En vecka avklarad. Värmen pulserade när vi landade på Phuket airport, en minibuss med AC var räddningen. Vi var 4 timmar sena eftersom vi var tvungna att gå ner i Helsingfors då en man blivit hastigt sjuk nästan direkt när vi startat. Tro det eller ej, men barnen skötte sig hyfsat bra, Tompa fick dock lite panik eftersom han trodde de störde sina medpassagerare med sina glada toner. Han muttrade något om att "vi skulle hållit oss till utgångsplanen och åka först 2013, mutter, mutter..." Som tur var verkade han snabbt glömt det när vi någon timme senare satt i poolen och han fick smutta på sin öl, likt en bebis på sin nappflaska.
Sedan följde några dagar av bara lat och bad mestadels i poolen. Konstigt nog verkar barnen tycka att det är mer spännande än att bada där än i havet, vilket vi bara hade några steg till från hotellet. Moltas är som vanligt en liten fegis och måste vänja sig in med "puffarna". Det tog inte så lång tid denna gång och sedan var det full ös (dock med stor respekt) innan poolvattnet började ge sig till känna och ge utslag?! Konstigt, men alla barnen och vi vuxna fick små kliande utslag. Vi tror på för låg klorhalt. Efter detta var det lättare att introducera havet och alla var nöjda igen.
Vi tog oss till en annan strand som låg en bit bort till vilken man kom via bil, vilket i vår "Taikon familj" även kallas flakbil eller "lyxbil"enligt barnen. Säkerhetstänket som finns i Sverige är bara att lägga kvar på flygplatsen, här snackar vi obältat på ett flak...behöver jag säga att barnen är överlyckliga?
En kväll när vi som vanligt var på väg in till stan för middag var Theo lite småseg. Vi lockade då med ett snabbbesök på gyllene måsen, vilket mottogs med ljummen entusiasm. Väl där hann vi inte mer än beställa innan fontän spyan låg på sätet bredvid. Lite servetter och borst tag senare så var han och Annelie i en taxi på väg hem igen. Bra, let´s move on. Då råkar vist Olivia lägga en av densamma precis i entrén, vilket både en och två tjejer råkade bli lite närmare bekant med. Jag och O för den delen luktade inget vidare och våra kläder var inte i det skick man önskade. Det kändes precis som ett besök på Mc-Donalds kl. 03:00 en lördagkväll, ända skillnaden var att vi var hemma redan till sju och ingen dans hade det varit heller för den delen. Fördelen med denna lilla magbacill var att den var väldigt snabbt övergående och i väldigt sparsamt mängd. På bara ett dygn hade även Annelie och Inez också lagt en varsin spya och alla mådde bra. Sedan anlände herr hals- och öroninfektion i min kropp som jag lyckats klara mig ifrån hela våren. "Mamma ringde doktorn och doktorn svara, en spruta i rumpan är precis vad man ska hava". Jag verkligen älskar Thailand och dess service, en och en halv timme senare hade jag en läkare på rummet med en väldigt imponerande medicament väska i bagaget. Några färgglada piller senare och en spruta modell XL så kunde läkande processen ta sin början. Det är nog första gången jag får en hästspruta i skinkan för att bota ont i hals och öra, men fungerar det så är jag mer än nöjd. Detta sinkade dock mig i en och en halv dag och Tom fick dra lite större lass på smörj och badfronten den stackarn. Nu tror jag dock att vi alla är pigga och glada och hoppas att det så får förbli.
Värmen håller i sig men vi har fått en del tropiska regnskurar. Maten är som vanligt underbart god och Moltas lever som vanligt mest på ris, makaroner eller äckligt vita korvar. Många glassar slinker det ner, men jag måste erkänna att han börjar se lite slimmad ut vilket inte skadar någon tunnis. Men det är inte alla som kommer hem från semestern i "Fight club" kropp, eller i alla fall inte vi andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar