"Project run(a)way"

I helgen tog vi de traditionella julkorten på barnen, ni vet de där man svor på att man aldrig skulle göra när man inte hade barn.
Jag och T skickade t.o.m. ut en parodie på detta vårt andra år tillsammans. Minsann om alla skickade kort på sina ungar, så kunde väl vi skicka ut kort på oss?! Det tråkiga var att jag inte tror alla förstod att vi drev med oss själva, utan i själva verket trodde vi poserade i vad vi tyckte lämplig pose. Jag fick till och med en kommentar om det kanske var så att vi väntade smått... Vi skickade aldrig ut fler kort på oss själva efter det.

Men nu är vi då där, när vi prackar på släkt och vänner kort av våra självklart sötaste barn i hela världen. Jag minns Moltas första jul. Vi skulle verkligen få till det där perfekta kortet. "Sätt inte på honom tomteluvan ännu, då tröttnat han innan vi får ett bra kort, jag ska bara ta ett test först" Gissa vilket kort som blev bäst? Jo, självklart det första utan luva. Det hela slutade med att vi la ner tomtegrejen och skickade ett ut kort från vår Thailand semester istället. Nu i efterhand tycker jag att det var synd att vi inte hade distansen och skicka ut något av de korten, eller varför inte gjort ett kollage av flera mindre bra?

Om man tyckte det var svårt att få ett barn fint på kort, så kan man ju testa med två barn. Detta var då årets problem. Chansen att båda kollar in i kameran utan att ha fylleöga, snor under näsan eller är sur, är ju nästan obefintlig. Om vi lyckades återstår och se för de som i så fall får ett på posten. Men ni kan ju få ett smakprov på vad som låg i laborations materialet. Ibland önskar jag att man kunde trolla...

Att Moltas ser så ambitiös ut beror på att vi mutade honom med choklad. Alla knep är bra utom de dåliga.

Mössa nr 748 och 749

Idag var Moltas ledig från förskolan så vi tog oss iväg till Bromma Blocks (ett köpcentrum för er som inte vet). Jag vet att det kan låta övermäktigt att frivilligt åka dit med två småttingar, men det fungerar faktiskt ibland. Idag var en bra dag, inte så mycket folk, bra hummör på barnen och en ut sövd mamma.
Vi var först inne på sportaffären XXL, där vi köpte en hjälm till Moltas och en julklapp till..... Ha! Det kan jag ju inte skriva.
Molle tyckte vi skulle leka i ett av de uppställda tälten vilket jag kanske inte var sådär jättesugen på. Lurade ut honom genom att säga att vi skulle gå och äta makaroner och då kom han som ett jehu. Detta var inte bara en vit lögn utan även lite sanning, till lunch fick det bli en spagetti bolognes med parmesan. Full service med barnstolar och trevliga leenden gjorde att jag kände att detta kan man göra fler gånger.
Syftet med denna tripp var, hör och häpna: att köpa en mössa till Moltas. Detta har t.o.m. T gett sitt godkännande för. Om det var Olivia som hade lagt på sig om skumpen, så är det Moltas som lagt på sig runt huvudet.
Detta är en av de saker jag gärna tar på mig att utföra när jag är föräldraledig. Att det dessutom är en godkänd ursäkt för att slippa dammsuga och plocka ur diskmaskinen, gör det hela bättre. Jag klarade som vanligt av mitt uppdrag av denna karaktär med bravur, det blev två stycken... fast en var till Ollie.

Till min vän H

Just the way you are!

Familjemys i bikini

Söndag kväll. T är på bandy, barnen sover och jag får titta på mitt favvo program "Brothers & sisters". Tiden mellan 20-21 är nästan veckans bästa d.v.s om allt går enligt planerna.

Den här helgen har gått i frosseriets tecken. Jag känner mig uppblåst som en ballong, men passar ändå på att unna mig lite extra en timme eller två till. I morgon är det måndag, en bra dag att strama upp karaktären på. De där nybakade skorporna med vit choklad är dock riktigt goda, måste nog bjuda in A så att hon kan äta upp hälften.

Vad har vi då gjort i helgen? Ganska mycket faktiskt och mestadels roliga saker dessutom.
Vi har adventspyntat, bakat, varit hos goda vänner och avslutade helgen med ett besök i simhallen. Jag och T konstaterade att detta nog var den första riktiga "familjeaktiviteten" vi gjort alla fyra. Nu är hjulet i rullning minsann!
Besöket i basängen var bra men kallt. Inte ens barnpoolen var varm och det är väldigt konstigt med tanke på vad vi vet de små liven brukar ha för sig där. Olivia gjorde sitt för att höja äckelfaktorn, hon la helt enkelt en liten spya och vi gick därifrån... Kanske berodde det på de för små badbyxorna som tryckte för hårt på magen? Lillan har helt enkelt lagt på sig några kilon sen i somras.
Moltas är allt en liten fegis som behöver startsträcka. Han observerar, håller sig lite på sin kant, vill inte åka rutschkana utan tvingar upp pappa o.s.v. Men när det är dags att åka hem, då är han redo och blir sur för att han måste gå upp.
Vi får nog helt enkelt göra besök i simhallen lite oftare.

För idag är ingen vanlig dag...

Japp, det blev som vanligt en bra dag idag också.
När jag bestämde mig för att jobba två dagar i veckan såg jag fram emot att att få gå upp ensam på morgonen, göra mig i ordning i lugn och ro, äta frukost med tända ljus och läsa tidningen. Har nu jobbat i 4 månader och konstaterar att detta fortfarande aldrig skett. Det verkar som om mina barn har en censor som känner av när jag går i trappan. Direkt slår de upp ögonen och är lite för pigga för att somna om. Det konstiga är, varför sker inte detta på T´s jobbdagar?
MEN! "Idag är ingen vanlig dag, för det är Annas äta frukost i fred dag, hurra, hurra, hurra" Ha, äntligen fick jag till det! Eller i alla fall vissa bitar av det. Smink, tanborstning och klädbyte helt ifred, frukosten hamnade i väskan och med till jobbet. Man kan väl säga att jag är halvvägs till en egen morgon. Att äta frukost med ett gäng 6-åringar, advetsljustaken lysande i fönstret och Enya spelande i bakgrunden är faktiskt inte helt fel.

Väl hemma var det glöggpremiär för i år. T lagade mat och jag och Moltas bakade play-doo köttbullar. En härlig dag som avslutas med mys i soffan, lite vin och Robbie Williams i "Skavlan"- helt ok.
Läste förresten precis en annan bekants blogg. Hon skriver verkligen så bra, beskrivningar av situationer och känslor är miltals så mycket längre fram än mina. Hennes texter kan verkligen beröra så till den grad att jag måste svälja och torka snor några minuter innan jag kan berätta för T varför jag gråter. Jag önskar henne lycka nu efter en tids elände.

Julstjärnorna tar vi i morgon!

Äntligen nästan fredag!

Torsdag är en bra dag, för då vet man att veckans bästa dag är i antågande. Det är så jag ser på fredagar även fast jag jobbar. Alla har en skön förväntan för vad som ska ske, man är trött men glad.
I morgon ska jag och T vara hemma på kvällen och äta gott och dricka glögg, kanske julpynta lite.
Att komma in i rätt stämning är inga problem för nu ligger snön i drivor och det verkar inte ta slut.
I bilen till jobbet idag spelade de Sean Banans jullåt på radio. Måste erkänna att det är riktigt skönt gung men att den kanske har lite tvivelaktig text. Trots detta så drog jag på smilbanden och undrade om det skulle vara tjänstefel att spela den på jobbet?
Tänk vilken skillnad det är. När jag var liten så var det "Jag såg mamma kyssa tomten" som var lite spännande och busig att sjunga. Tänk att han gömt sig i en vrå och tänk om någon tittat på! Hm...verkligen skamligt det där.
Kontraster kan man lugnt säga, undra vilken generation som det kommer visa sig ha tagit mest skada?
Ta kolla in den på You Tube (jag vet ännu inte hur man länkar in därifrån) och bilda din egen uppfattning.

Dagen har avslutats med ett cirkelträningspass, skönt. Ett litet smolk i bägaren var det att jag nämnde för instruktören att det var mitt första cirkelpass på länge. Detta vet vi ju alla gör att denne håller ett extra öga för att kunna finnas till hands. Min första maskin var den där man tränar insida lår (ni vet säkert vilken rörelse jag menar, den mindre smickrande). Men oj, jag hade vist ett stort hål i grenen på byxorna. Inte avslappnande! Vid nästa maskin, benpress, upptäckte jag att rakning av benen inte stått på min agenda de senaste dagarna. Inte heller det avslappnande med en instruktör hängande bredvid. Jag vet att man inte ska bry sig om så här banala saker, men jag har svårt att bortse från detta hur mycket jag än intalar mig att ingen annan bryr sig.

Snö, saffran och sköna tjejer.

Det yr och blåser, nu är snön här men frågan är hur länge? Skulle faktiskt vara trevligt om det kunde ligga kvar tills i helgen så att man kan åka pulka i dagsljus.
Moltas tycker om snön, men förstår absolut inte varför man måste han vantar. Det är en av de mest frekventa konflikterna vi har på morgonen. Idag ville han ha min rosa mössa, lite stor kanske men det funkade.
Sorry T men så var det, jag tvingade inte utan erbjöd den med tre kronor först men han ville inte ha den!

Dagen har likt gårdagen inneburit bakning, tema saffran. Idag har jag bakat skorpor som A fick, hon var nämligen värdinna för ett klädparty ikväll. Detta med home partys börjar bli vanligare och vanligare nu i vår ålder, kanske är det vår vardagsflykt som tar sig nya gränser. Det är skönt att komma hemifrån och få sitta och tjata med ett gäng tjejer. Vist känner och klämmer man och köper endel, men det är nog framförallt det sociala och fikat som är höjdpunkterna. Idag gick jag därifrån med en riktigt skön kjol. Faktiskt en av de plagg jag inte var intresserad av innan jag provade, tänk så bra det kan bli om man inte är så trångsynt!

Att få komma iväg hemifrån gäller kanske de flesta, men ikväll inte mig. Jag fick ta med mig hemmet d.v.s.barnen in i nästa hus, men vad gör man inte för att få delta när mannen är och spelar biljard och dricker öl? De uppförde sig nästan hela kvällen men somnade lite för sent enligt mig, suck.