Sjörövar Fabbe i fårakläder

Som sagt, Fabbe heter den nya killen i huset som skränar och låter men är väldigt söt. Vad jag inte förstått tidigare är att han dessutom är Emils far, för så går vist sången "Söjövar Pabbe faffas faa ä insann Emils fa, oj,oj oj" Minsann kan jag inte annat än hålla med oj,oj, oj, vilken sörja.
Inte visste jag att Astrid den lilla filuren in planterat små vuxen intriger i sina sagor, det gör dem nästan ännu lite bättre nu när allting kommit ut i ljuset. En riktig "Harlequin bok" i fårakläder. Men det spekuleras ju om nobelpriset och då ska man väl vara ett geni?

Dagen har flutit på bra, vi har varit och handlat present till Tom. En riktig höjdarpresent verkligen! Vad det är kan jag ju inte berätta idag eftersom han fyller först i morgon. Sedan var vi en runda till gymmet med lekpassning vilket fick bli dagens barnaktivitet. Molle mår bättre men är allt lite blek om nosen, men när Sjörövar Fabbe kommer fram så är det som vanligt 110% full fart. Det är nog honom jag ska skicka till förskolan i morgon, han verkar allt vara lite av det segare virket.

Surprise!

I går hade vi överraskningsfest för Tom som ska fylla 35 år i veckan. Det är första gången jag arrangerar ett sådant evenemang och jag är faktiskt nöjd med resultatet och hoppas att Tom är det samma.

Farmor och farfar som var involverade i detta kom upp strax innan lunch och skulle ta hand om kiddsen. Tompa fick då reda på att något var i görningen och att han hade en halv timme att göra sig i ordning samt packa på.
Vi åkte och lämnade vår packning i lägenheten jag fått låna av ett par kompisar och sedan gav vi oss ut på söder. Inledde med lunch på "Koh phanang" som har utsökt mat och atmosfär. Det är så mysigt när man bara har tid att umgås och prata med varandra utan massa saker (läs barn) runtomkring. Sedan blev det lite shopping, inte för mycket så att man blir trött och slitet utan alldeles lagom. Efteråt gick vi tillbaka till lägenheten och drack lite bubbel innan det ringde på dörren. Där stod Annelie och Fredrik som slöt upp för kvällen och vi skålade lite till. Taxi till restaurang där ytterligare kompisar "poppade upp" och Tompa blev både förvånad och glad. Efter god mat och dryck promenerade vi vidare till "Boulbar" där turnering tjejer mot killar skedde. Jag behöver nog inte säga vilka som vann....man ska vara ödmjuk har jag hört.
Sen var det äntligen dags att gå ut och dansa och vi valde "Cliff Barnes" denna kväll. Smockfullt och varmt hör till och vi dansade, dansade och dansade. Vi var så äckligt svettiga allihopa att vi var tvungna att duscha när vi kom hem. Det är verkligen kul att vara ute med ett gäng där alla gillar att dansa för det blir verkligen sånt drag, inget barhäng i onödan denna kväll!
En yngre kille som antagligen kände sig lite undanskuffad sa följande. "Ni är inte ute så ofta va?" "Hurså, ser vi så gamla ut?" sa jag. "Nej, men ni har liksom så mycket energi". Det var en mycket bra beskrivning av hur kvällen faktiskt var. Efteråt blev det nattamat på "Burger King" innan taxin tog oss hem till den sköna sängen.
Tack alla vänner som deltog och gjorde detta så roligt, en mycket bra födelsedagspresent.

 

Väl hemma i det vanliga livet var det som sig brukar d.v.s att Moltas inte är helt kry. Suck, pust, stön!
Ingen större fara tror jag men såklart ingen förskola i morgon. Dessa penicillin kurer verkar ha tagit rejält på immunförsvaret för denna lilla man. Vi firade dock lite födelsedagar i för- och efterskott tillsammans med faster med familj. Lite kusinhäng orkade han med, men kanske inte lika full turbo som det brukar vara.
Nu blir det soffan som gäller, inte helt fel efter en helg som denna.

Antar att fotbollspelet som Moltas fick kan vara bra att ha i morgon när vi återigen blir hemma.

 

Farbror Frej

Kommer ni ihåg "Hå och hej med farbror Frej. Hej alla barn nu är det barnprogram titta här vad farbror Frej tar fram"? Just nu är Olivia vår farbror Frej, hon har nämligen upptäckt toalettens möjlighet att förvara saker. Saker som kanske inte annars hör dit.
Numer när man ska sätta sig ner så måste man först ta en titt vad som redan kan vara placerat där. Det kan vara av olika slag och i varierande storlekar, hon är inte så noga, bara det går att lägga i.
Vad som dock är väldigt populärt är toalettpapper, detta går det massvis av för tillfället. Det bra är att hon på kuppen lärt sig snyta  näsan, vilket är toppen! Att hon titt som tätt varierar pappret med en riktig bondsnytning i näven, är sånt som händer. Ibland måste man gå även på de krokiga vägarna för att nå målet.

Detta är vad toaletten innehöll igår. Observera att pappret endast är använt till snor!

Hm...undra vad man mer kan stoppa ner?

Jag som inte gillar spinning...

Ja, så är det faktiskt. Idag när jag åkte till träningen så visste jag att det fanns två pass att välja på, inget av mina favvopass men så kan det vara. Jag hoppades nästan att spinningen skulle vara full så att det gavs ett bra skäl att missa det mest effektiva passet, det skulle då inte vara mitt fel liksom. Jag kom också på mig själv att bli lite irriterad över att jag trots allt ger spinning ett försök gång på gång, jag tycker inte det är kul!!!!
Jo, det har varit kul för länge sedan när vi i basketlaget körde "vid sidan av träning" och dessa spinningpass jämför jag fortfarande med vilket inte varit varken SATS, Träningsverket och andra gym till fördel.

Idag klev jag in på gymmet och fann att det inte alls var fullt på passet....
Jag ger det ett försök och vilket försök sen! Shit, vad kul det var och jobbigt. Jag fick inte ens ont i rumpan av sadeln vilket jag ALLTID får (brukar faktiskt annars ha både cykelbyxa och gele sadel, töntigt jag vet). Killen som höll i passet påminde mig om en gammal bekant från Katrineholm, en sån som alltid gör att man blir på glatt humör (jag talar om Danne Dance om någon undrar). Musiken innehöll både vår inspringnings låt på basketmatcherna, sköna sommarlåtar i upptempo samt tjejgängets signaturmelodi a´la Dublin- kan det bli bättre?!

Jag lovar att jag inte ska bli en sån junky som bara bloggar om hur mycket jag tränar och hur bra det går eller inte. Detta är absolut inte en träningsblogg. Men just nu är jag bara fylld av välmående, detta trots att jag inte gillar spinning, på riktigt...

Suck!

Nu får det faktiskt vara nog! Jag vet att jag sagt det förut men säger det igen, jag är trött på vinter!!!
Varje morgon för tillfället inleds med en konflikt angående kläder. Moltas är så less på detta med overall, vantar och extra strumpor. Varje dag när jag hämtar honom så tjatar och tjatar han på att bara behöva ta jacka, "snälla mamma, jag måste ha jacka!" (allt är ju måste nu för tiden). Jag förstår honom helt och hållet för jag tycker också att det är jobbigt med alla dessa kläder, både på mig själv och på barnen. Olivia börjar även hon att truga, detta trots att hon så gärna likt kalvar på grönbete verkligen längtar ut för att upptäcka världen utanför.
Ibland trotsar även jag kung Bore och låter barnen ha på sig sina fleece tröjor. Tyvärr innebär ju detta att man måste ha filtar, mössor och vantar likväl men det känns i alla fall lite mer vår.
Det ska bli plusgrader i helgen och jag ser nästan fram emot att få ta fram galonisar och gummistövlar igen! Hoppas bara att de passar, för barnen växer väl inget på vintern?...

"Eventuellt framåt eftermiddagen kan det lokalt komma lite lättare snö" Tänk att de nästan alltid har rätt när man inte vill det!

Ibland känner jag precis som Moltas, att jag bara vill lägga mig ner på golvet och skrika.

Idag på morgonen försökte jag då som den ibland kloka mor jag är, att planera och ligga steget före. Jag ringer ner till förskolan för att se om de kommer starta inne eller ute, med tanke på att temperaturen låg runt -12 grader. Höll tummarna för att det skulle vara inne så att jag skulle slippa dagens första konflikt, men fick tyvärr reda på att så inte är fallet. "Vi kommer att vara ute ett tag i alla fall". Ok! Jag gillar läget och klädde på mitt lilla gäng och pulsade iväg.
Väl nere efter ytterligare någon sammandrabbning om vem vet vad...så visar det sig att de är inne! Det var vist lite för kallt?! Jag bet mig i läppen och och sa att så kan det va. Ha, ha, ha.... (Men va f*****n!!!!)

Inget ont om personalen eller deras beslut, men ibland känns livet bara som en stort suck....

Fixen fixad

Så var då familjen vaccinerade och klara för en tripp till Thailand. Som tur är slapp jag ta spruta, eftersom jag redan har fått mina två doser. Tom försökte lura på mig en stelkramp, men den gör ju skitont så den hoppar jag några år till. Jag är en riktigt sprutförebild för mina barn, inte sant?
Moltas trodde att vi skulle till doktorn och påtalade likt ett mantra att han "inte vill till doktorn och gapa stort". Hm... det har kanske varit ett par sådana besök för mycket den sista tiden?

Annars så har jag idag nyttjat riktig vardagslyx. På gymmet där jag tränar så har de barnpassning två dagar i veckan och idag var första försöket att lämna Olivia. Det hela visade sig inte var något problem utan hon skrotade runt bland alla andra små bebisar, men blev självklart väldigt glad att jag faktiskt kom tillbaka och hämtade henne. Tänk vad skönt om man ibland kan få träningen klar redan på dagen och på så vis spara en kväll till samkväm med sin kära man. Jag tipsade även honom om detta, då de erbjuder samma tjänst på fredagar när båda barnen är hemma. Två flugor i en smäll liksom, en aktivitet för barnen som dessutom erbjuder barnvakt! Tycker det låter som en bra lösning för Tom som annars, ibland, har lite svårt att hitta på tidsfördrivande aktiviteter som inte innebär större arrangemang.

Tänk vad vig hon ska bli om hon får hänga med till gymmet en gång i veckan terminen ut, om hon visar upp detta resultat redan första dagen!

Hemma men tyvärr så långt borta

Har haft en underbar helg i min gamla hemstad Göteborg. Varje gång jag kommer dit så fylls jag av en saknad och ibland längtan tillbaka. Det är något speciellt med den lilla storstaden som gör att jag har svårt att släppa tanken på att vilja bo där. Antagligen är det väl så att jag minns det liv jag levde då och hur kul det var.
Jag vill absolut inte byta bort det jag har idag, men vist undrar jag ibland hur mitt liv skulle sett ut om jag stannat kvar.
Jag påminner mig då snabbt om känslan jag upplevde att det var så långt till allt annat, släkt och övriga vänner som jag faktisk är i stort behov av. För så är det, det är långt bort helt enkelt.
Hur mycket jag än må sakna det goa götet så mår jag ju bra av att bo där jag befinner mig nu. Men som den småstads tjej jag är, så känns "the comfort zone" Göteborg ändå lite som hemma. Där vet jag var det mesta ligger, jag kan gå hem efter en dag på stan och där spårvagnarna tuffar på precis som vanligt som de alltid gör...

Vad har jag då haft för mig? Jag har druckit vin, strosat på stan, fikat, fikat och fikat. En mycket bra helg med lite batteri uppladdning, vilket jag var i stort behov av efter den gångna veckan.
Jag hoppas bara inte det dröjer lika länge innan jag får träffa mina härliga vänner igen. Vi håller tummarna att det sker innan det krävs en helmåne istället för en halv för att se någorlunda ok ut!

Inte nog med att jag fick träffa Hanna, Susanne och Marie, som grädde på moset fick jag träffa Henrika och Karin också. Ibland har man det bra! Jag glömde säga att vi shoppade lite också, provhytter är lite roligare när man har sällskap.



skit telefon!?

sÅ var det detta med att kunna blogga direkt frÅn telefonen. hur ska det gå? tÄnk om robbie williams skulle knalla in pÅ ica, klart man vill snabb shotta lite! har ni mÄrkt nÅgot konstigt hittills i texten? alla ÅÄÖ blir stora fast att jag inte gÖr nÅgot. nya meningar bÖrjar inte med stor bokstav heller. skulle jag nu stÅ dÄr med en bild pÅ robbie och vilja skicka den direkt till expressen, sÅ tror jag inte de skulle ta mig pÅ allvar. redan efter subjekt rutan skulle jag vara borttagen. nu det konstiga...sms gÅr att skriva hur bra som helst utan analfabetiska tendenser. om nÅgon vet varfÖr sÅ sÄg gÄrna tillØ ser ni!!! symbolen Ø skulle vara ett! mysko...tur att kameran funkar sÅ att ni inte skulle bli utan bild pÅ hunken med stort r om jag träffar honom, jag vet att det Är mÅnga med mig som ÄndÅ gÅr och hoppas lite...

En riktig delikatess!

Nu har det varit sjukstuga sedan i lördags kväll och jag är mer än mest trött på detta. Som tur är har jag en Göteborgshelg att se fram emot vilket gör att man får lite extra energi att rida ut stormen med.
Hade det inte varit för att barn går gratis hos doktorn, så skulle Molle vid detta lag ha minst ett högkostnadskort i plånboken. Eftersom han trots penicillin haft hög feber så tror expertisen att det inte riktigt hjälper fullt ut, vilket innebär ännu ett besök på vårdcentralen.
Om denna sjukperiod skulle vara en maträtt så skulle den nog presenteras följande: På en bädd av host och snuva serveras denna långkokta feber med viss touch av diarre, det hela toppas med en liten klick ögoninflamation. Smaskigt va? Dryck känns nästan överflödigt.
Hur som så känns han lite piggare idag, men det blir nog en hel vecka hemma vilket aldrig skett tidigare, peppar, peppar....
Olivia gör sitt bästa för att irritera storebror, vilket inte är det svåraste just nu. Hon är allt en liten retsticka och man ser verkligen att hon gillar det. Undra vem hon ärv den sidan av? Måste vara Tom....

Moltas sitter i godan ro och kollar på tv. Då kommer retstickan och ska självklart sitta i samma stol. Verkligen uppskattat!

Bakning med hög temperatur

Hur kan man vara sugen på att baka när man har över 39 grader feber? För mig hade detta varit otänkbart om jag varit i samma tillstånd som Moltas är just nu, även om jag skulle ha fått Alvedon.
Det är väl bara att inse att vuxna och barn absolut inte spelar i samma "ork liga" när termometern visar några grader extra plus.
En annan är slagen bara det visar en grad upp och Tom han är totalt uträknad bara av att vara på väg att hämta febertermometern!

Inte är han piggelin min lilla skrutt, men han var rejält sugen på att få baka vilket han också fick göra.
Dagens aktivitet var att baka Alla hjärtans dag muffins med choklad, men sen fick det räcka eftersom man nästan ser hur snabbt hans hjärtat dunkar utanpå tröjan.
Doktor mamma ordinerar inga större ansträngningar detta trots att Moltas tror sig vilja, observera tror sig vilja. För vist måste det vara så, att de helt enkelt inte vet bättre än att köra på precis som vanligt detta trots att ögonen är överfulla med febertårar och näsan rinner som en kran?
Barn måste verkligen vara bra arbetare, inga sjukdagar i onödan här inte!

Moltas gillar mest att hälla, ösa och vispa. Olivia föredrar för tillfället mest att provsmaka!

Här är det färdiga resultatet.

Glad Alla hjärtans dag mina vänner!

Godis är himmelskt!

Godis är gott. Godis är mycket gott! Mmmmm...njuter fortfarande av tanken på gårdagen. Blev kanske inte sådär äckligt mätt som jag planerat, men tillräckligt för att inte ha större sug även idag. Det var nog en bra plan att bryta av lite i godistorkan. Nu kör jag en månad till, någon som ska hoppa på? Annelie kanske?

Hela helgen har gått i lugn mak. Känns som om vi sovit ikapp lite av det vi låg efter, om man nu kan göra det? Skönt till 1000, men Moltas stackarn har fått feber detta efter att halsfluss konstaterats och penicillin satts in...konstigt. Han får minst en "bonusdag" hemma, hoppas det är snabbt övergående.

Igår fick vi t.o.m. till en korvgrillning ute till lunch, tillsammans med Björklunds. Det var premiär för i år, men jag antar att det som vanligt kommer att bli ett stadigt inslag på helg luncherna. Lite längre framåt vårkanten brukar korven bytas ut mot våfflor i överflöd, härligt gott!

Nu tar vi och avslutar veckan med lite söndagsmys. Solsidan, hyrd film, snacks och kanske pizza? Ni hör ju, godis behövs inte för att bli tjock i det här huset.

Återfall, Annica och Bellman.

Idag är det exakt dagen innan en månad kvar tills vi åker till Thailand. Fotfarande har jag mina cravings efter godis och har faktiskt klarat mig halvvägs, helt utan minsta återfall. Men idag ska jag ta mig ett tror jag bara för att det är så gott faktiskt. Planen är att jag sedan återigen, biter ihop och håller mig fram till avresedagen.
Till mitt försvar (eftersom jag får så dåligt samvete) tänker jag hänga ut Annelie lite, min trogna (?) vapendragare i detta. När jag suttit och våndats över med mitt svåra begär, att det varit såå jobbigt att stå emot, så säger hon redan efter en vecka (eller två) att hon minsann äter godis för "Det funkar ändå inte. Jag äter bara på helger".
Det var ju det där med att hålla ihop tills döden skiljer oss två. Redan efter en vecka hade hon varit otrogen, men gott för henne i alla fall! ;)

Idag fyller min syster yster hela 37år- grattis!
Annica ser kanske inte så farlig ut för omvärlden, men vi som vet vad som finns under den späda fasaden häpnas fortfarande över vad som ryms. Kan ni den historien om Bellman som gick in i svinstian tillsammans med tysken och dansken? Först kommer tysken ut efter 5 min för att stanken var olidlig. Sedan kom dansken ut efter 10 min för att han inte klarade av lukten. Sist kommer grisen utrusande och skriker "Annica fes!!!" Ungefär så är det...och mycket mer. MEN! Hur tuff hon än må verka, så vågar hon aldrig sjunga karaoke.

Systrarna hugg- och snedtand.

Hur som är jag så tacksam för att hon finns och jag gläds mer och mer av att ha en syster i mitt liv. Grattis allra käraste syster på din dag, må de bli många fler!

Barnen kickar in oss i väggen

Tom uttryckte sig som så ikväll att det är jobbigt när det känns som att man går in i väggen, när man spenderat en heldag tillsammans med sina två barn. Jag kan delvis hålla med honom om detta, samtidigt som jag känner "Been there, done that"!
Orsaken till uttalandet är att vi nu efter jul bytt dag för Moltas lediga dag från förskolan, vilket gör att han är ledig samma dag som Tom.
Men nu har jag gjort mitt i ett halvår, så det är bara för Tom att kavla upp ärmarna och köra resterande väg, rätt in i kaklet.
Det är ingen lätt uppgift, men det är väl så det är att ha småbarn. Shit, man kan verkligen bli galen och vilja slita sitt hår likt matadoren i "Ferdinand" ena sekunden, medan man i den andra inte kan hålla sig för skratt när irriterande 3-åring gör "du kan inte ta mig öronen" mot sin far som blir om än mer arg. Kanske är det just det, den eviga bergochdalbanan som gör att man ganska ofta känner sig överkörd av en ångvält?

Annars så har H. Fluss flyttat in hos oss igen. Vilka? Som vanligt T och M.... Verkar som om det är kvinnorna i familjen vi skickar ut i krig om så blir, det lite tuffare slaget helt enkelt.

Ni ser blickarna va? De som säger "Nu jäklar ska de få en round kick rätt in i väggen".

Skönt är det med fredag hur som och vi myser återigen in oss i stugan, medan snövallarna utanför bara växt och växt under dagen. Kära gud, giv oss snart lite vår! Pulka i all ära, men nu är jag trött på detta med kläder till förbannelse. Nu vill jag ha joggingskor och grusknaster, fågelkvitter och takdropp.

Nej, nu behöver jag nog ett glas vin och snart, snart...sover nog båda barnen.

Kapitalist stress

Dagen har varit intensiv, känns som jag har mycket som behövs göras men inte riktigt har tiden. Det är både i hemmet, till jobbet, planer på framtiden o.s.v. Ibland önskar jag att inte allting behöver gå så snabbt. Som t.e.x. har vi idag haft en värderingskvinna på besök. Inte för att vi ska sälja huset, eller vem vet egentligen? Om det nu är så att man hittar ett hus man är intresserad av, så ges det knappt chans att fundera över ett så stort beslut. Tjopp, tjopp- affären klar! Och sen sitter man där med ett lån och och ett hus som man knappt hunnit besiktiga. OM man nu tror sig hittat drömhuset, så måste man ha lånelöfte för att vara med och buda. Har man ett sån´t i bakfickan? Inte vi i alla fall, vilket gjorde att jag var tvungen att snabbringa SEB och försöka skrapa ihop siffrorna i huvudet. Allt bara rusar iväg och man hinner knappt tänka på om det känns rätt i hjärtat eller ej, det blir nästan mer fokus på om det är en bra affär eller inte. Nu har jag gjort mitt i alla fall, så nu kan drömhuset ramla in framför mina fötter. Helst ska det vara billigt, ligga där jag vill, se ut hur jag vill och att det känns 100% rätt i magen. Kommer man någonsin dit?

Men när allt kommer omkring så får man se till det triviala det faktiskt är med hus, lån och kapitalistångest. Man får plocka fram guldkornen som förgyller i vardagen och jag kan ge ett exempel på rak näsa!

När jag hämtade Moltas på förskolan för några dagar sedan så berättade en av hans fröknar följande. Han hade varit med och plastat in lite bilder på kaniner som visar olika känslor (för mig är detta självklart vad det är, men för er övriga kan jag informera att det har med social/empatiskt arbete att göra). En av kaninerna var glad och fröken frågade då de barnen som var med, vad de blir glada av?
Moltas mitt hjärtegull svarar då: "Att vara med mamma".
Ville bara föra detta till protokollet så att varken jag eller han glömmer det. Kanske vill man minnas detta, den dagen han svarar samma sak fast när de visar upp den arga kaninen (eller vad det nu kan vara på bilden när de är 15år).

Klart man blir glad av att vara med morsan, både nu som då. (Thailand-08)

Proffs på barn?

Igår var jag på tjejmiddag, med god mat och som vanligt trevligt sällskap.
Ulrika och Åsa är precis som jag utbildade inom pedagogik och på så vis ska vi väll kanske vara bättre kunnande inom detta område.
Så är det i detta fall, dessa tu är absolut "top of the line" enligt mig och jag saknar möjligheten att få arbeta med dem väldigt mycket.
Men! det är inte bara det här vi har gemensamt, vi är även föräldrar till varsina två barn. Oavsett hur många poäng vi läst inom vårt yrkesområde och hur många år vi arbetet, så spelar det ingen större roll i samspelet med våra egna barn. Vist kan vi se samband i agerande och beteende och säkert härleda det till teori, men i det känslomässiga och vardagliga träglandet med våra egna barn är vi likvärdiga alla föräldrar.
Det sköna är att alla de pedagogiska metoderna vi kan är som bortblåsta så fort vi kommer innanför dörren hemma. Jag ska ge några exempel från gårdagens diskussioner:
* Andra kompisen U berättar att de hittat en sak som hennes son verkligen gillar att göra. "Bra" säger Ulrika "Då har ni något att hota med".
* Åsa berättar att de lärt sina barn att "Är man en sursill så kommer fisk bilen och hämtar en och den står alltid utanför Ica i Eksjö, så då är det där man får bo" eller " Om man är en surdeg kommer Bagare Bengtsson och hämtar en".
Detta resulterade då i att när lilla 4-åringen kommer hem en dag något surmulen och hennes kära pedagogiska mamma upprepar denna fras, så råkar det sig inte bättre än att "Pågens" brödbil kör förbi på gatan. 4-åringen blir då livrädd och lovar att hon minsann ska vara glad och sluta sura.

Oavsett hur mycket teori vi läst, så är det dessa metoder som biter bäst på de våra. Att diskutera och arrgumentera har man inget för med sina egna barn. Det är hot som gäller om man vill ha något uträttat här i livet, kom ihåg det!

Här är de, mina kära gamla kollegor. Riktiga ess i yrket men kanske mindre pedagogiska hemma. Sa jag det att en av dessa körde iväg i bilen och lämnade sin son gråtande på trottoaren, när denne trillskats och inte ville hoppa in?



Lektion "Bygga broar"

En kryssning med jobbet stod på schemat för fredagen, en julklapp från ledningen som vill att vi ska "bygga broar". Intressant är och blir det när ca 50 personer från två skolor sätts ihop för att spendera ett dygn tillsammans, utan möjligheter att fly brottsplatsen. För vist kan det ske saker i det dunkla mörkret som alltför ofta nu när det är rökförbud, luktar fjärt så till den högsta grad!
Men denna resa var tillsynes relativt fri från större skandaler och innehöll istället mycket trevligt umgänge med trevliga arbetskamrater, som man annars mest bara hinner passera i korridorerna. Tror nog att jag lärt mig mer om min närmsta kollega L´s liv detta dygn, än vad jag gjort under de 1,5 år vi arbetat tillsammans. Säger nog en del om vårt arbetstempo!
Mysigt var det att få lite "egentid" med detta shoppingmonster.

(Och nej, alla är inte tillfrågade att delta på bild men jag hänvisar till tryckfriheten :) Bilder på övriga vågar jag inte publicera, med risk för att få sönderklippta kalsonger i handväskan, eller bananer i avgasröret) 

Kollegorna i den närmsta kretsen är allmänt galna och ger järnet när det väl är fest. Ett kollegial som utan problem ställer upp för fight när någon (hmm...vem kan det vara?) åker på smäll av en galen kvinna i baren.
Vad hände mer? Sjöng karaoke, hamnade i argumentation med en nöt och massor med dans, en mycket trevlig tripp kan man lugnt säga. Det var en sån resa som gör att man längtar lite att få gå till jobbet och träffa alla igen.
Som kommunal personal är man minsann inte bortskämd, utan glädjs åt att få åka en tripp på "Ms sunkbåt" enligt vissa andra. För vist finns det också riktiga original på ställen som dessa. Det är bara att sätta sig på en stol och ett skådespel av karaktärer och situationer flyger förbi, den ena värre än den andra. Men är det inte också det som är lite tjusningen, att alla inte är stöpt ur samma skål?

Det var ju det här med genus tänket...

Olivia fick paket idag av sin kära moster eller som vi säger, Annica. Då den närmsta släkten på min sida tidigare bara blivit begåvade med killar i 3:e generationen, så blir nu denna lilla tös maxad in i det feministiska träsket. Är det inte rosa och röda kläder så får man dessutom, äntligen!!! också gå och handla på de mer tjejiga avdelningarna på "Toys`r Us". Frågan är nu vad man ska välja av allt det goda?
Denna gång handlades det "My little pony" samt ett tillhörande slott. Olivia tyckte verkligen att det var jätteroligt...att riva pappret.
Men, men vad händer då? Moltas och hans kompis Eliot som är på besök, tar detta i besittning. Kan det månne vara så att de stackars killarna saknar lite rosa i sitt annars så blåa liv? Blixten McQueen bilen som också delades ut i "stöd present", stod orörd under bordet.

Idag har jag haft vårstädning av garderoben. Kände att behovet av en extra stång att hänga på var ett stort. Sagt och gjort, fram med skruvdragaren och fix, fix, klart.
Eftersom jag legat i och tränat och dietat en del sedan i somras, så tänkte jag att det är bäst att prova vad som passar. Vet inte om jag ska bli glad eller ledsen, men på en höft så tog jag bort 2/3 av innehållet i min garderob som därmed ekar nästan tom.
Kan jag då med och kasta det som jag inte kunde ha? Nja, inte för att jag vill tillbaka till de överflödiga graviditetskilon som satt, men det finns ju en del fina saker...
Sagt och gjort, de får tillbringa närmsta tiden (förhoppningsvis forever) i en kartong i väntan på vidare beslut!
Behöver jag tillägga att jag har en stång för mycket nu som behövs skruvas ner?

Här var det tänkt att de skulle hänga, mina kläder alltså. Riktigt såhär tomt ser inte det färdiga resultatet ut, men 50% utrymme finns att hyra om någon annan är trång bodd.