SveaMaria- här & nu: En randig dopklänning

En del familjer, kanske de flesta vad vet jag? verkar ha en dopklänning som gått i arv sedan urminnes tider. På min sida av familjen existerar inte detta i och med att säkert 80% av de som är födda i nutiden och framåt är kyrkan otrogna. Jag vill dock tillägga att jag inte tillhör denna skara. För som den sanna gudmor (eller numera tråkiga benämningen fadder) jag är, gick jag till prästen för att kunna överlämna Theo till guds lilla barnaskara.
Mitt dop i sig är helt klart värt ett eget inlägg för att kunna skrivas in i historieboken. En bakfull pojkvän, sur mormor, enskild kyrkfika med prästen, en rejäl näve vatten, tokfnittrande syster samt en kissattack. Oj, oj, oj...

Hur som så har jag nu insett att släkten trots detta kan hissa en fana över en klenod som går i arv i nedåtstigand led, nämligen "Tiger" dräkten.
Året var -02 och jag skulle köpa present till Alfred som då bara var en liten plutt. Dräkten är ju så söt att jag inte kunde motstå den och det ångrar jag inte idag. Tyvärr är väl han egentligen den som varit minst intresserad av den, men sen har den betalat av sig! Måns praktiskt taget levde i den under några år, Moltas har använt den flitigt under sin "lejon period" och nu har Olivia hittat den.
Vem har sagt att det måste vara en vit klänning med sidenband som ärvs inom en släkt? Denna randiga och genusneutrala dräkt fungerar minst lika bra!