Gårdagen och dagen till ära har verkligen gått i en av de sju dödssynderna, frosseri.
Jag äter allt och då menar jag verkligen allt med socker i! Kroppen verkligen skriker efter snabb bränsle för att överleva känns det som. Den är så sjukt trött att ibland tror jag att jag bara ska trilla ihop och somna på en liten fläck. Har nog aldrig upplevt en jet legg såhär jobbig förut.
Kanske kan det ha att göra med att Tompa fortfarande är sjuk och inte alls piggelin vilket gör att mina dagar sett ut som följer:
1) Flygresa 14h med två glada men lite för pigga barn. Uppstigning 03:45 lokal tid, i säng ca 02:00 (Thai tid).
2) Barnen vaknar 04:00. Olivia sover två en timmes pass, varav jag missar att sova på båda. Hämtar Moltas från fsk kl.13:00 för besök hos doktorn med två barn. Väl hemma gör båda sitt yttersta för att testa trött mammas tålamod och de gick båda två med seger ur fighten kan man säga. Tvätta fem maskiner tvätt. Laga två mål mat till hungriga barn som tillslut somnar mellan 19:00-20:00. Jag somnar tillslut efter 17 timmar vaken tid.
3) Barnen vaknar 05:00 (tjohoo, rätt håll i alla fall). En kiss på golvet och i kläderna av pott tränande sonen = tårar och elände.
Frukost = Helt ok. Påklädning = konflikt, eftersom Moltas inte vill ha vinterkläderna på sig fortfarande. Trött Olivia = Galen mamma.
En snabb promenad eftersom jag helt missbedömt temperaturen mina skor klarade av. Hem i soffan och sova 2h!!!!! = Laddade batterier.
Som sagt var, det har krävts lite extra socker för att mäkta med. Men som vi alla vet är det snabbt övergående och det borde vara mat jag skulle fokusera på istället, vilket tyvärr inte är lika gott. Men nu är godisgömmorna tömda och jag får sakta ta mig tillbaka till verkligheten. Det enda som finns kvar är en bullpåse i frysen....
So were the days of my life.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar