"Project run(a)way"

I helgen tog vi de traditionella julkorten på barnen, ni vet de där man svor på att man aldrig skulle göra när man inte hade barn.
Jag och T skickade t.o.m. ut en parodie på detta vårt andra år tillsammans. Minsann om alla skickade kort på sina ungar, så kunde väl vi skicka ut kort på oss?! Det tråkiga var att jag inte tror alla förstod att vi drev med oss själva, utan i själva verket trodde vi poserade i vad vi tyckte lämplig pose. Jag fick till och med en kommentar om det kanske var så att vi väntade smått... Vi skickade aldrig ut fler kort på oss själva efter det.

Men nu är vi då där, när vi prackar på släkt och vänner kort av våra självklart sötaste barn i hela världen. Jag minns Moltas första jul. Vi skulle verkligen få till det där perfekta kortet. "Sätt inte på honom tomteluvan ännu, då tröttnat han innan vi får ett bra kort, jag ska bara ta ett test först" Gissa vilket kort som blev bäst? Jo, självklart det första utan luva. Det hela slutade med att vi la ner tomtegrejen och skickade ett ut kort från vår Thailand semester istället. Nu i efterhand tycker jag att det var synd att vi inte hade distansen och skicka ut något av de korten, eller varför inte gjort ett kollage av flera mindre bra?

Om man tyckte det var svårt att få ett barn fint på kort, så kan man ju testa med två barn. Detta var då årets problem. Chansen att båda kollar in i kameran utan att ha fylleöga, snor under näsan eller är sur, är ju nästan obefintlig. Om vi lyckades återstår och se för de som i så fall får ett på posten. Men ni kan ju få ett smakprov på vad som låg i laborations materialet. Ibland önskar jag att man kunde trolla...

Att Moltas ser så ambitiös ut beror på att vi mutade honom med choklad. Alla knep är bra utom de dåliga.

Mössa nr 748 och 749

Idag var Moltas ledig från förskolan så vi tog oss iväg till Bromma Blocks (ett köpcentrum för er som inte vet). Jag vet att det kan låta övermäktigt att frivilligt åka dit med två småttingar, men det fungerar faktiskt ibland. Idag var en bra dag, inte så mycket folk, bra hummör på barnen och en ut sövd mamma.
Vi var först inne på sportaffären XXL, där vi köpte en hjälm till Moltas och en julklapp till..... Ha! Det kan jag ju inte skriva.
Molle tyckte vi skulle leka i ett av de uppställda tälten vilket jag kanske inte var sådär jättesugen på. Lurade ut honom genom att säga att vi skulle gå och äta makaroner och då kom han som ett jehu. Detta var inte bara en vit lögn utan även lite sanning, till lunch fick det bli en spagetti bolognes med parmesan. Full service med barnstolar och trevliga leenden gjorde att jag kände att detta kan man göra fler gånger.
Syftet med denna tripp var, hör och häpna: att köpa en mössa till Moltas. Detta har t.o.m. T gett sitt godkännande för. Om det var Olivia som hade lagt på sig om skumpen, så är det Moltas som lagt på sig runt huvudet.
Detta är en av de saker jag gärna tar på mig att utföra när jag är föräldraledig. Att det dessutom är en godkänd ursäkt för att slippa dammsuga och plocka ur diskmaskinen, gör det hela bättre. Jag klarade som vanligt av mitt uppdrag av denna karaktär med bravur, det blev två stycken... fast en var till Ollie.

Till min vän H

Just the way you are!

Familjemys i bikini

Söndag kväll. T är på bandy, barnen sover och jag får titta på mitt favvo program "Brothers & sisters". Tiden mellan 20-21 är nästan veckans bästa d.v.s om allt går enligt planerna.

Den här helgen har gått i frosseriets tecken. Jag känner mig uppblåst som en ballong, men passar ändå på att unna mig lite extra en timme eller två till. I morgon är det måndag, en bra dag att strama upp karaktären på. De där nybakade skorporna med vit choklad är dock riktigt goda, måste nog bjuda in A så att hon kan äta upp hälften.

Vad har vi då gjort i helgen? Ganska mycket faktiskt och mestadels roliga saker dessutom.
Vi har adventspyntat, bakat, varit hos goda vänner och avslutade helgen med ett besök i simhallen. Jag och T konstaterade att detta nog var den första riktiga "familjeaktiviteten" vi gjort alla fyra. Nu är hjulet i rullning minsann!
Besöket i basängen var bra men kallt. Inte ens barnpoolen var varm och det är väldigt konstigt med tanke på vad vi vet de små liven brukar ha för sig där. Olivia gjorde sitt för att höja äckelfaktorn, hon la helt enkelt en liten spya och vi gick därifrån... Kanske berodde det på de för små badbyxorna som tryckte för hårt på magen? Lillan har helt enkelt lagt på sig några kilon sen i somras.
Moltas är allt en liten fegis som behöver startsträcka. Han observerar, håller sig lite på sin kant, vill inte åka rutschkana utan tvingar upp pappa o.s.v. Men när det är dags att åka hem, då är han redo och blir sur för att han måste gå upp.
Vi får nog helt enkelt göra besök i simhallen lite oftare.

För idag är ingen vanlig dag...

Japp, det blev som vanligt en bra dag idag också.
När jag bestämde mig för att jobba två dagar i veckan såg jag fram emot att att få gå upp ensam på morgonen, göra mig i ordning i lugn och ro, äta frukost med tända ljus och läsa tidningen. Har nu jobbat i 4 månader och konstaterar att detta fortfarande aldrig skett. Det verkar som om mina barn har en censor som känner av när jag går i trappan. Direkt slår de upp ögonen och är lite för pigga för att somna om. Det konstiga är, varför sker inte detta på T´s jobbdagar?
MEN! "Idag är ingen vanlig dag, för det är Annas äta frukost i fred dag, hurra, hurra, hurra" Ha, äntligen fick jag till det! Eller i alla fall vissa bitar av det. Smink, tanborstning och klädbyte helt ifred, frukosten hamnade i väskan och med till jobbet. Man kan väl säga att jag är halvvägs till en egen morgon. Att äta frukost med ett gäng 6-åringar, advetsljustaken lysande i fönstret och Enya spelande i bakgrunden är faktiskt inte helt fel.

Väl hemma var det glöggpremiär för i år. T lagade mat och jag och Moltas bakade play-doo köttbullar. En härlig dag som avslutas med mys i soffan, lite vin och Robbie Williams i "Skavlan"- helt ok.
Läste förresten precis en annan bekants blogg. Hon skriver verkligen så bra, beskrivningar av situationer och känslor är miltals så mycket längre fram än mina. Hennes texter kan verkligen beröra så till den grad att jag måste svälja och torka snor några minuter innan jag kan berätta för T varför jag gråter. Jag önskar henne lycka nu efter en tids elände.

Julstjärnorna tar vi i morgon!

Äntligen nästan fredag!

Torsdag är en bra dag, för då vet man att veckans bästa dag är i antågande. Det är så jag ser på fredagar även fast jag jobbar. Alla har en skön förväntan för vad som ska ske, man är trött men glad.
I morgon ska jag och T vara hemma på kvällen och äta gott och dricka glögg, kanske julpynta lite.
Att komma in i rätt stämning är inga problem för nu ligger snön i drivor och det verkar inte ta slut.
I bilen till jobbet idag spelade de Sean Banans jullåt på radio. Måste erkänna att det är riktigt skönt gung men att den kanske har lite tvivelaktig text. Trots detta så drog jag på smilbanden och undrade om det skulle vara tjänstefel att spela den på jobbet?
Tänk vilken skillnad det är. När jag var liten så var det "Jag såg mamma kyssa tomten" som var lite spännande och busig att sjunga. Tänk att han gömt sig i en vrå och tänk om någon tittat på! Hm...verkligen skamligt det där.
Kontraster kan man lugnt säga, undra vilken generation som det kommer visa sig ha tagit mest skada?
Ta kolla in den på You Tube (jag vet ännu inte hur man länkar in därifrån) och bilda din egen uppfattning.

Dagen har avslutats med ett cirkelträningspass, skönt. Ett litet smolk i bägaren var det att jag nämnde för instruktören att det var mitt första cirkelpass på länge. Detta vet vi ju alla gör att denne håller ett extra öga för att kunna finnas till hands. Min första maskin var den där man tränar insida lår (ni vet säkert vilken rörelse jag menar, den mindre smickrande). Men oj, jag hade vist ett stort hål i grenen på byxorna. Inte avslappnande! Vid nästa maskin, benpress, upptäckte jag att rakning av benen inte stått på min agenda de senaste dagarna. Inte heller det avslappnande med en instruktör hängande bredvid. Jag vet att man inte ska bry sig om så här banala saker, men jag har svårt att bortse från detta hur mycket jag än intalar mig att ingen annan bryr sig.

Snö, saffran och sköna tjejer.

Det yr och blåser, nu är snön här men frågan är hur länge? Skulle faktiskt vara trevligt om det kunde ligga kvar tills i helgen så att man kan åka pulka i dagsljus.
Moltas tycker om snön, men förstår absolut inte varför man måste han vantar. Det är en av de mest frekventa konflikterna vi har på morgonen. Idag ville han ha min rosa mössa, lite stor kanske men det funkade.
Sorry T men så var det, jag tvingade inte utan erbjöd den med tre kronor först men han ville inte ha den!

Dagen har likt gårdagen inneburit bakning, tema saffran. Idag har jag bakat skorpor som A fick, hon var nämligen värdinna för ett klädparty ikväll. Detta med home partys börjar bli vanligare och vanligare nu i vår ålder, kanske är det vår vardagsflykt som tar sig nya gränser. Det är skönt att komma hemifrån och få sitta och tjata med ett gäng tjejer. Vist känner och klämmer man och köper endel, men det är nog framförallt det sociala och fikat som är höjdpunkterna. Idag gick jag därifrån med en riktigt skön kjol. Faktiskt en av de plagg jag inte var intresserad av innan jag provade, tänk så bra det kan bli om man inte är så trångsynt!

Att få komma iväg hemifrån gäller kanske de flesta, men ikväll inte mig. Jag fick ta med mig hemmet d.v.s.barnen in i nästa hus, men vad gör man inte för att få delta när mannen är och spelar biljard och dricker öl? De uppförde sig nästan hela kvällen men somnade lite för sent enligt mig, suck.

Christer Sandelin

Ja, vad säger man om denna figur? Kul? Rolig?Geni? Galen? Jag skulle nog vilja säga: En mysko man.
Jag får inget grepp om honom, han verkar ganska urflippad men är säkert en riktigt kul person att ha med på fest. Ni vet en sådan där direkt person som gör helkonstiga saker och som saknar filter mellan hjärna och mun.
Orsaken till hans beteende kanske har sin dystra förklaring i att han lider av diverse missbruk ,vilket i sig är tragiskt.
Jag baserar bara mina åsikter utifrån programmet "Så mycket bättre" och anser inte att han är den mest lysande stjärnan. Han skrattar hysteriskt, har lite för intensiv blick, kastar apelsiner och sover med hörselkåpor (stackaren har ju inte insett inte att öronproppar är bekvämare).
Uttryck som: "Ska jag städa, har man inga vanliga människor till det?" eller "ibland måste man ladda upp ny energi, som ett batteri. För mig räcker det inte att käka en kexchoklad, jag måste gå in i mig själv....och runka och käka glass"(ursäkta språket, men det är ett citat). Detta måste ju gjort att TV 4 fick magsår, när de insett vilken gris i säck det var att ta med honom i produktionen. Jag får magsår av det!
Sen ska han ha en stor eloge, för bra musik har han gjort och jag har vid flertalet tillfällen både i min ungdom och säkert relativt nyligen någon gång på "Golden Hits", stått och skrikigt mig hes till en av hans dängor.
En sak har vi dock gemensamt, båda gillar vi Magnus Uggla.

Avslutningsvis ännu ett citat: "Jag ser inte ut som Brad Pitt, men jag är ju bra på att prata och göra mig hörd"
...jag skulle nog ändå välja Brad.

Tack!

Måste bara skicka ett litet tack till både Maria och Christina, mina bloggmentorer.
Bra tips och knep både på innehåll och design får jag utan problem av dessa tu.
Vem vet, kanske jag kommer på en bra funktion som jag kan delge er nån gång?
Måste bara bli lite mer rutinerad först...

Var tar tiden vägen?

Idag ska vi hem till våra goda vänner som precis fått en ny bebis. Sådär ny som man är en vecka eller två, innan tiden börjar springa iväg och man knappt minns de första små sniffningarna på len bebishud längre.

Ibland kan jag bli lite rädd för hur mycket man missar av det som sker här och nu. Jag minns när Moltas var liten och man hela tiden längtade efter nästa steg i utvecklingen. Man var självklart överlycklig den första gången han rullade över från rygg till mage, stod första gången eller gick första stegen. Men samtidigt fick man bara mersmak och ville ha mer. 

Jag vet att jag reflekterat över detta nu när Olivia växer. Tror nog att jag är bättre på att se till vad jag har framför mig nu idag och gläds kanske en lite längre stund, i alla fall för ett tag. För likväl är jag där då jag fantiserar om hur bra hon och Moltas ska leka tillsamans på våra kommande semestrar, när hon börjar leka med sina barbies ska hon minsann få flera än vad jag hade! Kommer hon börja på dans eller blir det kanske fotboll?

Tiden går så snabbt från 1-100, stanna upp, njut och var glad för det du har. Kanske gäller det inte bara ens barn utan livet i allmänhet.

Då en fundersam liten tjej, fullt beroende av sin mamma.

Idag en snart 10 månaders tjej, redo att möta livets äventyr. Förhoppningsvis till en början, hand i hand med sin bror.

"Carpe diem"

Dagens i-lands problem

En grå måndag som vanligt, verkar som jag har prenumeration på sådana för tillfället.
Efter en ganska långdragen natt med alldeles för lite sömn, känns det skönt att bara mysa runt i mjukisbrallorna.
Tänkte baka lussebullar idag, men hade varken kesella eller mandelmassa hemma. Tänkte då göra en play-doo deg istället, men hade inget salt. Att åka till affären lockar verkligen inte, speciellt då jag har två följeslagare som kräver hjälp med både av- och på klädning. Vad gör man då? Jo, man skickar in Moltas till grannen som hade pepparkaksdeg och problemet är löst!
Det är härligt i vårt lilla kollektiv dagar som dessa, eller nästan alla dagar faktiskt.

Börjar se en liten baksida av detta med bloggande. Jag tänker bloggrubriker. Det jobbiga är att det blir ganska många varje dag, vilket gör att jag då glömmer bort en del. Mitt i-lands problem är alltså: Tänk om jag glömmer bort de som är riktigt bra?!
Måste nog börja ta med mig ett litet block att kluddra ner idéerna på.

Denna påse den ska vandra...

...från den ena till den andra, sen är den slut.
Ja, så är det verkligen när vi träffas jag och mina "old goddies". Vi äter godis som att vi aldrig sett godis förut, vi går från frukostbordet till fika bordet, rullar vidare till ett glas vin, in i bastun, middag kl 22 och chips och dipp till efterrätt. Tyvärr blir det inte så mycket motion för vi har alldeles för mycket att prata om. Jag verkligen älskar det!
Vi har alla våra sidor och jag skulle kunna göra listan lång över allas egenheter och ibland smått avvikande beteenden. Men det spelar liksom ingen roll, jag blir varm i hjärtat bara av tanken att få umgås med mina vänner.
Mycket har vi även gemensamt, barn i samma åldrar, bra humor, snygga killar, hatar att förlora, alla skäller på alla och inte att förglömma...kroppar under förvandling.
Detta har kanske varit ett av helgens största samtalsämnen. Vad är det egentligen som händer? Varför sitter allt lite längre ner än sist vi sågs? Kan vi stoppa denna pågående process? Den ena efter den andra visar upp mer eller mindre förfallande kroppsdelar och vi andra garvar av välbehag och hoppas att vi ska slippa just den delen av åldrandet. Till slut konstaterade vi trots allt: "Fasiken, vi har aldrig varit så snygga som vi är nu". Alla nickar samstämt, men njuter en timme senare vid åsynen av korten tagna "ib", innan barnen.

Äntligen fredag!

Pust, mötet avklarat. Gick bra men alla av dessa slag ger en stor klump i magen. Nu har jag gjort mitt och kan inte göra så mycket mer. Detta är verkligen den största baksidan av mitt jobb.
Nu lägger vi det bakom oss och går vidare med helgen och inte vilken helg som helst minsann.
Det är dags för den efterlängtade träffen med mina kära tjejkompisar från förr. Uppsamling i Karlstad i kväll, vin och kex, skvaller, skratt, sovmorgon- tänk vad många trevligheter detta innebär.
Ska bli trevligt att se dem igen, vi håller ihop trots att vi bor på spridda ställen. Alla har vi våra egenheter och sidor, men det är också det vi gillar hos varandra tror jag. Varför skulle vi annars hålla kontakten och träffas kontinueligt även 13år efter att skolan slutat?
Kul ska det bli hur som helst. Rapport och bilder kommer efter helgen.
Ha en bra helg alla mina övriga vänner och familj.

I morgon är en annan dag

Idag känner jag mig faktiskt sur. Jag blir arg på småsaker som: Varför har vi ett så litet skafferi så att sakerna bara hopar sig och trillar ner? Varför har vi inte satt lådskydd på alla lådor så att inte barnen kan dra ut den enda utan, vilken dessutom innehåller plastbestick,papptallrikar, servetter och sugrör!? Varför står vagnen fortfarande ute när det snöar? När Moltas slår i tån så är inte min första reaktion att det är synd om stackaren, utan att det såg roligt ut...(men det varade bara en kort sekund innan jag blev en tröstande mamma igen).
Kanske är det morgondagens jobbiga möte som gör sig påmint undermedvetet, kanske är man bara november trött. Hur som helst är det ingen idé att analysera sönder detta, för i morgon är en annan dag.

När allt kommer omkring sig så ska man tänka till en extra gång och glädjas åt det man har. Hur länge till kommer Moltas att bli glad över att få en ballong att leka med? Sådana småsaker som är så skönt att kunna dra fram ur rockärmen de sista smått griniga minuterna innan läggning? Eller när den samma avslutar dagen med att förklara hur vattnet tar sig ur handfatet, via avloppet och genom alla rör. Är det månne en blivande "röris" jag fostrar?

Där satt han med skägget i brevlådan

Kom på en sak till. T läser inte min blogg varje dag. Jag kom på honom igår när jag frågade vad han tyckte om fars dag inlägget? vilket han vist inte läst ännu...
Ska jag tyda det ointresset som dåligt betyg eller att han inte är intresserad av vad som pågår i min hjärna? Tidsbrist kan det inte bero på, här snackar vi killen som läser speedway resultat och Bauhaus prislista i sin telefon! Jag tycker självklart han borde ha den som en favorit, kanske t.o.m som en app om det fanns.

Dagens lilla snackis...

Marie Serneholt och Rickard Olsson. Ja, så heter vist programledarna för årets Melodifestival. Som Filip och Fredrik skulle ha sagt: "Bra eller anus?" Tyvärr så tror jag att det blir det senare, men jag lovar att jag ska vara rättvis i min bedömning när det hela drar igång.
Citatet lyder i Aftonbladet "Vi blir nog som lady och luffsen", say no more...
Det är just det här som är min fasa, att det ska bli sådär jobbigt pluttinuttigt. Men frågan är vad som är att föredra, en slickepinne söt Marie som pratar med gulli gull röst och hälsar till Måns i varje program, eller en smått hysterisk Christine Meltzer?
Jag tror mest på Rickard, han kan i alla fall vara lite ironisk.

De har vist skrivit in lite nya regler också. Som ni vet får inget bidrag vara längre än 3 minuter. Nu har de lagt till att inget bidrag får vara under 2 minuter?! Är inte till och med "Bä, bä, vita lamm" längre?

Till sist: Kungen är tillbaka från Kina. Det är dags att lägga ner skriverierna nu tycker jag. Vist är det kittlande läsning men skandal? Det är kanske mer diskussionen om tjejer som dras till män med position och pengar som ska ske. De fick ju inte pengar direkt ner i fickan, men någon råkade vist bli kär och avpolleterad...buhu.
Är man kung så är man, klart man måste få gå lite utanför boxen ibland.

Dags att ta fram hjälmen?

Lill mys har kommit in i "slå i huvudet fasen". Stackaren har lärt sig att stå på egen hand, men verkar ha lite för mycket tilltro på sina förmågor. Hon försöker nu att gå, men det dröjer nog ytterligare en månad eller två. Vad hon däremot är väldigt bra på är att klättra, vilket är orsaken till bulorna men förhoppningsvis inte hjärnskadorna... Gud, man blir så nojjig när de slår i huvudet, men jag tröstar mig med att det gjorde också Moltas och han är väl ganska ok, eller?
Hur som helst, idag har hon klättrat upp på rutchkanan (tre små trappsteg) och dundrat ner, tappat balansen- aj! och självklart fått lite extra snurrhjälp av bror sin, vilket kanske gick lite för fort-duns, duns, duns.
Vi håller tummarna för en bättre dag i morgon.

Hon är glad i alla fall, med eller utan bulor!

PS) Jag vet att ni är några stycken som läser min blogg, verkligen kul. Vad man kan göra är att kommentera då och då, både om man har något speciellt att säga eller inte. Det är inte alls svårt, fråga Christina hon är en flitig kommentator minsann.

Ett grått moln över Ekerö

Usch och burr. Idag har det verkligen varit ett typ exempel på hur grå en novemberdag kan vara. Men det är bara att gilla läget och anpassa aktiviteterna därefter, vi bor ju trots allt i Sverige.
Detta innebar tända ljus, förmiddagsfika och byggande av tågbanor (förutom de vanliga tråkiga som att tvätta, plocka ur resväskor, diskmaskinen etc.).

Det märks att Moltas börjar bli lite större, han har lite lättare att aktivera sig på egen hand bara man startar igång honom. Sen är han inte där ännu då han stänger in sig på sitt rum och leker i timmar, men den som väntar på något gott...
Olivia sover gott i sin vagn trots att regnet öser ner. Det skulle säkert jag också göra om jag fick ligga så mysigt nerbäddad som hon gör. Den där vuxenvagnen lockar verkligen dagar som dessa.

På eftermiddagen tog jag och A hela vår flock och åkte till biblioteket. Barnen släppte loss och fick ett antal "hyschningar" av en tant. Helt i onödan enligt mig, då biblioteket profilerar sig som "Barnens bibliotek". Hur som helst så är det ett väldigt fint ställe som verkligen inbjuder till lek.

Sköldar och svärd leder kanske inte till tysta lekar direkt.

Ollie, min lilla prinsessa. 

 Avslutningsvis har jag avverkat ett boxningspass. Det är länge sedan jag körde ett sådant pass, vilket säkerligen kommer kännas i morgon, övermorgon och dagen efter det.

Årets Mama 2010

Ja, det är väl kontrasterna som är härligt här i livet. För två helger sedan var det Ullared, idag Berns.

Min trogna följeslagare A, jag och ca 300 personer till var där för att följa "Årets mama 2010".

När vi kom in så var det rosa bubbeldricka som serverades, vi tog ett varsit glas och vässade armbågarna för att komma fram i folkminglet. Lite buffé, vin, små coupe cakes och godis var det som serverades. Vad som ska med i utvärderingen inför nästa gala är: Kom lite tidigare, så hinner man dricka mer gratis vin.

Efter det passade vi på att få en håranalys samt en liten mini sminkning samt fyllde på våra påsar med reklamgåvor. 

(Smink på smink fungerar faktiskt, men tunnelbana hem med smink för utekväll känns sådär).

Vidare fick vi gå in på China teatern där Annika Lantz var konfransier för årets gala.

Bland annnat fick Marcus Birro pris som "Årets papa". Om han är värd det vet jag inte riktigt, men kul för han.

Jag och A konstaterade att de i alla fall inte gjorde speciell stor skillnad mellan vanliga svensson och "kändisar", i alla fall de på b- och c listan...

När alla priser var utdelade så var det dags att gå hem, långa köer var det för att få sin påse med reklamprodukter.

Båda var vi mycket nöjda med kvällen, man är alldeles för dålig på att ta del av det stora utbudet av evenemang som erbjuds i stan. Men det bästa med galor som börjar redan kl 16:00 är att man är hemma i pyjamasbyxorna till 9 filmen!

( Jag vill reservera mig mot de som tolkar texten som att jag ofta är på galor. Så är inte fallet.)

Till far

Idag ska man hylla sin far på hans stora dag.
Eftersom varken Moltas eller Olivia knäckt läs-och skrivkoden ännu, så får jag assistera dem lite.

Till pappa:
Fast att du inte alltid matchar våra kläder korrekt och mest lagar spagetti carbonara, så är du vår favorit.
Ingen annan än du kan få det att killas i magen av förtjusning när vi busar, ingen annan än du gör så bra ljudimitationer vid matbordet och ingen annan än du bryr sig så mycket om oss fast att vi ibland bråkar.

Äckar dig!

En klok gammal kvinna sa en gång...

Så var man då tillbaka till sina rötters stad igen. Känns som om jag varit här ganska många gånger nu på kort tid, men jag ska inte klaga. Jag och mamma konstaterade att det dock är lite konstigt att vägen är mycket lättare att åka från ena hållet...

Lugnt och skönt har det i all fall varit. T har hjälpt mamma att införskaffa en ny dator, modell modern. Ska bli skönt att slippa cykla igång den andra som det känts som att man gjort i sådär ett sekel, länge leve moderniteter! Hade det inte varit för den lilla nya, så hade inte detta inlägg publicerat förrän efter årsskiftet.

Varför är jag då här igen? Jo, T ska på killträff med "grabbarna från förr" och jag tyckte väl då att en hjälpande hand från en eller två morföräldrar kunde passa bra.

Vi har varit och hälsat på min mormor idag. Hon är den sista av mina äldre släktingar som finns kvar och det hoppas jag hon gör länge. Vem ska annars förgylla min vokabulär med gamla pilsner uttryck som: "Nej, kyss Karlsson" (lite för långt ner till golvet än vad hon önskat) eller "Är det inkomster så måste det vara utgifter" (när vi snackar illaluktande blöja)?
Då jag och T gifte oss fick vi en liten lapp med ett gott råd.
"Kära A och T.
Jag önskar er lycka på livets stig.
Om ni osams blir
kyss varan och tig".

Min kära lilla mormor är allt vis som en räv... men envis som en åsna.
                                        

Här är hon, vår kloka snart 80-åriga kvinna.  

(Jag menar inte hon till höger, det är syrran...)

Summa summarum har det varit en mycket bra dag. Jag har varit på ansiktsbehandling, träffat mormor och min syster med son, ätit godis, haft nöjda barn samt lyckats visa både mamma och pappa var skåpet ska stå i

några parti kort.

      

Här är de, förlorarna alltså. Pappa lyckades vinna en gång men det är väl som de säger:

"Man är ingen författare förrän man gett ut två böcker"?

Sov gott!

Höstmys

Torsdag innebär jobbdag för min del. Natten mot onsdag är nästan den bästa på hela veckan, för då får jag äntligen en hel natts sömn utan i alla fall större avbrott.
Oftast är det så att jag ändå vaknar av att Olivia låter, men det känns skönt att bara behöva ge T en puff (eller två) och säga att det är dags att gå upp, medan jag får ligga kvar i den varma sängen.

Framåt morgonkvisten kommer ofta Moltas in och lägger sig i vår säng. Då ska man klia lite på ryggen, armen, knäna och till sist lite på huvudet innan han kommer till ro.
Just nu är han inne i en "mysfas". Han vill nästan hela tiden sitta under ett täcke och "mysa mamma?" (betyder att man ska vara nära) och det ska vara det riktiga säng täcket och kudden allra helst. Igår när jag hämtade honom på förskolan så sa han "Mamma gå hem, titta Bamse, sitta mamma kä, mysa täcke?" (Bör kanske läsas med viss barn accent).

Gudarna vet att det inte alltid är så lätt att ha en blivande 3-åring i huset, men vid stunder som dessa verkligen älskar jag att ha barn.
                                    
Här har Moltas lyckats bjuda in sin kompis L att mysa under täcket. En härlig stund för två killar som annars kan vara varandra i luven både en och två gånger under en dag.

Gör bloggande att vi slutar prata med varandra?

Ja, det hävdar i alla fall min vän R. När jag meddelade henne att jag startat en egen blogg, var hennes första reaktion "så man slipper prata med varandra eller?".
Det är väl kanske inte så jag tänkt det, eller tänkt på överhuvudtaget...
Jag försökte locka fram lite positiva bloggvibbar genom att berätta att jag redan berättat om henne på bloggen och att det kanske kan vara kul att läsa. Vet inte om hon blev övertygad, men hon gör säkert ett besök i alla fall.
Kan nu efter lite reflektion i bilen hem konstatera att jag för ca ett år eller kanske bara ett halvår sedan, tänkte nästan som hon. Ge henne lite tid som kommer hon säkert snart ställa sig frågan: "Jämarns, hur hamnade jag här?"

En bra middag var det i alla fall, spagetti och köttfärssås är ett säkert kort om man vill spela väl med familjen Berglund. Barnen var nöjda och glada nästan hela tiden.

Moltas är ett riktigt godistroll och det verkar som om lillasyster kommer att följa i hans fotspår. Konstigt med tanke på att mamma och pappa inte alls tycker om sötsaker...

Till sist: Det slog mig nu. Hur ska hon kunna hitta hit, hon frågade ju inte ens om adressen?

"Pytt i panna"

Ja, då var det första inlägget avklarat. Vad som inte framgick i det var hur innehållet på bloggen kommer att se ut.
Jag kan lova er, precis som rubriken lyder, att det kommer vara en salig blandning av vad som för tillfället faller mig på läppen. Kan vara allt från tråkiga hämta/lämna historier, guldkorn från vår vardag, blunders från T och andra funderingar. Hoppas det ska smaka!

Idag ska hela familjen hem till vår vän R. Hon bor i en liten mindre lägenhet, har kanske inte så mycket leksaker, men vad gör det om man har en säng att hoppa i och en tv? Moltas tycker om R, han kallar henne för "russin".
Det ska bli trevligt och skönt att slippa laga mat, hoppas de små liven sköter sig som de lyckligtvis oftast gör.
Men om de inte gör det så är inte det hela världen. R är en kvinna som inte stressar upp sig och blir irriterad. Nej, hon tar det med en klackspark, lägger in en prilla och säger "adjö, trevligt att ni kunde komma, kom snart tillbaka..". När dörren stängts drar hon en lättnadens suck och myser vid tanken på att vara någons favorit russin.

Magnus Uggla och jag?

Det var väl aldrig riktigt min mening egentligen, men nyfikenheten tog överhand.  Vad skulle kunna hända?
Jo, plötsligt satt jag där i soffan och höll mig uppdaterad på "fredags drinken" och alla hans baciller. Han med stort M. Magnus Uggla, blev en del av min nya värld. Bloggvärlden.

Jag skyller allt på hans ironiska och smått sarkastiska sätt att skriva, vilket passade mig som hand i hanske. Men säg det roliga som varar för evigt? Efter ett tag tog han beslutet att stänga ner sin blogg. Hade jag varit lite äldre än vad jag är så hade jag fortfarande burit svarta sorgkläder. Han fattas mig.

Vad skulle man nu stimulera tankenötterna med?
Jo, jag fann andra intressanta smått skandalomsusade personers bloggar. Vilka de är kanske ni får ta del av, kanske följer de mig som en hemlighet i graven.
Efter ytterligare ett tag i cosmos insåg jag att även vanliga pulvermos mammor, precis som jag, också kunde få mig att lyssna och reflektera över vad de hade att säga.
Tänk att kunna förmedla någonting vidare till sina barn och samtidigt hålla älskade släktingar och vänner uppdaterade om vad som händer just nu i mitt och min familjs liv.

På den vägen är det.
Detta är för alla er mina nära och kära.
Ni som möjligen om inte alltid men ibland kan vara intresserade av vad som händer och sker,
bara i min hjärna och i mitt hjärta...
                                                                                        
  (detta är självklart även till dig Magnus...).