I morgon är en annan dag

Idag känner jag mig faktiskt sur. Jag blir arg på småsaker som: Varför har vi ett så litet skafferi så att sakerna bara hopar sig och trillar ner? Varför har vi inte satt lådskydd på alla lådor så att inte barnen kan dra ut den enda utan, vilken dessutom innehåller plastbestick,papptallrikar, servetter och sugrör!? Varför står vagnen fortfarande ute när det snöar? När Moltas slår i tån så är inte min första reaktion att det är synd om stackaren, utan att det såg roligt ut...(men det varade bara en kort sekund innan jag blev en tröstande mamma igen).
Kanske är det morgondagens jobbiga möte som gör sig påmint undermedvetet, kanske är man bara november trött. Hur som helst är det ingen idé att analysera sönder detta, för i morgon är en annan dag.

När allt kommer omkring sig så ska man tänka till en extra gång och glädjas åt det man har. Hur länge till kommer Moltas att bli glad över att få en ballong att leka med? Sådana småsaker som är så skönt att kunna dra fram ur rockärmen de sista smått griniga minuterna innan läggning? Eller när den samma avslutar dagen med att förklara hur vattnet tar sig ur handfatet, via avloppet och genom alla rör. Är det månne en blivande "röris" jag fostrar?