Som man brukar säga: "Äntligen hemma!" stämmer kanske inte i vårt fall. När vi parkerar bilen utanför huset skriker Moltas" Neeeejjj!!!! Inte hääääääär!!!!! Han vill uppenbarligen fortsätta vara på resande fot och för att understryka detta skrek han nästan i tjugo minuter efter hemkomst. När han dessutom råkade trampa på en knappt synbar sten så var det som om någon gett honom pisk rapp.
Jämmer och elände, allt är verkligen botten hemma. Det ska ätas macka med bara ost, bara ost! Sedan vill han inte se Bolibompa utan något annat, skrattar hysteriskt för en sekund, gråter, vill inte vara hemma utan någon annan stanns, i någon annans hus...
Jag och Tom tryckte i oss för mycket pizza och lovade att i morgon ska vi ta tag i det hela igen, om än bara för ett par dagar. När sedan Olivia lyckades bajsa i badkaret samtidigt som både hon och brorsan satt där, kände jag att Toms idé med att vi kanske skulle trollat iväg barnen för några dagar så vi kunde vila oss efter semestern kanske inte var så fel trots att det lät helknäppt.
Nu sitter Moltas bredvid mig här i soffan och tuggar på en macka som han vunnit i kampen mot sin far. Tanken var att han skulle sova men herregud, han vill ju "spela dator hela tiden" och "gå uuuuut". Här ska minsann inte sovas, han har ju semester. Jag och Tom sitter som två dönickar i soffan. Pratar knappt. Heltrötta efter två veckors socialisering. Någon (?) har lyckats spela in speedway, romantiskt så det förslår. Tror det blir en tidig kväll.
Jag ska lägga ut en bild kavalkad från vår semester, men inte idag. Nu ska jag ta och lägga min rabiata son. Tänk om jag varit kiropraktor och vetat precis på vilken punkt jag kunde trycka på så han somnade direkt, det skulle verkligen varit bra.
...verkar som om det kommer att dröja ett tag för läggningen, han ska vist bajsa och bygga koja först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar