Lurad på konfekten

I går var det då dags att ge sig ut på stan i mina gamla hoods, träffa gamla vänner, dansa och ha det allmänt bra. Detta gjorde jag också till en början, men inser nu idag att min kväll ute inte blev speciellt lång och att jag faktiskt missade en hel del.
Orsaken till detta var att jag efter ett tag ute på lokalen var ganska nöjd, kände mig hungrig och tyckte kanske inte att det var så mycket folk jag kände igen. Jag hade dessutom inte min klocka på mig som jag alltid annars har, vilket kanske kan ha en liten roll i det hela.
Jag tog då mina apostelhästar och gav mig av till kebab haket som man alltid ska avsluta på. Där var jag ganska ensam och att skaffa en taxi hem var inga problem...hm...konstigt?
När jag idag på morgonen kollade av telefonen för att se hur mycket klockan var när jag ringde taxi, visade det sig att den bara var 00:34. Inte undra på att det inte var så många jag kände, hälften hade säkert inte kommit innan jag gick hem!!!
Det känns lite snörpligt faktiskt, lite som att jag blivit lurad på konfekten. Än värre att det var jag själv som lurade bort den på egen hand!
Men trots detta är jag mycket nöjd med vad jag hann göra trots den korta tiden. Förfest med gamla vänner och bekanta med mycket skratt, gamla historier och diverse bekännanden. Det bjöds på drinkar också...say no more.

Ett glatt gäng tjejer är det, även utan det som råkar stå på bordet.

Väl hemma igen så råder det fortfarande sjukstuga, är typ 2 meter oskottad snö och smutstvätt. Det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Får väl drömma mig bort hur underbart kul hela kvällen kunde varit.