Jim Carrey vs. Olivia

När jag var liten hade jag precis som många andra tjejer, en tendens att vilja klippa mina Barbie dockor. Eller att benämna dem "Barbie" är fel, eftersom jag aldrig hade en äkta vilket ganska b nu i efterhand. Mamma du är skyldig mig minst en!
Hur som helst, när klippningen var klar var man ofta ganska missnöjd med resultatet eftersom det resulterat i en mer manlig docka. Inte fick man någon ny heller, utan fick stå sitt kast och leka vidare.
Nu när jag är vuxen så är det inte lika vanligt att jag friserar dockor, eftersom jag inte har några. MEN!!! Nu har jag Olivia.
Idag hamnade hon under saxen eftersom den lilla, smått stripiga lugg hon faktiskt har hängde in i ögonen och irriterade. Still satt hon medan fjunen föll, nästan  så still en Barbie docka var.
Direkt slog det mig att hon är lik någon...hm.. vem kan det vara? Då slog det mig, hon är toklik en av karaktärerna i en av mina favoritfilmer, gissa vilken? Jo, Jim Carrey i "Dum dummare". Undrar om det var undermedvetet... (valet av filmer kan vi diskutera en annan gång).
Det roliga var att när Annelie kom in, så såg hon direkt att hon var lik honom.
Jag ska försvara mig med att när vi har hårspänne  i hennes hår eller när vi ruffsar till det, så är hon sig lik...nästan.

Kopian och originalet. Vem som är vem får man bestämma själv.

Rester, tapeter och skridskopremiär.

Maten igår blev mycket lyckad, hade önskat att det blev lite rester över men så var inte fallet. Det var en het räkröra som serverades med bröd, sallad och för de som önskade ris. Mmmmm...nästan så att jag vill åka och köpa några nävar räkor och göra en favorit i repris på stubb!

Moltas och Alfred har busat och kivats om vartannat. Men de sammanstrålar alltid framför "Pippi". Olivia och Vilgot har precis inlett sin bekantskap och Oliva tar tag i saken och bjuder på lite läppstift.

När stadsråttorna begett sig hem framåt förmiddagen så tog jag och Tom en promenad med barnen i det sköna vädret. Vi råkade passera målarbutiken och kan ni tänka er, jag och T är helt överens om en tapet, bara sådär! Men det tråkiga är att det är så lång leveranstid...en dag eller två :) Det är verkligen toppen att ha en sådan bra butik i kvarteret. Vår "Home make over" kanske inte för den delen kommer igång på direkten, men det finns åtminstonde förutsättningar att göra det om man (d.v.s Tom) orkar. Måste kanske trolla bort barnen en dag först...

Sedan var det dags för skridskopremiär för Moltas. Gick sådär. Taggad var han men kanske inte helt förbered i och med att han tror skridskor är skidor.

Det första som hände ute på isen var följande:

Vilket resulterade i:

Men efter lite tröst så gjorde han ett tappert försök innan han deklarerade att han ville äta banan för att åka skridskor var jobbig.

Det må så vara att han kanske inte är nästa Foppa, men skam den som ger sig. Han gav sig upp på hästen igen, vilket tyder på kämpaglöd. Hockey är ändå en väldigt dyr sport.





Friskis och svettis!

Idag hade vi turen att få ta del av den lokala gymnastikhallen, eller rättare sagt "rörelse rummet" som de kallar det på skolan. Detta är inte för att verka lite finare och bättre som vi annars är, utan av den anledningen att salen är för liten för att få tituleras gymnastiksal.
Theo hade sitt kalas där och när det var slut fanns det tid för de som inte var bjudna att komma ner och röja lite. Detta innebar att Moltas och Eliot (smågrabbarna som ännu inte bryr sig så mycket om detta med kalas) gavs chansen till lite springa, hoppa, lek. Olivia anslöt även hon och höll hov, innan hon kissade ner golvet och sedan somnade i vagnen.
Roligt hade de och Moltas var tvungen att näcka eftersom det blev så varmt. Detta gör dock Tom lite orolig eftersom kusinerna i yngre år visat upp extrema tendenser till allmän näckning, vilket han absolut hoppas inte går i arv!

En härlig dag med mycket motion = lite mer lördagsgodis utan dåligt samvete.

Gullisarna gick runt och höll varandra i handen, är de inte underbara?!

Så här gör papporna när barnen leker. Ser inte allt för ansträngt ut, så jag anar att det kan bli fler bokningar av gympasal, ursökta...rörelserum.

Nu är det middag med Tore och Hanna som gäller. En bra lördag helt enkelt!

Olivia 1år

Höll nästan på att glömma av att göra ett inlägg, vilket inte är ok en dag som denna. En födelsedag ska firas och självklart ska både farmor och mormor och resten av högen få ta del av hur detta skett. Dagen började med skönsång för Olivia i sängen. Att hon är den som alltid vaknar först och därav går bet om överrasknings momentet, hittade vi en lösning på. Vi stoppade tillbaka henne i sängen en halvtimme efter hon vaknat, för då hade både jag hunnit förbereda mig för jobbet och ätit frukost och Moltas fick sova en stund extra. I själva verket så var det kanske för den sistnämndas skull vi egentligen tog oss i kragen och sjöng, eftersom han tycker det är lite spännande medan hon säkert bara tycker vi är konstiga.
I med henne i sängen, väcka storebror, på med filmkameran (första året måste man ha med), paketen och sen var vi redo. Pigg och glad stod hon i sin säng och log medan vi sjöng för full hals.

Sen var det dags för paketen och även dessa kanske gladde Moltas mer, som tur var fanns det två stycken även till honom. Han styrde och ställde och tog sig rätten att öppna samtliga paket.

Olivia fick hjälpa till lite med snörena men höll sig på avstånd och lät brorsan sköta saxen. Sedan var det dags att pröva de nya sakerna och även här höll hon sig lite i bakgrunden, inte alls missnöjd men iakttagande.

På kvällen kom Björklunds in på lite kalasfika och Olivia fick en klänning och en väska, båda värd en liten prinsessa. Det bjöds på hembakt tårta, vilken var supergod. Bra jobbat Tom!

Födelsedagsbarnen fick också smaka på tårta och det var minsann inte fy skam. Dock tror jag inte att kompis Inez var lika imponerad av hennes bordskick och visade detta både genom sitt uppseende samt ypperlig hanterig av skeden på sin egen tallrik.

En bra dag är nu tillända och jag hoppas och tror att hon är nöjd. Om inte annat är Moltas det, han har haft en väldigt bra dag och poängterar att även han fyller 1år idag (och visar upp tre fingrar).





Rea

Idag fick jag äntligen lite utlopp för min köplust och även ta del av årets rea. Kanske är det inte så fel att man inte kan handla direkt i januari för nu är det dessutom 50% på rea priset i de flesta butiker. Kanske finns det inte alltid så mycket kvar, men både jag och Annelie lyckades med den ädla konsten och sparade faktiskt några kronor. Annelie lyckades nog som vanligt bäst, inte undra på eftersom hon nästan bor i "Bromma Blocks" (enligt Tom), hon vet var godbitarna finns att finna.
Jag vet att flera hävdar att man inte sparar på rea, men ibland känns det faktiskt som om man gör det. Har man behov av att köpa 10 par trosor och dessa kostar lika mycket som 5 par, så borde det ju betyda "spara" eftersom jag annars skulle köpt dem ändå?!
Fast det var ju inte för reorna jag behövde åka och shoppa, utan för att införskaffa lite presenter till Olivia som fyller år i morgon. Många av dessa lyckades jag också hitta till reducerat pris, vilket inte är fy skam och också en av fördelarna med att ha barn som fyller i januari. 

Olivia och Inez är ganska bra bisittare, de underhåller varandra i alla fall till en början. Se och lär tjejer, snart är det er tur att finna lyckan på reorna!

Vi avslutade dagen med besök på den lokala målerifirman och kollade på färg och tapeter. Tror nog att det ska in lite blommor på väggarna i sovrummet. Romantiskt, bra smak eller att man börjar bli gammal? Om detta tvista de lärde. Än så länge är inte hela mitt hem inrett helt enligt Laura Ashley och inte skrattar jag heller per automatik om det är djur med i reklamfilmer, vilket båda är ett tydligt tecken på ålder 50+ enligt mina erfarenheter.

S som i slappa

Idag blev det inte mycket gjort på hemmafronten. Grått och kallt ute gjorde att man bara ville kura ner sig i soffan vilket jag också gjorde. Jag brukar vara dålig på att inte göra någonting när jag är hemma på dagarna, så jag unnade mig denna om än bara för en timme eller två. Tjockt täcke och en bra bok, så fick det bli!
Olivia då? Jo, hon är hemma som vanligt, var skulle hon annars vara? Efter lite lek inne hos kompisen Inez så var det även dags för henne att softa lite. Jag har en ny teori som jag tänker prova, i alla fall idag...
Det är ju så att hon fortfarande vaknar några gånger varje natt. Kan det ha att göra med att hon inte riktigt har ro att bo in sig i sin egen säng månne? När hon ligger ute i sin vagn så tar hon oftaste en tre timmars lur utan problem, medan om hon vilar inne resulterar i endast en timme (vila kan också läsas som rast för mamma och pappa). Kan det ha ett samband att hon inte gillar sin säng lika mycket som vagnen? Värt ett försök är det i alla fall.
De flesta andra barn i hennes ålder som man hör sover oftast väldigt gott i sin säng på natten, så vad är skillnaden? Får nog gå till djupet med detta, mindre välling säger Bvc, kanske också kan vara nå´t...

Ytterligare ett utvecklingsområde gällande Moltas. I morse när han kom upp så sa han "Nu har jag sovit länge mamma, jag är en stor tjej". Jag förklarade att han är en stor kille, men detta ville han inte riktigt lyssna till. Jag berättade då att pappa och Moltas är killar och mamma och Olivia tjejer. Han lyssnade på vad jag sa, nickade instämmande och avslutade med "Ja, jag är en stor tjej!". Det må så vara, än så länge kan det nog inte skada att man inte har stenkoll på naturens upplägg.

Mitt liv i Solsidan

Nu är han hemma min kära man, allt är som det ska och jag ser fram emot en kväll utan läggningar.
Det är härligt med Tom, han hade nämligen köpt med sig presenter hem till delar av familjen och kan ni gissa vad jag fick? Jo, jag fick godis, bra va?...
Tanken var dock god, väldigt god faktiskt eftersom det var riktigt smaskigt godis. Synd bara att jag inte kan äta upp dem.
Ibland känns livet som ett avsnitt ur "Solsidan" där killarna missar att skriva in i kalendern, stänga skåp och inte riktigt lyssnar på vad deras fru säger. "Jag ska inte äta godis innan Thailand" verkar ha sluppit igenom som till exempel. Ibland är det tur att denna blogg finns, för då kan Tom få det nerskrivet det mesta vad vi bestämt eller vad som ska ske i våra liv. Detta med godis missade han dock eftersom han inte läste gårdagens inlägg innan han var hemma och antagligen redan glömt det som skrevs för två veckor sedan.
Kanske låter det otacksamt men det är det inte, för jag gillar att få presenter och den som spar hon har. Ingen annan ska minsann få äta upp min present!

Cravings!

Äntligen hemma igen i min lugna vrå, för det är just vad det är, tyst.

Valde att åka hem från Katrineholm lagom i nattningstiden, vilket visade sig vara ett klokt koncept. Jag hatar verkligen att köra i mörker och halka, men gentemot att köra i ljus med skrikiga ungar som somnar 1 h och sedan är tvärpigga på kvällen, så var det värt allt tunnelseende.

Det ska bli skönt att få hem Tompa, för det är ganska skönt att vara två föräldrar på två barn. Jag kan absolut inte klaga över servicen som erbjuds när man är i Katrineholm, för den är jag mer än nöjd över. Att farmor och farfar dessutom tog Moltas en dag och åkte till badhuset underlättade även det. Han blev både glad och trött, en bra kombination på lördagskvällen.

Skulle bara fattas att den där vulkanen Eja jeka jökul, rökul fjökur eller vad den nu heter ska få ett utbrott och försena leveransen av man hem till fru!

Men kan ni förstå vilka cravings jag har på godis?! Jag är så nära att trilla dit och hade det inte varit för att Moltas gått och blivit snål på att bjuda av lördagsgodiset, så hade jag verkligen varit rökt igår. Tanken slog mig även idag vid flertalet tillfällen, kanske ska man äta på helgerna? En liten bit kan inte skada? Ja, ni vet hur sockerhjärnan är. Fick mentalt sitta och fokusera på att nötter blir bra, nötter är jättegott, nästan som godis...NOT! Men jag klarade det i alla fall. Tror dock att jag ska tillåta mig att äta mörk choklad. Det äter man inte i större mängder och är säkerligen bättre än de kakor som finns i frysen. Denna godisdetox har verkligen varit en av de värre.

Moltas hänger mer än gärna med morfar i garaget och snickrar, inte så konstigt att han tycker det är kul. Jag tror aldrig han fått höra en enda "Aja baja Alfons, inte röra sågen". Snarare tvärtom!

Olivia har fullt upp med att tömma alla skåp på dess innehåll. Även fast att detta gör mig galen så blir jag glad av att hon inte försöker ta av sig sitt fina hårband, lovar gott inför flätorna.

"Nej mamma, du får inte äta av mitt godis!" Tänk vad pretto han skulle se ut om han sa detta i kombination med glasögonen. Tur att han bara är envis.

Övernattningslägenhet?

Kan ni tro vad vi ska göra i helgen? Jo, vi ska till Katrineholm. Ovanligt va? Känns nästan som om en egen lägenhet måste införskaffas om vi ska fortsätta med dessa frekventa besök.
Som tur är har vi flera ställen som erbjuder husrum, jag hoppas och tror i alla fall att vi fortfarande är välkomna till samtliga. Jag har ju inte ens börjat nyttja syrrans husrum, det får nog bli aktuellt när barnen är tonåringar och spelar hög musik och kastar ölburkar kring sig. För det får man göra hos Annica, eller det har i alla fall jag gjort när jag var ung.... (Annica, du behöver inte kommentera detta! Tänk på att det är en del som läser bloggen :)

Varför då denna gång? Jo, Tompa drar på "konferens" till Island den lyllosen. Jag är lite avis, både på landet och konferensen. Tur att han hade magsjuka light så att han bantat ner sig lite, brukar behövas inför sådana här resor.
Vad ska vi göra? Bowla såklart! Gör vi något annat i Katrineholm?
Jo, fika brukar jag göra och helst på Sultans. Någon som ska med?
Moltas ska ha en mysdag med farmor och farfar, jag ska ge lite inredningsråd till faster Ulla, vi ska till mormor och klappa katten, umgås med kusinerna, promenera....
Jag behöver nog inte vara orolig, denna helg går nog också av bara farten.

Magbacill light, finns de?

Mannen kommer hem från jobbet, befarat magsjuk! Sjuk igen?! Vad är detta? Om det är någon som ska vara sjuk så är det väl jag? Jag är dock väldigt tacksam att så inte är fallet och återigen bevisar sig sanningen att jag är lite tuffare än Tom. Bacillerna vågar sig knappt på ett försök ens (om jag nu efter detta påhopp inte blir sjuk som typiskt vore).
Magsjukan verkar i alla fall ha kommit i light variant eftersom kvällsmaten som bestod av köttfärsfyllda tomater, pasta och sallad har inmundigats och inte transporterats vidare. Att jag köpt hem blåbärsoppa, skorpor och Cola känns hux flux lite overkill. Att jag dessutom redan anmält VAM/B (vård av man och barn) i morgon är än värre. Blir att ringa till alla lyckliga vikarier som ser sin chans till lite extra klirr i kassan och meddela dem den trista nyheten att vi faktiskt nästan är friska. Men tänk om jag nu blåser av detta och att det visar sig i natt att jag blir sjuk...dilemma!

Vädret har varit underbart idag så jag och Olivia tog oss en liten halkig promenad ute i solen, med frisk bacillfri luft. Därefter åkte vi och hämtade Moltas och tog oss till centrum där vi handlade och besökte biblioteket. Där har de öppnat ett nytt café som vi invigde, betyg godkänt.

Moltas hamnar som så ofta framför dockhuset. Olivia flanerar gärna runt bland böckerna och klättrar under och på alla hyllor. Jag anser nog att vi gjort vårt för att undvika magsjuka, kommer det så kommer det...om det nu inte bara var Tom som är lite extra klen dvs.





Idrottsgalan

Det gäller att ha lite tur i livet. Som t.e.x. att Roosans pappa sitter hemma på sin kammare och beställer biljetter till DN-galan, tror han... Det visade sig dock att det var till Idrottsgalan han råkat gjort sin beställning. Snäll som han verkar vara ger han dessa till sin dotter som då självklart bjuder med den hon känner som är mest idrottsintresserad dvs mig. Det kan kanske vara en kombo att jag är ett säkert kort att uppskatta både gala och idrott samt att Roosans övriga idrotts intresserade kompisar inte kunde. Vad vet jag?
I sann idrottsanda började vi kvällen på puben med en öl och fortsatte sedan med läsk och popcorn. Kanske inte lika flärdigt som på Mama galan där vi drack vin och fick gratis grejer, men minst lika kul.
Man kan ju tro att man ska vara en sann gala minglare nu, med tanke på att jag varit på två stycken inom loppet av ett par månader men icke. Som vanligt glömmer man det som absolut kan vara nödvändigt att ha med sig, nämligen kikare!
Även fast man har bra platser och kan se tv inspelningen på stora skärmar, så missar man de små men ack så viktiga detaljerna som klänningar, håruppsättningar, smyg hångel under borden mm. Så kära ni, påminn mig till nästa gala att en sådan måste packas ner i kuvertväskan.
Att gå med Roosan på Idrottsgala är heller inte hel fel, eftersom hon faktiskt är ganska kass på namnen på våra svenska atleter. Detta gör att jag med mina inte alls djupare kunskaper inom området, kan briljera och slänga mig med namn som jag knappt visste att jag kunde. Skulle vi två tävla i "På spåret" så skulle jag vara den som kan alla namn medan hon är lite mer inne på årtal (vilka kanske dock inte alltid stämmer).

En kul kväll som avslutades med överraskningen att Ahlshammar fick "Jerring priset". Hon var den person som jag direkt tippade som inte trolig vinnare. Men kul för henne, grattis.
Återigen får jag tacka för en trevlig kväll och råkar ni beställa fel biljetter så vet ni vem att ringa!

Måste bara ta med denna bilden. Inte för att det är Darin utan för att jag tycker den ser otroligt häftig ut rent bildmässigt.

Kartläggning

Ibland försvinner tiden fortare än vad man både vill och tror. Speciellt sker detta när man ska fylla i "Mitt första år" boken till sitt barn, vilket man (jag) gör så sent att man redan glömt vad som skett när.
Moltas bok har jag faktiskt fyllt i, vilket torde vara självklart då han nu är 3!!!!år. Men vad händer efter det första året, kommer man ihåg det? Jag tänkte härmed lista lite saker som är Moltas personifierat just nu, så att jag lätt kan klicka mig bakåt och se hur det egentligen var.

Moltas är som en bergoch dalbana, topparna avlöser bottnarna på jämn basis. Jag kommer på mig själv då och då att tänka "Gud, vad mysig han är just nu" och så senast igår.
Hans kvällsrutin just nu är att han ska lyssna på "Hitta Nemo" och läsa tillhörande bok. Såklart orkar han inte vänta på "plinget" utan har läst klart hela boken innan det varit dags att vända andra bladet. Därefter vill han att jag ska sjunga, eller rättare sagt vill han att jag ska hmm:a låtarna. Frågan är hur jag ska tolka detta? Att han överhuvudtaget inte vill att Tom ska sjunga är väldigt kul!
Därefter ska det klias på ben, armar, rygg, mage och armhåla(?). Efter detta säger vi puss och godnatt, vilket brukar följas av att han vill dricka "natta" = vatten. Godnatt igen. Sen vill han sova i pappas säng och lovar att inte busa. Efter detta en omgång vatten till och sedan brukar han duna in...om han nu inte vill byta tillbaka till sin säng. Detta låter kanske jobbigt, men han kräver inte att vi ska vara där hela tiden vilket är skönt (att vi dock ränner upp och ner i trappen 50ggr istället ser jag som bra vardagsmotion, vissa kvällar...).

En nöjd kille som njuter av sitt andra glas "natten".

Populära uttryck just nu:
* Jag vill åka buss, flygplan och tåg. En annan dag?
* Jag blir gaaalen på dig då mamma.
* Yes!
* Shit.
* Låt mig va ifred.
* Åka till affären och köpa godis?
* Tokigt.

Utvecklingsområden:
* Utveckla datavanan.
* Sluta med napp (går förvånansvärt bra, används bara på natten).
* Inga mer sovstunder på dagtid.

Leker med:
* Åker kick-bike på Olivias lära gå vagn.
* Bygger tågbanor och torn.
* Vatten.
* Vill rita/skriva på det mesta.

Övrigt:
* Dansar mer än gärna, helst till "Crazy frog".
* Ska alltid komma först upp i trappen och det kostar pengar att gå förbi, men man får en klubba tillbaka!
* Vill helst bara äta makaroner och yoghurt.
* Ska numer sköta tvättmaskinen. Plocka i kläderna, hälla i medel, skruva på knapparna och starta.
* Tror att det ska komma helikoptrar när det är mörkt ute. Varför vet vi inte, men de är vist otäcka.
* Tror det är småstenar han hittar i näsan.

Ja, lite såhär är det som gäller för tillfället. Enligt mig är han en social kille som gärna leker med sina kompisar och allt oftare stänger in sig på rummet för att leka. Språket utvecklas varje dag och att han kan uttrycka sig som "jag vill mysa med dig mamma" gör att jag älskar honom lite mer även den dagen.

Dagen efter

Hemkommen efter en helg med bröllop och hotell, helt utan barn. Då ska man väl vara ut vilad och fräsch och ha så mycket energi att dela med sina små pluttar? Det har man om man inte var på fest det vill säga.
Gårdagen var precis så mysig som det ska vara på bröllop, jag verkligen älskar känslan av lycka och glädje som följer med dessa. Att sitta i kyrkan och höra vacker musik ger mig ståpäls, jag kommer till och med på mig själv att faktiskt lyssna på vad prästen säger.
Det var Tompas syster som gifte sig och hon var jättefin i sin klänning som inte var traditionellt vit. Mat, dryck, sällskap och många bra tal erbjöds under kvällen. Ända nackdelen var att bandet var sådär, de spelade lite för många hångellåtar på bekostnad av röjlåtar. Det var inget fel på dem rent kvalitets mässigt, men de lämnade skeppet lite väl tidigt. Vi fick dock en exklusiv spelning av en av gästerna som är sångare i Sveriges största reggae band. Kul att få höra även om jag inte kände igen låten, han sjöng liksom inte covers på Inner circle direkt.

Jag och Tom utanför kyrkan, härlig bakgrundsfärg!

Summa summarum är jag nöjd med helgen men sörjer lite att allt går så fort. Här har man längtat till detta så länge och sedan är det bara över...Det blir lite tomt och väl hemma igen känns det som man aldrig har varit iväg.

Tänk vilka kontraster det kan vara i ens liv på bara några timmar. Från full rulle fest till vanligt hemmapyssel i köket tillsammans med barnen.

Barnen verkar dock ha haft det bra med mormor och morfar, de har säkert lärt sig mer hyss om jag känner dem rätt. Man kan väl säga att hela familjen haft lite semester från varandra och vardagen, en chans att ladda om lite. Nu är det bara barnvakterna som åker hem och vilar upp sig på jobbet, för det är intensivt att passa två kottar på 1 och 3år, det ska gudarna veta!

Tack Nettan och Niclas för en fin och rolig fest! Det får vi göra igen...eller kanske inte.

Ny dag, nya utmaningar

Ännu en dag på jobbet, en bra dag även idag. Det var så kul att träffa alla barnen igen, de blev så glada och det värmer gott må ni tro.
Idag fick jag ett glatt besked angående jobbet, jag ska bli huvud-ansvarig för förskoleklassens verksamhet på skolan nu i höst. Det kommer att bli en ganska stor utmaning och det ser jag fram emot. Än så länge tycker jag det verkar intressant, men i maj när jag stångar huvudet i väggen av det som komma skall, kanske jag inte tycker det samma.
Att komma hem till barnen efter en dag på jobbet tycker jag är mysigt, man har fått en chans att längta lite vilket jag tror är välbehövligt. Att ta en konflikt eller två känns inte lika tungt eftersom tålamodet inte är lika hårt testat.

I helgen kommer jag och Tompa ha en barnfri helg i Uppsala, med bröllop som grädde på moset. Mina snälla föräldrar kommer upp och vaktar buset och jag är så tacksam. Det är lite svårt det där med barnvakt eftersom släkten tyvärr inte bor där vi bor. Som tur är ställer de alltid upp när vi behöver hjälp, men jag saknar ibland att kunna ha lite extra hjälp i vardagen, ni vet hämta från förskolan en dag eller bara överlappa två stressade föräldrar en vab dag. Men den som väntar på något gott...alla ska ju förhoppningsvis någon gång gå i pension!
Nu ska jag prova helgens outfit, blir nog bra om man bara tänker bort de orakade benen. Fram på lördag ska jag nog ha hunnit med det också.

Moltas fick spela lite spel på datorn innan läggning, detta är han inte speciellt van vid och heller inte särskilt bra på. Men det är ju inte så enkelt om man aldrig testat, så ge det någon vecka så kan han nog det också.

Har jag sagt att vi börjat vänja av med napp? Hur det går berättar jag längre fram, men jag kan säga att det stundtals hörs!



Snö frid

Premiärturen gick bra och Olivia verkar nöjd med transportmedlet, nära och bra om man ville äta snö. Moltas tyckte också att det var roligt att ha Olivia på släp och hjälpte även till att dra sin lillasyster. Frisk luft och pudersnö lättar upp sinnet.

Svacka

Enligt både var man och statistik så är januari den tuffaste månaden ekonomiskt för de flesta, detta efter alla festligheter och helger. Hur kommer det då sig att affärerna passar på att ha Rea?!
Jag blir verkligen sur på detta, känns som att det inte alls går hand i hand med vad teorin säger. Hur har folk råd att handla? Jäkla sms lån eller?
Vår familj har det absolut inte sämre ställt än andra, säkert bättre än en del stackare till och med. Men likväl i januari så är det mindre pengar kvar på kontot och den där spontana lyxen att köpa ett reaplagg hit och dit, känns inte helt rätt i mitt hjärta att göra. Vilket jag heller inte gjorde. Behöver jag säga att jag var i Kista centrum idag?
Så mycket kläder som föll mig i smak, mycket på rea, men som jag ändå måste gå förbi. Jag är verkligen inte en stor shoppare, men vid dessa tillfällen skriker det i mig att jag vill ha. Tänk om jag bara kunde ha haft några kronor extra..
Sur redan innan, gick jag ännu surare där ifrån. Den saken jag letade efter orkade jag inte ens lägga energi på att hitta, det gick inte så lätt som jag hoppats. Som tur är fick jag låna (vilket verkar vara min melodi just nu) två stycken boleros av Ulrika så jag har lite att välja av i alla fall. Ett par glansiga strumpbyxor lyckades jag i alla fall köpa mig...Waow vad spännande!
Att det sedan är ett riktig skitväder på detta gör inte mig gladare och den phad-thai  jag åt till lunch var heller inte speciellt bra. Usch och fy vilken svacka jag kom in i idag, det är bara att bita i!

Tror Olivia ska få premiär åka sin pulka när vi hämtar Molle idag, då blir hon nog glad och då blir jag glad. En bra lösning på problemet. Kanske kan det dyka upp en bild lite senare.

Ajax = Rent hus?

Finns det något härligare än att komma hem till ett ny städat hus som verkligen är inbäddad i Ajax doft? Ni vet den där fräscha doften som garanterar att nu är det minsann rent!
För min del var detta ganska länge sedan jag upplevde detta, kanske så länge sedan då jag fortfarande bodde hemma hos mamma som städade varje fredag.
Dagen idag har verkligen gått i Ajax anda, här har det skrubbats och skurats allt från golv till tak. Lyllos Tom som får komma hem till detta, skulle man kanske kunna tro...
Tror ni han märkte? Såklart inte. Varför ge bort detta "moment" till någon som inte tycker detta är så lyxigt, det skulle vara mycket bättre om det faktiskt var tvärt om. Jag kan sätta alla mina pengar på att jag skulle uppskatta det mycket mer! Man kan inte bara låta sådana här tillfällen gå till spillo, de sker ju allt för sällan tyvärr.

En mycket trevlig sak som hänt idag är att jag fått klänning leverans från Gävle. Snälla Maria har lånat ut sin fina nyårsklänning till mig att bära på helgens bröllop, vilket också löste ett stort problem för min del. Den är så fin och jag tror att det kommer bli bra. Nu återstår det bara att hitta en fin bolero, liten jacka eller liknande som piffar till det lite extra. Det är ju ändå ett vinterbröllop så man kan inte vara allt för bar om axlarna. Om någon har ett bra tips samt berättar var detta i så fall finns att köpa, så är det bara att hojta till. Jag är öppen för idéer fram tills i morgon förmiddag.
Nedan ser ni en bild på klänningen, inte alls dum va?

En kick rätt in i Afrika!

Ja, så känns det verkligen. Här sitter jag med ett leende över läpparna och adrenalinet verkligen sprutar i kroppen. Det var såå länge sedan jag upplevde en sådan glädje av träning, shit alltså! Ni kanske tycker detta låter fjöntigt, men var ni inte där så kan ni inte veta.
Det var så varmt och svettigt och musiken var så medryckande. Att ventilationen i salen ännu inte är inkopplad kan ha viss del i den tropiska hettan som var, det kan verkligen jämföras med scenen i "Titanic" (ni vet den i bilen) och det är helt sant! Alla fönster och speglar var igenimmade så instruktören fick ta en tröja och torka för att kunna skaffa sig en liten "titt glugg".
Tidigare har jag kört Zumba och detta tyckte jag också var jättekul. Men detta gick i ett tempo som var kanske 3 gånger snabbare. Det enda smolket i bägaren kan vara att min vapendragare herr artros säkerligen kommer att göra sig ett ovälkommet besök i morgon. Om den lilla halsbacill jag varit rädd för och delvis kanske kännt av lite ger sig till känna efter detta så kan jag inget annat göra. För efter detta pass känns det som om hela kroppen gjorde sitt för att kicka ut alla otyg.
En bastu med ansiktsbehandling på detta gör nog att jag somnar skönt i kväll. Tänk vad härligt en måndagskväll kan vara!

Tänk så det kan vara. Ena stunden sitter man och övervakar sina barns bad och den andra har man ena foten på en annan kontinent. Ja, livet är bra härligt ibland! Olivia och Moltas gläds minst lika mycket av ett bad en måndagkväll och det känns också bra. Molle passar dessutom på att fila fötterna, kittlande skönt!

 

Tjat söndag

Söndag, söndag, söndag. Vad har du haft att erbjuda i dag då?
Tompa åkte och röjde ut det sista i faster Ullas lägenhet så att den ska bli klar för försäljning. Under tiden gjorde barnen sitt bästa för att tjata loss mina öron och var på vippen att klara det, om det inte varit för Tom som kom tillbaka och skickade iväg mig på träning. Detta var välbehövligt både ur fysisk och psykiskt perspektiv.
Väl hemma blev det en fika på 10:an för att reda lite i vårt boende i Thailand. Vi ska ha en vecka på hotell  vilket vi går på rekommendation om och sedan så hyr vi ett hus en vecka. Detta hus är av modell lyxig och det ingår en "Maid", vilket känns lite konstigt men blir säkert mycket bra.
Vi hittade detta hus på blocket och då vet ni kannske att man ibland tvivlar lite på om det är bluff eller inte. För att försäkra oss om att uthyraren inte är en skurk så googlade vi honom och vad tror ni vi hittar? Jo, det visar sig att denne man är professor inom etik och moral, han har utbildningar och seminarier kring detta. Om inte det var tillräckligt så är han vist också pastor. Vad tror ni, blir vi lurade på huset eller? Jag tycker hur som helst att det känns tryggt.

Avslutningsvis så har Ollie fått feber och i morgon blir det återigen en tripp till farbror doktorn för att utesluta halsfluss eller för att ta oss an den. Är jag näste man på tur eller ska jag som oftast klara mig? (peppar, peppar...) Vi får hoppas att "flussen" slinker förbi, jag ska ju faktiskt på bröllop nästa helg och har därmed inte tid att vara sjuk.
Punkt slut.

"Nu är sköna julen slut, slut ,slut. Godiset ska ut, ut,ut..."

På måndag smäller det. Godisförbud fram till Thailands resan är vad som står på tapeten. Jag känner att det blivit för mycket nu under helgerna och väcker man den björn som sover så är den svår att hejda. Sockerdjävulen i mig rusar fram från morgon till kväll, alltid sugen på snask och dessvärre lyckas denne ofta stilla sitt behov och bryr sig inte alls om det är ostbågar, strössel eller en kaka. Men nu sätter vi stopp!
Jag lovar och svär att jag fram tills den 13:e mars inte ska äta godis och med detta menar jag just godis. Snacks och en fika då och då kommer att få bestå om än i begränsade mängder. Det är inte dessa som är mitt huvudsakliga problem. Lösgodis, choklad och tablettaskar = no, no!
Det "braiga" i detta är att jag får med mig Annelie också, vilket också är tur då vi ofta äter godis ihop. Datumet är satt till avresedagen, eftersom vi vill ges chans att äta lite taxfree godis på den långa resan. Väl på resmålet blir det nog inga problem då Thailand inte tillhör världens främsta godis exportörer (men de har Pringles...).

Som vanligt inför dessa "uppehåll" gäller det att planera väl. Vad ska jag då prioritera de sista dagarna? Mitt stora problem brukar vara att jag inte alls är sugen på just godis vid dessa tillfällen, men trycker likväl i mig bara för att.

Vi drog till City gross och handlade för där har de bra lösgodis. Moltas plockade som vanligt sin påse, han är nog på bättringsvägen tror jag för han har redan ätit en hel del. Vi lyxade till det lite med att åka motorcykel och köpa delar till tågbanan, det ska man få när man är sjuk! Jag för min del är sugen på chips...

Lite kuckelimuckmedicin tack!

Feberdag 4 fick det vara nog. Tompa och Molle till farbror doktorn som konstaterade halsfluss på dem båda. Tråkigt men bra, ja tack vi tar tacksamt emot penicillin så att vi blir kvitt detta! Mamman står snart inte ut längre, får lite panik av att vara inlåst med alla baciller. Så nu när man ser ljuset i tunneln känns det lite bättre i hjärtat, vem vet man kanske kan få träna på söndag till och med?
Sjukstadiet vi är inne i nu är att Moltas har stora visioner om vad han vill göra och äta, när det sedan är framplockat och erbjuds så har lusten och energin försvunnit. Olivia hon glider mest omkring och ropar på mamma, tänk hon kanske är hela två meter iväg!!!! Men jag är inte bitter för det finns inte en tillstymmelse till tvivel om att hon inte tycker om mig.
Nu ska jag ta tag i att laga lite mat tror jag, det blir kyckling i ugn med rökt skinka och basilika. Till detta serveras sallad och lite risoni, blir nog smaskens. Frågan är bara vilka som kommer att äta? Passerar jag det först så kanske 50% ytterligare av familjemedlemmarna visar intresse.

Snart så min lilla älskling kommer du att vara frisk igen!

Olivia tränar för fullt på att äta själv, bäst är det med yoghurt.

 Är man dotter till yoghurt mannen så är man!



Lurad på konfekten

I går var det då dags att ge sig ut på stan i mina gamla hoods, träffa gamla vänner, dansa och ha det allmänt bra. Detta gjorde jag också till en början, men inser nu idag att min kväll ute inte blev speciellt lång och att jag faktiskt missade en hel del.
Orsaken till detta var att jag efter ett tag ute på lokalen var ganska nöjd, kände mig hungrig och tyckte kanske inte att det var så mycket folk jag kände igen. Jag hade dessutom inte min klocka på mig som jag alltid annars har, vilket kanske kan ha en liten roll i det hela.
Jag tog då mina apostelhästar och gav mig av till kebab haket som man alltid ska avsluta på. Där var jag ganska ensam och att skaffa en taxi hem var inga problem...hm...konstigt?
När jag idag på morgonen kollade av telefonen för att se hur mycket klockan var när jag ringde taxi, visade det sig att den bara var 00:34. Inte undra på att det inte var så många jag kände, hälften hade säkert inte kommit innan jag gick hem!!!
Det känns lite snörpligt faktiskt, lite som att jag blivit lurad på konfekten. Än värre att det var jag själv som lurade bort den på egen hand!
Men trots detta är jag mycket nöjd med vad jag hann göra trots den korta tiden. Förfest med gamla vänner och bekanta med mycket skratt, gamla historier och diverse bekännanden. Det bjöds på drinkar också...say no more.

Ett glatt gäng tjejer är det, även utan det som råkar stå på bordet.

Väl hemma igen så råder det fortfarande sjukstuga, är typ 2 meter oskottad snö och smutstvätt. Det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Får väl drömma mig bort hur underbart kul hela kvällen kunde varit.

Vi flyr sjukstugan och går på dans!

Idag ska jag åka hem till Katrineholm, ovanligt va? Börjar nästan känna mig som en gammal grammofonskiva som har fått sig ett jack och hakat upp sig. Anledningen till dagens besök är verkligen så roligt, jag ska ut med gamla vänner på nostalgi stället "Safiren". Vännerna som jag ska träffa umgicks jag mycket med under mellan- och högstadiet, de är med dem jag har minnena av de första trevande försöken att ta sig in i vuxenvärlden. Eller hur var det nu? Blir man full av två folköl? Är det farligt att ta en sockerbit till dessa för att förstärka alkoholhalten?
Ja, ni förstår att det kan bli ganska många goda skratt under kvällen.

Ett smolk i bägaren är dock att Moltas gått och fått feber, än värre är att Tom också verkar ha fått detamma!!!! Detta ingick inte i planen. Men jag ser inte hindren i detta, utan får bara tänka om lite. Sagt och gjort, Olivia packas ner i resväskan och får en dag hos mormor istället. Här ska minsann inte kastas in handduken i sista stund, den här kvällen har jag sett fram emot!

Nu ska jag ta och försöka lösa mitt kläddilemma inför kvällen. Tänk att man har samma problem nu som man hade i högstadiet! Mitt främsta huvudbry just nu är att färgskalan nästan bara löper mellan grått och svart, vilket är så tråkigt.
Ska se om jag kan trolla fram någon liten glitterpaljett i alla fall...

Tänk om man någon gång vågade gå utanför sin "comfortzone" och vara lite galen. Men tråkigt nog är det bara att konstatera att Lady gaga inte är min närmsta stil ikon. 

Nu vinkar vi av våra pree-tonårs kusiner och tackar för denna gång, det har varit underhållande att ha er här!

"Det var sådär kul"

Ja, så löd betyget efter dagens tripp till Spårvägs museet. Detta trots att vi skarvade med en trolleri föreställning!

Vad vi inte visste var att det även innehöll ett leksaksmuseum i detta hus. Många fina gamla leksaker var det att titta på, men var tror ni barnen helst spenderade tiden?...

...Såklart vid de tv-spel som också inkluderades i samlingen. Hur har de egentligen tänk kan man fundera över?

Men jag känner ändå viss tilltro att de tyckte det var lite kul, speciellt då de fick köra ett tunnelbanetåg (via skärm).

Det finns hopp om att de inte behöver gå arbetslösa i framtiden, i alla fall inte om de flyttar till Estocolmo.

Moltas var kanske den som var mest road av besöket, han lekte med Brio tågen vilket han aldrig gör hemma?!

Om man kritisk granskar de nedersta bilderna så kan man kanske se att betyget blev "sådär bra".

Men skam den som ger sig, nästa gång blir det dinosaurierna!

Kulturdelen DN eller förorts ruff?

Ja, vad ska man nu välja? Som den stor familj vi för tillfället är så är det svårt att hitta en aktivitet som alla gillar, då ålders spridningen är ganska stor. Frågan vi ställs inför idag är: Ska vi åka till spårvägs museet som enligt rekomendation ska vara toppen, eller ska vi välja Klätter verkstan som är lite coolare? Känns lite som vi väljer mellan två vitt skilda kulturella evenemang, ska det bli  DN-kultur eller förorts häng?
Jag kan med säkerhet säga att att det första alternativet skulle vara något för alla i familjen, medans det andra alternativet också skulle tilltala alla utom mig och Tom. Detta med tanke på att Moltas med 100% säkerhet skulle bli helt vild av lycka över alla klättrings möjligheter, vilket för oss skulle innebära full stenkoll hela tiden och många konflikter, då en 3- åring sällan inser sina begränsningar.
Ur ekonomisk synpunkt så ska vi helt klart åka på alternativ nr.1, men det lockar lite i mitt "vill erbjuda de som inte alltid kan göra sådana här saker hjärta" att ta alternativ nr.2.
Ska inte bondläppsungarna få ta del av en sån häftig sak som ett helt center av klätterväggar i olika nivåer? I och för sig har de inte ett så många bra, roliga museeum i sin stad heller, hm... Det känns som om det kanske är kulturen jag som moster ska satsa på att ge mina systersöner. Disneyland, Skara och tivoli kan de göra med sina mindre kultiverade föräldrar. Ja, så får det bli! Vi åker till kulturens mecka, vi åker till söder!

PS) Måste nog lägga in en liten rättelse igen. Många av er, men kanske inte alla vet att jag skriver med stort lass ironi och så även i detta inlägg. Tom påtalar gång på gång att man i text kan ha svårt att urskillja just detta. Jag behöver således förtydliga att jag inte alls tycker att min syster och hennes sambo är mindre kulturellt kompetenta än vad jag är...kanske bara lite ;)

En glimt in i framtiden

Jag har fått låna mina två systersöner för ett par dagar, de är 10 respektive 8 år. Redan i bilen satt jag och Tom och små skrattde då deras samtal innehöll ämnen som för oss nu och en tid framöver är ganska avlägsna.
Tänk när våra barn kommer upp i den åldern då de orkar sitta och försöka bräcka varandras historier samt göra elektriska ålen på varandra i två timmar. När de på Mc-donalds inte längre ska äta Happy meal utan "riktiga" hamburgare (dvs. stora), fast att man inte vill ha tillbehör på utan bara köttet och brödet.
Under resan fick vi lära oss:
* Hur man räknar till 5 på japanska.
* Att man får vara med i "Klubben" om man vågar fråga chans på någon tjej.
* Coolaste märket är Yanki yard.
* Att om någon snarkar högt så är det ganska bra, för då kan man låtsas att det är en vakthund som ligger och vaktar så  inget otäckt kan hända.
* Man kan få gå två år på 6-års om man har något fel på hjärnan.

Vidare blir det så att jag väcker 10 åringen kl. 9:45 morgonen efter, så han hann äta innan frukosten plockas bort. De äter minst 5 (!) pannkakor till lunch och när jag kommer in på rummet där en del av duon sovit, hänger det kalsonger på adventsljusstaken.

Jag kan njuta av dessa kontraster som råder kontra vårat liv här och nu. Ändå slås jag av tanken, att snart är även vi där vilket jag inte är riktigt redo för.

Men nu avslutar vi dagen med att äta tacos, för det gör man när man har stora barn. Sen ska vi hyra film för det gör man också när man har stora barn.
Verkligen tufft det här...

Varken jag, Tom eller barnen är vana vid lekar som inkluderar sjömansbröst, brottning, prutt i ansikte och elektriska ålar...än. Oliva tittar intresserat på, kan kanske vara bra att lära sig lite så man kan i framtiden? 

Trötter

Det är en trött 3 åring som bor i vårat hus. Efter en intensiv julvecka med resor och besök, paket hit, paket dit och med nyårsafton som grädde på moset, är det kanske inte så konstigt. För tillfället känns det mest som han vill sitta och kolla på film och ladda batterierna och han försäkrar sig varje dag om att han inte behöver gå till förskolan.
Födelsedagen inleddes dock mycket bra. För första gången skred de förväntansfulla föräldrarna in med skönsång för att överräcka paket (första gången betyder första gången på rätt dag...).
Vad de möttes av var ett stort leende från Moltas som direkt satte sig upp och förtjust blåste ut de tre ljusen, jublande glad både över sina paket och för att han skulle få äta frukost i sängen. Det var så kul att se hur mysigt han tyckte det var.
Den radiostyrda bilen blev direkt en favorit, men en vattenflaska med tillhörande matlåda var också poppis.

På eftermiddagen kom Annica med familj och uppvaktade honom och även Björklunds slöt upp.
Det märks att det varit mycket paket nu för han blir uppriktigt glad för dem och tackar artigt, men orkar knappt öppna dem. Han börjar lite i ett hörn men sen vill han gärna ta det nästa innan han hunnit se vad det är. Jag tror dock att han är nöjd med allt han fått, men att det kanske behöver sjunka in lite att det blivit byte i leksakslådan/
lådorna...under sängen, i garderoben, under trappen... ja, överallt nästan. Vi måste verkligen kolla över förvaringen igen!

När farmor och farfar dök upp framåt kvällen så fanns det inga krafter kvar, han satt nästan som ett kolli i sin lilla fåtölj. Tror nog att han behöver ut och luftas lite i lugn och ro så att han återfår krafterna. Det är ju trots allt ett helt år kvar till nästa gång, vilket kanske är tur.

Nyårsafton 10/11

Kvällen löpte på utan problem. Glada barn och glada föräldrar = lyckat koncept.
Maten var utomordentligt god och drycken blev det alldeles för mycket kvar av!
Vi hann med både skattjakt, musik quiz, fyrverkerier och lite waka-waka.
Ord är ibland överflödiga, vi låter bilderna tala för sig själva.

Tack Annelie och Fredrik för bra arrangemang, det får vi göra om!

Moltas 3 år

En nyårsafton för tre år sedan stod jag på en fest och sa "Ja, tänk! Nu har bebisen bara några timmar på sig om det ska bli en 07:a".
När nyårsraketerna startade så drog det igång. "Gud, vad bebis är livlig nu då" och trots att jag satt och höll mig i tant hantaget hela vägen hem och inte alls lyssnade på vad Tom satt och analyserade, så kunde jag inte för något i världen tro att det var dags för födsel.
Naiva lilla först föderska va?
Klockan 14:02, 1 januari 2008 kom han äntligen, våran lilla son.

Åren går och liten blir stor. Tänk vilken lyckoresa alla föräldrar får vara med om. Vist är det tufft och kämpigt många gånger, men det är det värt! Och skam den som ger sig trots motgångar, vad skulle mitt och Toms liv vara utan Moltas? Inte lika roligt i alla fall.

Här är låten som jag symboliserar med Moltas.