Moltas 3 år

En nyårsafton för tre år sedan stod jag på en fest och sa "Ja, tänk! Nu har bebisen bara några timmar på sig om det ska bli en 07:a".
När nyårsraketerna startade så drog det igång. "Gud, vad bebis är livlig nu då" och trots att jag satt och höll mig i tant hantaget hela vägen hem och inte alls lyssnade på vad Tom satt och analyserade, så kunde jag inte för något i världen tro att det var dags för födsel.
Naiva lilla först föderska va?
Klockan 14:02, 1 januari 2008 kom han äntligen, våran lilla son.

Åren går och liten blir stor. Tänk vilken lyckoresa alla föräldrar får vara med om. Vist är det tufft och kämpigt många gånger, men det är det värt! Och skam den som ger sig trots motgångar, vad skulle mitt och Toms liv vara utan Moltas? Inte lika roligt i alla fall.

Här är låten som jag symboliserar med Moltas.