Öde stad

Det känns nästan som vi bor i ett spökkvarter. Här brukar det annars vara fart och fläkt från morgon till kväll, barn som cyklar, leker och studsar. Nu är det tyst och lugnt, inte mig emot kanske men Moltas är sådär nöjd antar jag. Vädret bjussar ju inte ens på det bästa så något vidare strandhumör infinner sig inte heller. Så det är inget annat att göra än att plocka fram aktiverings biblioteket och göra det bästa för att underhålla de små.
 Igår var det en stor dag här på Siltgränd, Moltas cyklade utan stödhjul! Vi har tänkt testa ett tag men aldrig tagit tag i det, men igår gav vi det ett försök och vilket försök det blev sen. Första gången Tom släppte så cyklade han som han aldrig gjort annat. Glad i hågen av att vara en stor kille som kan cykla utan stöd, precis som hjulTheo, Liam och Max, var han stoltare än en tupp. För vist är det så mamma att Eliot inte kan cykla utan stödhjul va? Eliot är Moltas kompis som vist även seglat upp som ett jämförelse objekt helt apropån.
Glad var han innan frustrationen trädde in. Frustration över att inte kunna starta själv direkt, utan att han faktiskt måste träna på detta. Träna vad är det? Man ska väl kunna direkt!
Jag som trots allt sitter på den pedagogiska examen blir galen på att han är galen. Det slutar med att Moltas gråtande skriker att han vill cykla med pappa istället, inte mamma! Inte mig emot....

Idag har vi tagit fram bagar takterna och bakat bullar för att fylla frysen med i alla fall några dagar. Så är man sugen på bullar får man skynda sig hit. De brukar ha en benägenhet att ta slut ganska snart. Även här tar mina yrkesstrategier slut ganska snabbt. Moltas vill ha den stora degen, Olivia smetar med smöret och brer det likt en macka över bordet och snor sedan mina färdigrullade bullar och gör dem till en hög med smörkniven i stucken. Moltas gör ormar och tror att bulldegen är en play-doo, vilket till sist verkar vara den bästa lösningen för att få baka klart i lite lugn och ro. Lite mysigt är det dock, i alla fall i början. Barnen tycker det är kul och är glada, vilket med enkel matematik leder till glada föräldrar. Goda blev de också så det fick bli bullar till lunch, vilket inte är fel en grå dag som denna.

I början frid och fröjd.

 

 Olivia på väg mot operation "bred smör på bord".

Moltas med sin orm.

Imorgon åker vi och lämnar Moltas och Olivia hos mormor och morfar, så att de får lite roligt när målning står på programmet för mig och Tom. Vi får hoppas att det inte regnar för mycket så att det inte går att måla och vi istället måste gå på bio, läsa böcker i lugn och ro samt sova. Vore verkligen jätte synd....