VaB eller VaM?

Jaha, då ska man ladda inför den första vab dagen på väldigt länge. Vab är det faktiskt, eftersom Tompa är så krasslig att han inte mäktar med att ha två barn på egen hand och då kallas elit styrkan hem från fronten.
Jag vet att fler av er kvinnliga läsare kommer tycka detta är lite roligt och himla med ögonen så som vi oftast gör när de manliga är sjuka, så farligt brukar det ju oftast inte vara...
Men denna gång är det faktiskt på riktigt. Jag har t.o.m kallat in "Navy seals" från Julita att ta hand om de sjuka i helgen!
Orsaken är att vi ska ha tjejträff med respektive, en heldag med många roliga aktiviteter och detta har absolut gett grus i maskineriet. Nu håller jag bara tummarna för att inte fler rasar ner i sjukträsket.

Ja, roligare liv kan man faktiskt ha just nu men vem är jag att klaga? Det är bara att bita ihop och köra på. Ett träningspass hade kanske varit skönt för att rensa hjärnan, men tji fick jag.
För att jag inte ska bli totalt galen av allt kaos här hemma så blir det finmotorisk träning istället. Ett berg av tvätt är strategiskt placerat så att jag inte kan sätta mig i soffan innan det är väck. Känn på den här ni....Var är min "maid" när jag som mest behöver den? 

En av de 7 synderna

Detta inlägg kommer verkligen glädja en av mina kära vänner. Efter att jag skrivit något om träning i bloggen för ett tag sedan så kommenterade hon med "Tycker det är mycket bättre när du har svacka och äter massa godis". Skönt ärligt.

Gårdagen och dagen till ära har verkligen gått i en av de sju dödssynderna, frosseri.
Jag äter allt och då menar jag verkligen allt med socker i! Kroppen verkligen skriker efter snabb bränsle för att överleva känns det som. Den är så sjukt trött att ibland tror jag att jag bara ska trilla ihop och somna på en liten fläck. Har nog aldrig upplevt en jet legg såhär jobbig förut.
Kanske kan det ha att göra med att Tompa fortfarande är sjuk och inte alls piggelin vilket gör att mina dagar sett ut som följer:

1) Flygresa 14h med två glada men lite för pigga barn. Uppstigning 03:45 lokal tid, i säng ca 02:00 (Thai tid).

2) Barnen vaknar 04:00. Olivia sover två en timmes pass, varav jag missar att sova på båda. Hämtar Moltas från fsk kl.13:00 för besök hos doktorn med två barn. Väl hemma gör båda sitt yttersta för att testa trött mammas tålamod och de gick båda två med seger ur fighten kan man säga. Tvätta fem maskiner tvätt. Laga två mål mat till hungriga barn som tillslut somnar mellan 19:00-20:00. Jag somnar tillslut efter 17 timmar vaken tid.

3) Barnen vaknar 05:00 (tjohoo, rätt håll i alla fall). En kiss på golvet och i kläderna av pott tränande sonen = tårar och elände.
Frukost = Helt ok. Påklädning = konflikt, eftersom Moltas inte vill ha vinterkläderna på sig fortfarande. Trött Olivia = Galen mamma.
En snabb promenad eftersom jag helt missbedömt temperaturen mina skor klarade av. Hem i soffan och sova 2h!!!!! = Laddade batterier.

Som sagt var, det har krävts lite extra socker för att mäkta med. Men som vi alla vet är det snabbt övergående och det borde vara mat jag skulle fokusera på istället, vilket tyvärr inte är lika gott. Men nu är godisgömmorna tömda och jag får sakta ta mig tillbaka till verkligheten. Det enda som finns kvar är en bullpåse i frysen....

So were the days of my life.

Semester koma

Klockan 05.30 i morse hade jag varit vaken i 1,5h. Jag hade gett barnen frukost, vi hade badat och klätt oss samt börjat arbeta på det gigantiska tvättberget. Det kallas jet legg.
Det svåra är detta med mat, kan man äta korv och makaroner kl 10 då man enligt antalet vakna timmar bör äta lunch? Äh, jag skippade makaronerna och åt upp mina "Maltezer", ni vet de som jag fick av Tom för två månader sedan. Olivia fick frukost nr 2 och var nog ganska nöjd även hon, om det inte var för de där satans tänderna.
Tompa låg fortfarande och sov, inte p.g.a att han missat jet legg, utan för han har halsfluss modell XL large. Så idag fick han ta ett besök hos farbror doktor igen (3:e detta år) och det fick även vi andra efter att vitrocken sett hans hals. 3-1 till flussen kan man säga, eftersom även Moltas och Olivia hade samma diagnos.

För att återgå till semestern då. Vecka två checkade vi in i vårt hus som vi hyrt via blocket vilket lyckligtvis faktiskt existerade.

Vår "maid" mötte upp och välkomnade oss in ett väldigt fint hus, med många fina porslinssaker bl.a två keramik hästar i lagom storlek för barn ca 1-3 år att rida på, vilket de också försökte...
Vi plockade helt enkelt bort alla de saker som vi ansåg ligga i riskzonen för att bli dyrt att ersätta om de med säkerhet skulle gå sönder. Att ha en "maid" kändes till en början väldigt avigt och lite obekvämt. Men efter en dag eller två så insåg vi alla att det är väldigt skönt att ha någon som plockar fram och bort frukost, handlar, bäddar sängar och plockar leksaker. Vid önskemål lagade hon både lunch och middag, kanske var hon inte världens bästa kock men det gjorde inget. Bara känslan av att slippa gjorde att jag och Annelie insåg att vi borde tänka bort städerska och ersätta det med "maid" i våra tankar när vi kom hem till Sverige. Fredrik konstaterade med glimten i ögat att de Thailändska männen nog har det ganska bra där hemma och Riam som hon hette, lät sig väl imponeras av att Tom och Fredrik faktiskt hjälper till med barnen... Ordet jämlikhet är nog inte direkt utslitet i Thailand.

Här är vår "maids" döttrar som också hjälpte till både med lunch bestyr och lek med våra barn.

Det blev en dag poolhäng innan vi beställde en long tail boat som skulle ta oss ut till Rang Yai, en mindre exploaterad strand och vilken pärla! Det var så lugnt och skönt och vattnet helt klarblått. Moltas badade och badade och badade. Helt ljuvligt och nästan fritt från andra turister.

Som sagt var så har vi verkligen fått möta en del av det "riktiga" Thailand. Vi handlade i små matbutiker och fick skämma ögonen ur oss när vi kom med vår öl korg, man kunde verkligen höra på snacket att två vita brudar med en korg full med alkohol inte hörde till vanligheten. Sedan gick vi på lokal marknad där det inte var läge att pruta utan det var fasta priser som gällde, precis som för lokalbefolkningen. Jag verkligen älskar när man får se även denna sidan av det land man besöker, kanske inte hela tiden men en liten smakbit är verkligen inte fel.

Tyvärr blev vädret lite sämre andra veckan och regnet föll ungefär varannan dag. Jag åkte på en magbacill och låg hemma och kräktes en halv dag och två dagar senare var det Tompas tur. Det låter kanske som om vi mest har varit sjuka, men riktigt så illa var det inte.
Men i efterhand hade jag absolut önskat att det hade varit mindre av den varan samt att vädret varit lite mer tipp topp hela vägen ut. Men vissa saker kan man inte styra över och då är det bara att gilla läget.

En dag när det var molnigt och vi buttrade både en och två gånger, så slog det tillbaka på direkten. Efter lunch började vi känna att det stramade lite i skinnet och framåt kvällen så skulle man kunna tro att Fredrik skulle gå på maskerad utklädd till kräfta. Solen är starkare än vad man tror och barnen badar ju oavsett, så vi har haft det väldigt bra trots regn, moln, hals- öroninfektion och spyor. Nu låter jag korten tala för sig själv, annars kan detta inlägg bli lååååååååååångt.

En naggad men nöjd familj säger tack för denna gång till ljuvliga Thailand, vi ses säkert snart igen!

Thailand week one

En vecka avklarad. Värmen pulserade när vi landade på Phuket airport, en minibuss med AC var räddningen. Vi var 4 timmar sena eftersom vi var tvungna att gå ner i Helsingfors då en man blivit hastigt sjuk nästan direkt när vi startat. Tro det eller ej, men barnen skötte sig hyfsat bra, Tompa fick dock lite panik eftersom han trodde de störde sina medpassagerare med sina glada toner. Han muttrade något om att "vi skulle hållit oss till utgångsplanen och åka först 2013, mutter, mutter..." Som tur var verkade han snabbt glömt det när vi någon timme senare satt i poolen och han fick smutta på sin öl, likt en bebis på sin nappflaska.

Sedan följde några dagar av bara lat och bad mestadels i poolen. Konstigt nog verkar barnen tycka att det är mer spännande än att bada där än i havet, vilket vi bara hade några steg till från hotellet. Moltas är som vanligt en liten fegis och måste vänja sig in med "puffarna". Det tog inte så lång tid denna gång och sedan var det full ös (dock med stor respekt) innan poolvattnet började ge sig till känna och ge utslag?! Konstigt, men alla barnen och vi vuxna fick små kliande utslag. Vi tror på för låg klorhalt. Efter detta var det lättare att introducera havet och alla var nöjda igen.

Vi tog oss till en annan strand som låg en bit bort till vilken man kom via bil, vilket i vår "Taikon familj" även kallas flakbil eller "lyxbil"enligt barnen. Säkerhetstänket som finns i Sverige är bara att lägga kvar på flygplatsen, här snackar vi obältat på ett flak...behöver jag säga att barnen är överlyckliga?

En kväll när vi som vanligt var på väg in till stan för middag var Theo lite småseg. Vi lockade då med ett snabbbesök på gyllene måsen, vilket mottogs med ljummen entusiasm. Väl där hann vi inte mer än beställa innan fontän spyan låg på sätet bredvid. Lite servetter och borst tag senare så var han och Annelie i en taxi på väg hem igen. Bra, let´s move on. Då råkar vist Olivia lägga en av densamma precis i entrén, vilket både en och två tjejer råkade bli lite närmare bekant med. Jag och O för den delen luktade inget vidare och våra kläder var inte i det skick man önskade. Det kändes precis som ett besök på Mc-Donalds kl. 03:00 en lördagkväll, ända skillnaden var att vi var hemma redan till sju och ingen dans hade det varit heller för den delen. Fördelen med denna lilla magbacill var att den var väldigt snabbt övergående och i väldigt sparsamt mängd. På bara ett dygn hade även Annelie och Inez också lagt en varsin spya och alla mådde bra. Sedan anlände herr hals- och öroninfektion i min kropp som jag lyckats klara mig ifrån hela våren. "Mamma ringde doktorn och doktorn svara, en spruta i rumpan är precis vad man ska hava". Jag verkligen älskar Thailand och dess service, en och en halv timme senare hade jag en läkare på rummet med en väldigt imponerande medicament väska i bagaget. Några färgglada piller senare och en spruta modell XL så kunde läkande processen ta sin början. Det är nog första gången jag får en hästspruta i skinkan för att bota ont i hals och öra, men fungerar det så är jag mer än nöjd. Detta sinkade dock mig i en och en halv dag och Tom fick dra lite större lass på smörj och badfronten den stackarn. Nu tror jag dock att vi alla är pigga och glada och hoppas att det så får förbli.

Värmen håller i sig men vi har fått en del tropiska regnskurar. Maten är som vanligt underbart god och Moltas lever som vanligt mest på ris, makaroner eller äckligt vita korvar. Många glassar slinker det ner, men jag måste erkänna att han börjar se lite slimmad ut vilket inte skadar någon tunnis. Men det är inte alla som kommer hem från semestern i "Fight club" kropp, eller i alla fall inte vi andra.

Kontakt!

Vi lever och har det bra. Har avklarat spyor på tre stycken, en halsfluss och öroninflamation och ganska många myggbett.
Vi har haft sol, bad, god mat, spa behandlingar och mycket annat. I morgon byter vi ställe så vidare rapport kommer i veckan.

En tumme och lite färre hårstrån återstår

Nu är det nära minsann, bara tummen upp antal dagar kvar. Vi har packat och packat och jag tror vi är redo. Alltid redo! som jag skulle sagt om jag var scout.
Igår när jag återigen stod och strök så insåg jag att på sommaren eller under somriga förhållanden, typ Thailand, är det verkligen så pluttigt att ha en lite tjej. Dessa små klänningar är ju bara såå ljuvliga att man dör! Ska verkligen min lilla Ollie ha på sig alla dessa (om än flest ärvda) kreationer? Man kommer bara vilja äta upp henne, så söt kommer hon att vara.
Det är såklart kul att ha en son också, men det går faktiskt inte i klädväg riktigt att jämnföra. Jag tycker om att hitta små coola, häftiga plagg även till honom, men för tjejer finns det en uppsjö av "jag vill ha" saker. Dyrt redan nu, men säkert än dyrare när hon ska vara med och bestämma själv i framtiden.

Självklart är även Moltas söt som socker. Såhär fin blir man efter att han lånat pappas vax på morgonen, det gick väl en halv burk ungefär...

Kortet är taget efter att han är ny duschad, mycket vax var det! 

Idag är Moltas och Tom iväg och leker med kompisar, en dubbel dejt kan man säga. Jag och Olivia har i godan ro färdigställt hushållet, riktiga kvinno göromål (?!). Tänk vad mycket saker som ska med dessutom, jag tröstar mig med tanken på att det faktiskt krävs nästan lika mycket bara man ska vara borta en helg.

Olivia förbereder sig för vad man bör kunna som kvinna här i livet. Vi börjar med boken "Allt om män".

Vidare är det dags för mig och Annelie att bli riktigt "semester ansade", vi talar ögonbryn för er som funderar. Dessa ska färgas och noppas eftersom vi faktiskt vill att de ska vara synliga även efter en vecka med stekande sol. Vi hade tjatat oss in för att få detta genomfört, så skönhetsdamen får nog springa skyttetrafik mellan oss, för det finns att göra efter en lång vinter i idé!

Vad som återstår nu är att avsluta packningen med en rom provning på tjejfest, inte helt fel att kicka igång semestern med. Om det var en bra idé att ta detta tillfälle dagen innan långflygning låter jag vara osagt, kanske kan ni få ett utlåtande i morgon... Tom ska ha "Mello kväll" med två killar och sju barn, riktigt "man göromål" eller hur?

Klara, färdiga, gå

På jobbet har det utlyst en tävling med stegräknare. Egentligen är det via en lokal förening på ön som utmanat grann kommunen, men vi fokuserar mest på den "lokala avdelningen". Stegräknaren ska sitta på fram tills 1:a augusti, vilket jag tror är lite för lång tid men kanske också ger bäst chans att vinna eftersom många kommer att ge upp. Man ska registrera sina steg via en sida på Internet och där kan man också följa hur de andra ligger till. Detta är verkligen toppen, för vad kan vara en bättre morot än att se sina motståndares (som jag väljer att se det) resultat kontra sina egna. Det hela startade 1: a mars och via mina totala steg hittills har jag just passerat Nyköping, med start från Ekerö.

Jag är dock inne på min andra stegräknare då den andra nästan direkt var tvungen att reklameras, eftersom den hakade upp sig. Att den dagen innan lyckats ramla ner i toalettstolen efter utekvällen när Tom fyllde år, kan väl ändå inte ha något med det att göra?
Just efter den kvällen var jag toknöjd med mitt resultat. Jag tror mig minnas att det var registrerat ca 24.600 steg efter allt dansande och marscherande under dagen och det är mycket! På nattkröken sms:ade jag mina kollegor och lät meddela resultatet så att de verkligen inser vem de har att spela med. Fick dagen efter tillbaka ett sms där det stod:
"Bra jobbat Anna, verkligen toppen! Men du vet att tävlingen startar först på tisdag? Kram Bettan Ettan"

Surt var det. Här försöker man glänsa och så gör man det för tidigt. Just "Bettan Ettan" är dessutom en av mina främsta konkurrenter, henne får jag verkligen se upp med. En tokskalle som inte gör så mycket annat än promenerar på, till och från jobbet. Slår vad om att hon står framför tv:n och går också för att stegen ska bli så många som möjligt.
Jag vet att hon tror på en svacka för mig nu när jag ska på semester och helt ärligt så oroar det även mig en del. Tänk om jag tappar den i sanden och den blir förstörd! Jag tror nog inte jag får ut en till på reklamation. Speciellt snyggt lär det nog inte heller se ut att ha den hängandes i bikini linningen dagarna i ända, men jag tror dock det är värt en vit fläck. Om jag inte använder den så  kommer jag ligga typ 150.000 steg efter vid hemkomst och det tar väldigt lång tid att gå ikapp.

Såhär ser den ut min nya trogna följeslagare. Antalet steg bör ligga runt 10.000 varje dag för att det ska bara bra och det är inte helt lätt, trots att jag både har småbarn och ett rörligt jobb.