Påfyllnad i självförtroende bägaren.

Idag vaknade jag av Moltas trippande steg från sovrummet. Jag ropar till honom att jag fortfarande ligger i sängen och att han kan komma dit och "morna" sig lite. Han tittar bara på mig innan han med beslutsamma steg går ner för trappan. Jag ligger kvar och avvaktar det som händer 9 av 10 gånger varje morgon "Maaaaama, jag vill ha fukosts". Sedan när han väl sitter vid bordet så brukar han bli panik kissnödig och rusa till toaletten och efter det måste man alltid torka eftersom han inte "Ojkaj" (p.g.a. att han inte vill tvätta händerna efteråt). Men idag var det annat ljud i skällan, eller det var rättare sagt väldigt tyst...
Sen hör jag hur toalett locket lyfts upp, toalettpapper rullen rullas, det spolas, tvättas händer och därefter hör jag kylskåpet öppnas. Jag känner att det nog är läge att gå och se hur det går, så jag smyger mig ner.
Bakom väggen där jag gömmer mig ser jag hur han plockar fram yoghurt både till sig själv och sedan till mig. Vidare drar han stolen till köksskåpen, klättrar upp på bänken och med vingliga ben plockar han ner fyra skålar. Jag fortsätter att tjuvkolla hur han löser situationen, tyst som en mus för att inte bli avslöjad.
Han fullföljer dukningen med stor precision och noggranhet, gör en sista koll och sedan vill han redovisa sitt resultat. Han rusar upp för trappen och jag måste då avslöja min span position. Och den stolthet som lyser i hans ögon när han säger att han ska visa något är obetalbar! Han vet inte var han ska göra av armarna, det spritter i benen och hans uttryck i ansiktet verkligen lyser stolthet. Han blir nästan lite generad över att visa upp sin dukning och när jag berömmer och ger honom en kram, så håller han kvar extra länge.

En något spartansk dukning kan tyckas, men vad gör det när självförtroendet fylls på!

Jag kan säga att vi upplevde ett riktigt "breaking moment" klockan sju en vanlig fredags morgon. Jag längtar till den dagen då han även plockar fram smör och bröd och serverar sig själv och sin syster, helt på egen hand. Allt medan jag och Tom kan ligga och dåsa några minuter extra i sängen. Det blir minsann bara bättre och bättre!