn.
        E.m = Eventuellt träff med gamla vänner.
        Kväll = Spelkväll hos Annelie
Tis-  F.m = Shopping och eventuell lunch med faster för inredningsråd.
        Kväll = Bio?
Ons- F.m = Båsenberga för pulka åkning med syster och fam.
Utöver detta vill jag gärna hinna till badhuset, Factory outlet, Busfabriken och kanske några fler promenader. Vi ska ut till Julita och där skulle jag gärna åka lite skidor. Jag vill träffa min syster och hennes barn mycket mer, ha barnvakt så att jag och Tom kan göra något ensamma....Ja, tiden räcker verkligen inte till! Vad är det nu jag sa för någon månad sedan..Carpe diem?

Vi försöker faktiskt ta oss tid att vila upp oss också. Mer av den varan hoppas jag också att det blir tid för.

Varför ska man åka pulka när man kan ta trampbilen som är så rolig?! Lite slirigt var det dock.

Mer bilder från julen kommer kanske att komma när jag är hemma i min trygga vrå. 



God jul!

Önskar härmed alla mina nära och kära en riktigt god jul!

Vi har inlett firandet med lite julklappsöppning på morgonen. Moltas har väntat på att hans kära mamma skulle vakna så man fick öppna paketen och kl 08:15 fick det vara nog!

Tänk vilken lycka att få öppna flera paket redan på morgonen och sedan få ännu fler lite senare på dagen!

Det verkar som om någon varit snäll i år i alla fall.

Ollie är fortfarande sjuk och brydde sig inte speciellt mycket om paketen, inte ens snörena. Vilken första jul det blev för dig, min lilla stackare!

Dan före dopparedan

Då var det dags att stryka de sista "att göra" sakerna innan vi tar jul i vårt hus. Moltas och jag tog en tur till Bromma för att köpa ett par röda byxor till honom inför helgens outfit. Det roliga är att jag för två dagar sedan lämnade tillbaka ett par som jag redan köpt, eftersom jag tyckte de satt mindre bra på. Detta ångrade jag redan dagen efter och tänkte att jag helt enkelt får åka tillbaks och köpa ett par igen. Detta var lättare sagt än gjort, då resten av stan också verkar vilja klä sina små gossar i röda byxor, i alla fall de i stl 98. Till slut hittade jag i alla fall ett par, men de är mer brandröda än de förra vilket jag grämer mig lite över. Men en snygging klär ju i allt så Molle kommer nog bära upp dessa med den äran också.

Han börjar bli en rutinerad "lunchare" nu. Det är riktigt trevligt att umgås med Moltas på tu man hand ibland.

Tompa var hemma och städade under tiden med Olivia om sällskap, eller sällskap? Hon är lite lite sjuk nämligen så hon sov en hel del. Att hon somnar av sig själv på mattan tillhör inte vanligheten, vilket är ett tydligt tecken på att hon inte är helt kry.

Vad som återstår nu av kvällen är mat, dryck, uppesittarkväll med paket inslagning. Tänk att vi trots att traditionen är bruten för i år, kommer att sitta framför Bingolotto och halv sova. Annars brukar vi starta upp julen med detta hemma hos mamma och pappa, inte för att det är världens roligaste utan mer för att vi brukar göra det.
I år startar vi med julafton hos Toms syster i Uppsala och åker vidare till Katrineholm för jul där på lördag. Det blir nog bra, fast det känns lite konstigt att inte fira med mamma, pappa och syrran på den "rätta dagen". Det är första gången på mina 32 år, hm...

Granen har vi också klätt idag och den barrar något kopiöst må ni tro! Kan det bero på Moltas finslipning av den igår med nagelsax och pinsett? Nej, det gör det nog inte. Det är Ica. Så enkelt är det!

Här är kulan som Moltas i år köpt till sin egen. Helt ok val tycker jag. Det stod mellan denna och en som såg ut som en bakelse. Denna tradition att man ska köpa en ny kula varje år startade jag första året vi flyttade in i huset. Då hade vi inga barn, utan lotten föll på mig att välja och ståtligare resultat kan det nästan inte bli.

Nu är det dags att packa klart kappsäcken, för i morgon bär det av på Tour Christmas 2010.

Så gick det sen

Det var reglatorn som var trasig, kunde inte reglera både in- och ut luft så den fick foten. Vi installerade en ny som tur var och swich så var temperaturen på topp igen- härligt!!!
Vad det kostar? Vet ännu inte riktigt men så många tusenlappar som Tom trodde skulle flyga iväg blev det inte, min chansning låg närmare (vilket kanske betyder att jag inte insett vidden av vad som kunde ha hänt).
Ni hör väl hur van jag låter nu på dessa fjärrvärme termer?! Hängde med riktigt bra tyckte jag när installatören hade genomgång, blev lite imponerad själv, ställde inte alls så många "onödiga" frågor. Ska nog ta och lära grabbarna i kvarteret hur det egentligen ligger till med reglatorerna.

Nu är Tom och Moltas och försöker inskaffa en gran...på ICA. Ber om ursäkt pappa om du läser detta, men så fick det bli i år. Jag sitter och njuter här i soffan innan det är dags att ta tag i disken. Kanske ska man fira med lite glögg, för fr.o.m. idag är jag och Tom lediga båda två fram tills 10:e januari. Ska verkligen bli så mysigt!

Med risk för att låta som ett fall för lyxfällan så kan jag för er berätta att jag äntligen fått en ny telefon (detta skedde igår, innan vi visste om reglatorn). Det blev en HTC desire Z, den med tangentbord. Så nu är min intention att även kunna blogga direkt från mobilen då och då. Ni förstår väl vilken spjutspets journalistik det kan komma bli!
Och för er som fortfarande tvivlar på mitt moraliska omdöme i denna fråga, så kan jag berätta att det endast kommer att bli ca 50 kr dyrare i månaden än med den förra. Herregud, det är ju tekniktjejen ni snackar med. Klart hon trollade upp mobilsäljaren till att hala fram ett väldigt bra avtal. En skillnad på 250 kr i månaden från vad han sa först var vad jag lyckades få ner månadspriset - det ni!

Oj, nu är granhandlarna hemma. Bäst att gå och assistera.

Här är den, granen 2010. En riktig bjässe!....

Kallt ute, kallt inne, sol i sinne

Ja, då ska man känna att man lever minsann. Vi har haft lite problem med temperaturen inomhus nu i ca 1vecka och idag har temperaturen 13 grader noterats, brrrrrrrr.. Det märks att det är kallt när till och med Tom tänder ljus och tycker det är bra att vi har ett lager  av dessa hemma. Han brukar annars sucka högt och påtala att priset för uppvärminingen av huset är lägre än kostnaden för inköp av ljus.
Ha! Vem har rätt nu då?
Dalkia är på väg och jag anar att kostnaden för felsökningen kommer att göra mig gråhårig. Hoppas bara vi klarar oss från att behöva byta ut något som man knappt vet vad det är, men ändå kostar multum. Det är ju bara så tråkiga pengar att behöva lägga ut, men det är väl så det är nu när man är vuxen...

Trots kylan så är det väldigt vackert ute just nu. Våra kära fåglar som jag och barnen matar i smyg,(T är inte nöjd med vad de lämnar efter sig) får kanske ta och banta lite om räkningen blir för stor.

Fortsättning följer....



Robinson 2011?

En gång för länge sedan ansökte jag till "Robinson". Det var under min period i Göteborg när jag inte hade något att sakna om man skulle vara borta 1 månad. Jag finslipade på ansökan och lät min goda vän K som är art director lägga upp en lockande profil. För vist skulle det vara kul om en lite för pedantisk tjej skulle komma till lägret och få spelet när de andra inte plockar bort disken, eller någon som hela tiden skulle städa? Verkligen jättekul!...
Min personliga sak skulle vara en kamera, vilket hade dubbla syften. Dels skulle jag som vanligt dokumentera mina resor (vilket jag fortfarande gör), dels skulle jag nog kunna sälja några av bilderna till "Se & Hör". Ha! det har nog ingen tänkt på tidigare, eller?
Inte ett ljud hörde jag från produktionen, detta trots att jag skickade in min fina ansökan i ett stort gult tygkuvert med röd textiltejp som detalj, allt för att den skulle synas.
Tror dessutom att jag satte på för lite portot och jag antar att SVT (dåvarande kanal) inte betalade för att få hämta ut brev på posten.

Nu många år senare kan jag skratta åt tanken, för hur tänkte jag egentligen? När säsongsfinalen gick i lördags, så konstaterade jag att detta nog aldrig hade varit min grej p.g.a. många olika orsaker bl.a:
* Jag är otroligt dålig på att simma och ta mig fram i vatten. Jag kan inte ens dyka vilket lägger mig på minussidan direkt, för hur snabb iväg är man om man startar med en "spik"?
* Jag är sjukligt rädd för ormar samt tanken av att det möjligen kan finnas ormar i trakterna där jag befinner mig.
* Många skavanker och gamla skador har jag, vilket skulle göra att jag redan från början skulle ha svårt i många av tävlingarna. Att ta mig upp för ett rep för egen kraft är ju fysiskt omöjligt också för den delen!
* Vet inte om jag skulle våga smaka på okända saker. Bara tanken på att dricka ren kokosmjölk gör mig illamående.
* Det grumliga vattnet som de ofta får tävla i - Hjälp! Vem vet vad som kan ligga på botten?
* Hårig är jag också. Får man tillgång till rakhyvel eller måste man pinsa? Jag klarar verkligen inte av den smärtan, jämförs nästan med att föda barn.

Ja, utifrån detta kan man bara konstatera att jag inte är ett ämne för "Robinson", trots att jag både är envis och säkert skulle ha förberett mig väl innan. Säga vad man vill, men att de brakar ihop både psykiskt och fykiskt kan jag absolut förstå.
Hur som helst så var jag då inställd på att åka till Tengah och vem vet vad jag gjort idag om jag kommit med? Kanske hade jag målat mig blå och flippat i direktsänd TV, gift mig med en känd författare eller bara varit en av de som försvinner i perferin.
Ja, guds vägar äro outgrundliga.

Vår mentor Pingu

Då var söndagen kommen och vi försöker få lite jul i vårt hus. Detta betyder i ordets rätta mening att jag plockat fram kartongen med julsaker och ställt den i klädkammaren samt att jag strukit en julduk. Granen som ABSOLUT måste upp minst 1 vecka före jul! (läs med Tom röst) lyser med sin frånvaro. Men i morgon håller vi tummarna.

Idag har Moltas åkt skidor för första gången och minsann klarade han inte det också! Frågande undrade vi var han lärt sig det och skam den som säger att TV inte är pedagogiskt, för Moltas berättade att det är "Pingu" som lärt honom. Tänk vad en liten degklump kan vara bra, trots att man många gånger inte alls förstår vad som är grejen med denna populära pingvin. Jag kan dock säga att "Pingu" inte får ansvara för språkträningen, men skridskor och skidor är helt ok.

Lite svårt att hålla skidorna isär är det kanske...

Man blir hungrig av att åka skidor. Moltas tog fram camping stolen och hade lite pick-nick framför TV´n.

Igår var kompis R här och myste. Vi hade intentionen att se en kostym film och drömma oss bort i "Mr. Darcy anda", men Tompa var piggare än vad vi trott och sov inte alls i soffan som han brukar. Detta ledde till att vi var schysta och lät honom kolla på action istället. Men det är det som är det sköna med mig och R förstår ni. Likväl som vi mer än gärna gottar oss i drama filmer om vemod och kärlekssorg, så kan vi finna stor glädje i att se Bruce Willis köra flygplan med lilltån eller Tom Cruise skjuta fem bovar trots att han har en bomp inplacerad i hjärnan.
R hade med sig lite julklappar av det ät- och drickbara slaget, men vi gav tillbaka hälften.  Inte för att vi var otacksamma utan vi behöll det som vi fann gott (hembakat bröd och choklad) och lät istället någon annan få ta del av det övriga(Mesost, älgkorv och starkvinsglögg). Det är skönt när man kan göra så utan att behöva känna att hon nog blir sur, för det blir hon inte...hoppas jag?! Brödet var hur som helst gudomligt gott.

Helgen ska avslutas med besök av Moltas kompis med familj. De leker så bra tillsammans och vi vuxna kan bara sitta och gotta oss och ha det trevligt.
Ett träningspass på detta för att svettas bort lite av det allt för mycket som man tryckt i sig i helgen. Snart är det jul och då är det bara att gilla läget, för "äta bör man annars dör man".

Förtryckta småbarns morsor

Jaha, vad händer då ikväll? Jo, som vanligt hänger vi med 10.an d.v.s jag och Annelie hänger med alla barnen.
Våra män? Är som vanligt på fest.
Vi har det inte lätt vi arma 2010-tals morsor. Här blir vi lämnade var och varannan helg, för att männen ska få lufta sina partyskor. Var är detta samhälle på väg? Kanske dags att återigen kasta bh:arna och slåss på barrikaderna, för såhär får det inte fortsätta! Vi kommer ju bli helt förslappade om vi ska sitta hemma och sippa på vin, äta choklad och kolla på "På spåret", det är verkligen synd om oss. Eller kanske inte? Vi har det nog ganska bra måste jag säga. Ligger på samma nivå med antal nävar i godisskålen, snarkar inte i soffan och skrattar/ gråter åt samma saker.  Så vi misströstar inte, för den som spar den har....sovmorgon på söndag. Fri från både natt- och morgonskift!

Tom ska få en stor eloge trots allt. Han skrapade och sopade min bil fri från is och snö utan att jag bett om det. Det är kärlek!

Stackars oss kvinnor, aldrig får vi göra något kul...

 ( Obs! Bilden är från vår tid med bara 2st barn i kollektivet)

Stafett familjen

Idag är ännu en sån där dag då min pappa skulle ha sagt "gör ni inget annat än att vara ute och festa?". Han har lite svårt att hänga med i det tempo som vi i vår familj ibland hamnar i, när vi åker hit och dit, kors och tvärs, allt med barnen i släptåg. Ofta är det så att hela familjen ska åka och göra något trevligt (vilket han säker också skulle benämna "festa") men ibland är det så att jag och Tom gör saker enskilt utan barn och make/maka.

Så ser då denna dag ut och även i morgon, precis som det var förra veckans torsdag och fredag. Tompa ska på julfest, den 2:a för i år och jag jobbar sent. Då blir det så att barnen levereras till jobbet i lagom tid när jag slutar, T tar bussen därifrån för att hinna och jag åker hem med kidsen och äter den mat som T förberett så att jag slipper lite kaos. Förra veckan hade vi överlämning halvvägs in i maten, där jag tog över matning och T sprang iväg för att hinna med bussen 3 minuter senare. Knepet är att man bara säger "Hej" och "Hej då" när man ses och sedan ringer man och pratar mer, när den som ska iväg  sitter på bussen i lugn och ro.

Detta är självklart inget jag önskar två dagar varje vecka, eftersom jag faktiskt tycker om att träffa Tom. Men att man ibland ges tid till att bara vara den man är utan barn, är bra både för energi påfyllnad och för variationen som behövs i den ibland gråa vardagen. Att man ganska snart märker att man saknar sin familj om det varit för mycket "egen tid" känns som ett tydligt tecken på att man har det bra trots allt.

Nattmonster

Olivia är ett nattmonster och jag blir så trött på det här...
Det är hennes fel att jag äter för mycket sötsaker idag, det känns faktiskt lite bättre när jag kan skylla ifrån mig.
Idag luktar hon dessutom vitlök likt en kebab försäljare, men det är mitt fel, den kan jag ta.

I morse kom jag på varför jag inte har några gråa hårstrån, som flertalet av mina kompisar faktiskt redan fått.
Jag får nämligen vita strån i ögonbrynen istället och dessa små rackare kan också göra mig galen. Precis som Olivia gör på natten. Men henne gillar jag i alla fall igen på morgonen.

Var ska detta sluta?
Jo, här och nu verkar det som eftersom Olivia står och drar loss mina hårspännen och gnager på min axel.

Operation paket inslagning

Idag tog jag tag i lådorna och påsarna med inköpta julklappar som stått inne i förrådet. Kunde stolt för mer än 1,5 månad sedan konstatera att jag nästan var klar med alla inköp. Nu idag kan jag konstatera att jag har precis lika många kvar som då och precis som alla andra måste ut och knuffas i helgen. Jag som låg så bra i fas.

I början känns allting så kul, även fast det är så mycket!

Detta med inslagningen av paket brukar vara en av julens höjdpunkter enligt mig. Men nu har det rullat in ganska många barn i vår "paket sfär" och hux flux blev det dubbelt så många att slå in. Detta gör att t.o.m. jag till viss del förstå alla som vill ha paketen inslagna direkt i affären, vilket tidigare varit som att svära i kyrkan.
Jag anser dock fortfarande att alla paket ska få en fin inslagning, med matchande papper/ snöre och helst en fin etikett. Detta oavsett om de är till någon som är 2 år och river upp det på en sekund, eller till en 62 åring som rullar ihop och sparar pappret. Nu när man även får slå in paket en tisdags förmiddag så känns det inte lika legitimt att smutta på ett glas vin eller glögg, vilket annars kanske har en del i att jag anser detta vara ett trevligt nöje.

Ja, då har man gjort 1/3 av årets in slagning.

Phu...det kommer att ta tid.

Olivia var var med och hade det trevligt med alla snören och tejpbitar. Hon var inte alls intresserad av vad som skulle slås in, vilket gör att jag känner mig lugn över att hon inte tjuvkikat på sina egna klappar.

Tips till er som inte uppskattar detta moment:
1) Ha en bra tejphållare. Att gnaga loss bitar och hänga på bordet tar för lång tid.
2) Variera papper och snören- ombyte förnöjer!
3) Dela "snör krullet" i mitten på det ena snöret. Blir då två smala delar som krullar sig än mer och gör det mindre stereotypt.
4) Undvik att ha en 10 månaders bebis med. De är söta att se på men blir irriterande när de hela tiden snor tejprullen.

Olivia hade kul bland alla rullar- kul för henne.

Nu är det dags för kyrkan att ta ansvar för kulturen!

Luciamorgonen har nu passerat och jag blir verkligen varm i hjärtat när jag går ner för backen till förskolan och ser den fina belysningen som personalen satt upp.När barnen kommer intågande blir jag tårögd och biter mig en extra gång i läppen. Lucia är mycket mysigare nu när man har barn, även fast att man inte före vet om det kommer att bli pest och pina eller fest. Moltas höll nästan hela tåget, när det var slut så signa han ner på marken och grät för han ville minsann inte sjunga. En lusse bulle senare så var det bra igen och som mamma är jag mycket nöjd att han accepterade att bära tomte skrud.

Sedan skulle jag och mamma ta med barnen in till city och var lite kulturella, vilket inte visade sig vara så lätt på en måndag.
Junibacken- stängt mån. Öppet tis- sön. Välkomna!
Aquaria- stängt måndagar. öppet tis- sön. Välkomna!
Men va f**!! Då får vi väl gå till Kulturhuset då, lite kultur ska jag allt ha för mina skattepengar!
Kulturhuset våning 3-5 (barnens hus vån4)- stängt måndagar. Öppet tis- sön. Välkomna!
Vad ska hända med kulturen i detta land? Och var har måndagarna tagit vägen? Det känns som om de har blivit satta på avbytarbänken till förmån för söndagar. Måste nog ta ett snack med kyrkan, att de får ta och styra upp sin gamla heliga dag, så att folket kan få tillbaka sin måndag med ett fungerande samhälle.

Lite bittert är det när man får finbesök av mormor och det enda man erbjuder är lunch, fika och en terrorist hotad centralstation.

Men Olivia verkar i alla fall nöjd, hon hann ju en sväng till globen.

Jag kan ytterligare ge exempel på en besvikelse under dagen, nämligen julskyltningen på NK. Var är julen och tomtarna? De kan få lite beröm för fina, dekorativa skyltfönster, men varför ska det vara mer designat för vuxna än barn? Temat som jag gissar det till är resor eller kulturer. Tror jag såg tre tomtar på lite olika ställen, men girafferna, piratskeppet och pandan tar liksom lite för mycket fokus. Moltas var lagom imponerad, han är nog inte riktigt där än att han associerar aladdins lampa med julen. Är man någonsin det?

NKs skyltfönster - Verkligen jul va?

Men annars har det varit en bra måndag...

Kontraster

Då var helgen till ända och jag sitter i soffan och pratar med mamma över en glögg. Hon är in rest för att delta på Moltas lucia firande i morgon- ska bli mysigt.
Vad har då hänt i helgen? En god blandning kan man säga, precis som den påse "Gott & blandat" jag tyvärr ätit allt för mycket av, alldeles på egen hand. Kanske ska ha ett godisförbud fram till jul? Hm...kanske inte...
Fredagen gick i partyts anda med uppstart middag hemma hos R. Tiden går alltid för fort, trots att vi hade mer än 5 timmar på oss innan taxin kom. Utgång på ett riktigt danshak, där det blev klackarna i taket. Jag fick till ett sånt där moget försök att planka mig in, med understöd av A som snabbt tog min jacka och sa "spring, spring", vilket jag gjorde (dvs. ökade takten) och lyckades faktiskt slippa betala. Riktigt fjortis nöjd med detta var jag ända tills U berättade för mig att hon betalat för två... Dansen tog ut sin rätt så vi var ganska möra framåt morgonkvisten då vi alla åkte hem till R igen för gemensam "sleep over".

Hela härliga ligan!

Lördag var det dags för familjeliv efter några timmars chans till återhämtning. Det är verkligen så mycket roligare att gå ut när man vet att det inte finns några måsten direkt på morgonen, precis som i gamla dar.
Idag har vi varit och firat kusinen som fyllde 8 år, tänk vad tiden går!  En mycket intressant present hade han önskat sig, nämligen ett fårskinn?! Vad han ska ha detta till är det ingen som vet, men vi tror att det är ett substitut till det pälsdjur han aldrig kommer att få. Mycket fika och en överlycklig Moltas som verkligen älskar att vara med sina äldre kusiner, var en god avslutning på en mycket trevlig helg.

Moltas blev lite avis på Måns "päls", men ska nog inte misströsta. Det kommer väl tillbaka till oss om ett tag som allt annat vi får ta över.

Tjejfest!

Nu är vi då äntligen här, dagen för oss tjejer att göra stan.
Ni ska bara få en liten smakprov på vad som sker, här i lejonkulan.
Uppladdningen inför "Golden hits" är goda drinkar, vin och heta diskussioner- nästan så det yr glas i luften!
Precis som det ska vara när man umgås med sina kära vänner, som de sanna spanjorskor vi är.

"Piffning" med fördrink, glitter sugrör såklart!



Vi har ätit god mat också, men det är inte så viktigt.

Hur kvällen slutar? Den som lever får se.

Virituell provhytt sökes!

Tiden räcker ju inte alltid till som många av oss vet, men att shoppa är dessvärre fortfarande kul men inte med småbarn hängande i byxbenet.
Tänk när man har en bebis upp till ca 4 mån och den mest ligger i vagnen och är nöjd, ville man shoppa kläder till sig själv då?
Nej, såklart inte! Då handlade man mössor, luddiga tofflor och annat mysigt till sin lilla eftersom hjärnan är inbäddad i bebisbomull.
Eller var det kanske ett substitut för det man egentligen behövde fast förträngde, nämligen kläder till sig själv?
Inte är man så lockad heller för den delen att stå i en provhytt och se alla de mindre smickrande defekter som kroppen fått efter graviditeten. De upptar hela ens universum (just då i alla fall) som bara för att förtydliga det man redan vet, att det kommer ta lååång tid att få det till rätta igen.
Nu, snart ett år senare när man slitit hund för att komma ikapp tidens gång. Kanske är man inte på ruta ett igen, men man har i alla fall gjort ett väl värt försök. Vad har hänt då? Jo, den lilla sovande bebisen har blivit ett monster som inte vill sitta still utan klättra och rymma ur provhytten, fast att mamma står där med lite för lite kläder för att springa efter.
Detta är då mitt dilemma för tillfället vilket gör att jag gärna undviker det, trots att jag verkligen behöver nya kläder.
Jag har då sökt mig nya vägar, via datorn, rätt in i affärerna. Tänk vad lätt det kan vara att trycka fram lite kläder rätt ner i kundkorgen, gå till kasan och betala och så var det klart! Låter hur bra som helst...om man nu hade kunnat prova kläderna virituellt. Mina senaste beställningar som varit flera till antalet, har nästan alla gått raka vägen tillbaka till leverantören och  jag blir galen. Hur ska man få till det egentligen? När man väl tror sig hittat lösningen på problemet så kommer det ett bakslag direkt. Inte bara det att man måste åka tillbaka till posten och skicka paketet, vilket i sig tar tid. Det värsta är nästan att man mentalt ställt in sig på hur snyggt allt man beställt kommer att bli och sen blir det bara pannkaka ändå. Suck...

Men i morgon är det tjejfest- tjohoo!!! Det kan jag verkligen behöva, med eller utan snygga kläder.

Return to sender...again!!!

 

Provrums monster!

                                                                                            

Ack, Thailand, du sköna, du härliga land!

Japp, då var det bestämt. Thailand here we come!
I mitten av mars tar vi vårt pick och pack och drar ner till värmen tillsammans med vår parfamilj Björklunds.
Det blev ganska spontant kan man säga, men ibland är även det bra. Gud, vad jag längtar efter maten, värmen, vattnet och bara vara i "Manâna land". Jag älskar verkligen Thailand och detta blir mitt 3:e besök.
För alla er tråkmånsar som tänker: "usch vad varmt, lång flygtid, maneter och försäljare" så säger jag: "det gör ingenting, allt är bara så underbart ändå".
Senast vi var där var Moltas 10 månader och hade precis lärt sig att gå. En miss i planeringen kan man säga, eftersom det inte blev så mycket lugn och ro. Nu är det Olivia som är 10 månader och stapplar runt och det känns bra att det är några månader kvar så att gången sitter som den ska.
Vi planerar att hyra hus den första veckan och tar tacksamt emot tips och idéer om någon gjort det innan. Vi kommer att flyga till Phuket och utgå därifrån, så även tips på boende platser mottages gärna.
För er som vill drömma er bort för ett tag bifogar jag ett litet kollage från vår förra resa till paradiset.

Vill göra ett tillägg: Skrev i går att man kanske skulle beställa en resa till Thailand. Riktigt så spontana är vi inte att jag gick och bokade en resa två timmar senare. Detta har legat på lut i alla fall ett par dagar men blev igår kväll spikat.

Grattis på 1 mån dagen!

Nu sitter jag här i min ensamhet och äter frukost, skönt till tusen. Olivia har precis tagit dagens första tupplur, vilket som ni förstår betyder att vi varit uppe ett tag.
Idag är det 1månad sedan jag började blogga och hittills har det gått förvånansvärt lätt. Fråga mig om ett år om det är lika lätt att rabbla ut en massa nonsens goja varje dag, om bloggen finns kvar det vill säga. Antar att det inte alltid kommer att vara ett inlägg/dag då jag faktiskt börjat jobba heltid igen. Kanske ska man ta lite ledigt då och då, så att man har tid att blogga?!
Utvärderingen hittills är att jag tycker det är väldigt roligt och har insett att jag nu mycket oftare stannar upp och reflekterar över hur dagen varit. Detta kanske är en form av terapi på light nivå, likväl som jag måste erkänna att jag ibland blir lite stressad när jag har för många idéer om vad jag vill skriva, därav blandningen av innehållet antar jag.
Det verkar hursom att ni är några som faktiskt läser det jag skriver och ibland dessutom kommenterar, vilket är väldigt trevligt. Dagen till ära har jag infört en besöksräknare som fr.o.m nu kommer att registrera hur många ni är som tar sig en titt på vad som sker i mitt liv (eller att jag gjorde det var kanske inte sant, Tom hjälpte mig faktiskt lite, men jag gjorde ett försök).
Att bloggen kan ha vissa positiva effekter har jag också märkt. Ni kanske såg mitt inlägg igår om att jag aldrig får blommor av Tom. Det fick jag igår- jipii!
Att det var en julstjärna kan vi diskutera en annan dag.

Bebis Bootcamp

Idag har det varit en trött dag. Olivia har en tendens att inte sova sådär jättebra på nätterna just nu, hon vaknar vid flera tillfällen och nöjer sig inte förrän hon får välling. Hade hon inte haft en bror i rummet bredvid så hade vi nog tagit tag i detta lite mer, men nu vill man bara få henne tyst så att inte Molle vaknar. Väcker man den björn som sover på natten så säger han: "Mamma, nu jag sovit länge. Gå ner och öppna nr 1?" oavsett tid (betyder att han vill gå ner och öppna adventskalendern).
Kanske är det mer tänder på g för Olivia eller så växer hon och är extra hungrig, skit sak samma- det är jobbigt hur som!
Vi måste kanske låna ut Moltas några dagar så att jag och Tom kan köra operation avvänjning och "lär dig somna om själv" med Olivia. Som det känns nu är hon i stort behov av en sån Bootcamp.
Tröttheten är jag väldigt dålig att råda bot mot. Har för mycket små projekt när jag är hemma så jag tar mig nästan aldrig tid att sova när hon sover. Får väl skylla mig själv...
Ska nog beställa en resa till Thailand eller nå´t så jag får softa lite.

"Olivia, tycker inte du att det är jobbigt att vara uppe på nätterna?"

"Nä, såklart jag inte gör. Jag kan ju alltid sova ett par timmar ute i vagnen. Det är verkligen jätteskönt! Man blir så pigg och glad resten av dagen."

Hm...man kanske skulle prova?

Lång natts belöning

Får ni blommor av er man?
Det får nästan aldrig jag.

...men han läser min blogg.

Hel, halv eller andra generationens svensk?

När vi var i gymnastikhallen igår så hittade Moltas en kille som han spelade lite bandy med. Han var 10 år och väldigt artig och pratsam. Han berättade att han hade två småsyskon och ställde lite frågor om Moltas.
Sen säger han följande: (jag visar dialogen)
- "Hans pappa är från Sverige va?".
- "Ja, såg du det på dräkten eller"? (Landslags dräkten fotboll)
- "Nej, på håret. Men har har mörka ögon i alla fall"
Hm...här började jag nu ana hur hans tankebanor gick, eftersom jag vid flera tillfällen varit med om det tidigare. Efter ytterligare några minuter kom det:
"Vilket land är du ifrån då?"
Jag förklarade för honom att jag också var från Sverige men att jag färgat mitt hår.

Såhär såg jag ut när han gjorde sitt antagande. Kanske är inte mina barn så lika mig, i alla fall inte om man ser till hårfärgen.

(håret ses faktiskt skymta lite under mössan men jag antar att Olivias fyllgubbe min tar ganska mycket fokus).

Med detta vill jag inte ha sagt att jag känner mig förolämpad på något vis, men det verkar som om jag har en lite mer "sydeuropeisk look" och kanske än mer nu när håret är mörkare.
På ett av mina tidigare jobb hade jag en barngrupp som också reflekterat kring detta. Vi sitter vid matbordet när ett av barnen frågar var jag kommer ifrån. Jag svarar Sverige. Då frågar ett annat barn i vilket land jag är född och jag svarar återigen att jag är född i Sverige. Men var är din mamma eller pappa ifrån? frågar de och jag svarar Sverige. De påtalar då att jag både har mörka ögon och mörkt hår vilket man kan ha om man är från ett annat land. Pedagogisk som jag vill mig tro vara, inleder jag en liten dialog kring detta med människors utseende. Barnen lyssnar noga och kommer med egna exempel och jag känner att nu har de förstått. Då kommer det....
"Men var kommer dina riktiga föräldrar ifrån?"

Barn är allt bra smarta.

Och så var de nya byxorna borta innan jag ens köpt dem

Sitter nu med en lite för stor godisskål framför mig, farligt gott! Tröstgodis är det inte, för jag har sedan i morse planerat detta uns av lyx tills nu ikväll. Konstigt det där, att så fort man känner att nu går det bra med träningen, då får man minsann unna sig lite extra. Minus och plus blir väl i alla fall noll hur man än vänder det, vilket känns lite bättre i hjärtat.

Idag har vi varit publik när Tompa spelade innebandy. Eller publik kanske är fel ord, men vi var i alla fall i samma gymnastikhall som han. Han säger att han gjorde två mål i andra matchen, men jag kan inte bekräfta det eftersom jag jagade Moltas för att han inte: 1) skulle springa in på planen 2) skulle förstöra sanden för boule spelarna genom att gräva i banan 3) skulle tvinga sig in på en fotbollsträning för flickor-01. Nämnde jag att Olivia också var med?
Men självklart litar jag på min man, detta trots att han då och då försöker fuska i spel.

När vi kom ut till parkeringen och skulle åka hem så hade vi fått en p-bot klistrad på framrutan. Ute på vår ö där vi bor ligger böterna oftast på 150 kr men inte inne i stan, där ligger de på minst 500 kr. Det är bara att bita ihop och gilla läget samtidigt som man i ögonvrån ser de nya byxorna sväva iväg och försvinna helt i onödan. Sura pengar är det och jag minns med fasa när vi bodde i stan och månadsvis räknade in en eller två parkeringsböter i utgiftkontot- hua!

Han spelade faktiskt lite innebandy också. Jag tycker han är väldigt bra på att träffa, men är det månne lite mer golf i svingen? Ja, vi får väl vänta och se vad framtiden har att visa.

Olivia spanade in grabbar istället och hon fick ett par napp, även om de inte direkt matchar hennes ålder.
Säga vad man vill om genustänk, men såhär såg det ut.

Det hände faktiskt en rolig sak till, men det berättar jag nog om i morgon.





Vinteridyll

Man kan inte annat än att häpnas av det fantastiska landskapet just nu. De senaste dagarna har jag flertalet gånger tänk att det varit synd att jag inte haft min kamera med mig. Man vill föreviga det vackra och visa för hela världen hur ljuvligt fint det är, som om ingen annan skulle se det jag ser?
Här är nu ännu en sak som jag återkommande blir lite hackad för: Att jag tar landskapsbilder, närbilder på blommor etc och fyller ut mina album med för att det ska bli mer dekorativt (och ja, jag har fortfarande fotoalbum och framkallar flitigt).

Idag har jag då fått chansen att vara ute och åka lite bob med familjen, alla utom Ollie för hon sov skönt i vagnen.
Det är verkligen kul att åka, även om man inte kommer upp i värsting backarna med Moltas i släptåget. En del kanske säger att halva tjusningen är att man får jobba lite och dra sitt åkdon upp för backarna, men det gör inte jag. Tänk vad skönt det skulle vara om det fanns en lift eller om man kunde betala någon som sprang upp med bobben och sen kunde man bara "lulla" efter och sätta sig och åka ner igen.
Summa summarum har dagen varit jättehärlig! Det är verkligen skönt att komma ut lite om än bara för en stund.
Jag och Moltas har också hunnit med att vara på dans uppvisning på biblioteket. Det var mina barn från skolan som uppträdde, de är så gulliga och Moltas verkade tycka det var kul. Vi gick dock i halvtid för att hinna till Systembolaget och köpa mer glögg. Nu har vi testat årets Blossa med saffran smak- inte alls dum enligt mig.
Nu håller "kocklandslaget" på att fixa middag och jag sitter här och har det bra, precis som jag vill ha det.
Ha en trevlig lördag!

Nu är det fredagsmys...

"En helt vanlig människa i ett helt vanligt liv".
Kort och gott fredag.
Pizza, vin, blåa tänder, popcorn och hela familjen Taikon.
Välkomna in i mitt liv!

Jo, det finns två män också, men en är sjuk och den andra fick fixa ny mjukvara eller nå´t.

Tantvarning!

Idag på jobbet har jag på mig min nya fina kjol från www.houseoflola.se, en riktig go´bit ska ni tro. Fick många positiva kommentarer om den. Kommer in till en kollega som är i sina glada 20+ och han tyckte också den var fin. "Du kanske ska köpa en sån till din flickvän i julklapp" sa jag (alla vet vi ju att killarna behöver lite schyssta tips). "Nja" säger han. "Vadå´rå?" säger jag. "Alltså.....den är ju lite....hm...vad ska man säga?...lite mer vuxenkjol liksom".????
Är det det samma som tantkjol?! Han skruvade lite mer på sig och försökte bortförklara. "Alltså du är jättefin i den, den ser liksom såhär mysig ut. Men den kanske inte är för 20 åringar". Men va f**. Här har jag gått och tyckt jag köpt något mysigt hippt och vad får man för det?
Äh, han vet inte vad han pratar om. Nu ska jag ut på gården och frysa lite, bäst att sätta på sig mameluckerna...

Resultatet

Ja, såhär blev det. Ungefär som jag tänkt mig faktiskt d.v.s. ganska mörkt brunt, inte svart.

Tänk när man sitter där i frisörstolen med sin lilla mantel draperad över axlarna, vad ful man är! Med håret in smetat i toning så man ser ut som en gubbe på "Cartoon network" där näsan och öronen får väldigt stora proportioner. Kan nog säga att Brad inte skulle lämna Angelina för mig just i det läget. Har jag verkligen så stor näsa?
Hur som helst så glömmer man det för en stund när man får te och toblerone samt en riktigt sliskig skvallerblaska, hur bra som helst.
Jaha, då var lyxen slut för denna gång. Bara vänta tre/fyra månader tills nästa gång...men jag är inte bitter.

Är gräset grönare på andra sidan?

Som säkert flera mammor som läser detta kan intyga, är att gå till frisören nästan det lyxigaste som finns. Ni kan säkert också intyga att det kostar lite stålars vilket gör att detta inte sker allt för ofta.
Nu är det i alla fall min tur och jag får nästan lite ångest och det av två skäl.
1) Om man inte går till frisören så ofta så vill man ju inte betala massa pengar och bli besviken. Tänk om jag gör fel val!
2) Har hittat en jättebra frisör här på Ekerö. Hon har jobbat på Björn Axen så att hon är proffsig vet jag och resultatet av mina två tidigare klippningar har varit väldigt bra, superbra faktiskt. Men hon har aldrig valt färg på mitt hår, vilket hon ska göra denna gång. Kommer hon att välja rätt? Eller kommer hon att lura på mig en kulör som verkligen inte är jag? Eftersom jag oftast utlämnar mig helt i frisörens klor så är detta av mycket betydande vikt.

Har tidigare varit en trogen kund hos den bästa frisören som finns i Katrineholm. Hon heter Nina och jobbar på Studio hair.
Även fast jag bott i både Göteborg och Stockholm så är det alltid till henne jag har vallfärdat när tiden varit inne för förändring och jag litar på henne till 100%. Om man skulle gifta sig med sin frisör för att visa sin tillit, så skulle jag göra det med Nina. Orsaken till att jag sökt om gräset är grönare på andra sidan beror på att hon varit barnledig och tyvärr så fortsatte ju mitt hår att växa.
Om frisör Annelie (nej, inte bästis A) kommer att få fortsatt förtroende återstår att se. Håll tummarna!
Jag lägger ut bevis och resumé ikväll.

Familjeklenoden

Året var 2005. Jag hade lunchrast och råkade lite sådär svänga in på en inredningsbutik i Danderyd. Där stod den. Saken som jag blivit så hånad för... Min älskade adventskalender.
Jag bryr mig inte alls om vad ni säger eller hur mycket ni skrattar, för mig är den värd varje krona den kostade eller rättare sagt alla de lite för många kronorna enligt vissa.
Redan i butiken blev jag övertygad om att detta var någonting ett barn skulle älska och jag fick upp bilder av hur mina kommande barn skulle säga till sina barnbarn "Jag minns minsann den där adventskalendern min mor köpte åt oss innan vi ens fanns". Jag såg framför mig hur de rös av välbehag vid tanken av ljudet från speldosan och lyktans sken över jultomten. Jag märkte den med "Anna & Tom 2005".
Ni fattar väl att detta är en riktig klenod som ska gå i arv?

Förra julen blev jag lite för ivrig, ville så gärna att Moltas skulle få uppleva detta ljuvliga redan då. Vad som hände var att han lite mer bryskt än vad sig bör, råkade dra i en lucka och snöret som är kopplat till speldosan gick sönder.
Men har man en fixar man som jag har, behöver man i sådana lägen inte gripas av panik. Och mycket riktigt, nu är den lagad och färdig att användas, för det är ju i år det ska ske. Moltas och kanske Olivia (om hon inte når den) ska få stifta bekantskap med min juvel.

 Här får ni alla ett litet bevis. Skåda och gråt en skvätt. Jag vet att ni är allt bra avis!

"Project run(a)way"

I helgen tog vi de traditionella julkorten på barnen, ni vet de där man svor på att man aldrig skulle göra när man inte hade barn.
Jag och T skickade t.o.m. ut en parodie på detta vårt andra år tillsammans. Minsann om alla skickade kort på sina ungar, så kunde väl vi skicka ut kort på oss?! Det tråkiga var att jag inte tror alla förstod att vi drev med oss själva, utan i själva verket trodde vi poserade i vad vi tyckte lämplig pose. Jag fick till och med en kommentar om det kanske var så att vi väntade smått... Vi skickade aldrig ut fler kort på oss själva efter det.

Men nu är vi då där, när vi prackar på släkt och vänner kort av våra självklart sötaste barn i hela världen. Jag minns Moltas första jul. Vi skulle verkligen få till det där perfekta kortet. "Sätt inte på honom tomteluvan ännu, då tröttnat han innan vi får ett bra kort, jag ska bara ta ett test först" Gissa vilket kort som blev bäst? Jo, självklart det första utan luva. Det hela slutade med att vi la ner tomtegrejen och skickade ett ut kort från vår Thailand semester istället. Nu i efterhand tycker jag att det var synd att vi inte hade distansen och skicka ut något av de korten, eller varför inte gjort ett kollage av flera mindre bra?

Om man tyckte det var svårt att få ett barn fint på kort, så kan man ju testa med två barn. Detta var då årets problem. Chansen att båda kollar in i kameran utan att ha fylleöga, snor under näsan eller är sur, är ju nästan obefintlig. Om vi lyckades återstår och se för de som i så fall får ett på posten. Men ni kan ju få ett smakprov på vad som låg i laborations materialet. Ibland önskar jag att man kunde trolla...

Att Moltas ser så ambitiös ut beror på att vi mutade honom med choklad. Alla knep är bra utom de dåliga.

Mössa nr 748 och 749

Idag var Moltas ledig från förskolan så vi tog oss iväg till Bromma Blocks (ett köpcentrum för er som inte vet). Jag vet att det kan låta övermäktigt att frivilligt åka dit med två småttingar, men det fungerar faktiskt ibland. Idag var en bra dag, inte så mycket folk, bra hummör på barnen och en ut sövd mamma.
Vi var först inne på sportaffären XXL, där vi köpte en hjälm till Moltas och en julklapp till..... Ha! Det kan jag ju inte skriva.
Molle tyckte vi skulle leka i ett av de uppställda tälten vilket jag kanske inte var sådär jättesugen på. Lurade ut honom genom att säga att vi skulle gå och äta makaroner och då kom han som ett jehu. Detta var inte bara en vit lögn utan även lite sanning, till lunch fick det bli en spagetti bolognes med parmesan. Full service med barnstolar och trevliga leenden gjorde att jag kände att detta kan man göra fler gånger.
Syftet med denna tripp var, hör och häpna: att köpa en mössa till Moltas. Detta har t.o.m. T gett sitt godkännande för. Om det var Olivia som hade lagt på sig om skumpen, så är det Moltas som lagt på sig runt huvudet.
Detta är en av de saker jag gärna tar på mig att utföra när jag är föräldraledig. Att det dessutom är en godkänd ursäkt för att slippa dammsuga och plocka ur diskmaskinen, gör det hela bättre. Jag klarade som vanligt av mitt uppdrag av denna karaktär med bravur, det blev två stycken... fast en var till Ollie.