tisdag 9 november 2010

Magnus Uggla och jag?

Det var väl aldrig riktigt min mening egentligen, men nyfikenheten tog överhand.  Vad skulle kunna hända?
Jo, plötsligt satt jag där i soffan och höll mig uppdaterad på "fredags drinken" och alla hans baciller. Han med stort M. Magnus Uggla, blev en del av min nya värld. Bloggvärlden.

Jag skyller allt på hans ironiska och smått sarkastiska sätt att skriva, vilket passade mig som hand i hanske. Men säg det roliga som varar för evigt? Efter ett tag tog han beslutet att stänga ner sin blogg. Hade jag varit lite äldre än vad jag är så hade jag fortfarande burit svarta sorgkläder. Han fattas mig.

Vad skulle man nu stimulera tankenötterna med?
Jo, jag fann andra intressanta smått skandalomsusade personers bloggar. Vilka de är kanske ni får ta del av, kanske följer de mig som en hemlighet i graven.
Efter ytterligare ett tag i cosmos insåg jag att även vanliga pulvermos mammor, precis som jag, också kunde få mig att lyssna och reflektera över vad de hade att säga.
Tänk att kunna förmedla någonting vidare till sina barn och samtidigt hålla älskade släktingar och vänner uppdaterade om vad som händer just nu i mitt och min familjs liv.

På den vägen är det.
Detta är för alla er mina nära och kära.
Ni som möjligen om inte alltid men ibland kan vara intresserade av vad som händer och sker,
bara i min hjärna och i mitt hjärta...
                                                                                        
  (detta är självklart även till dig Magnus...).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar