Idag är ännu en sån där dag då min pappa skulle ha sagt "gör ni inget annat än att vara ute och festa?". Han har lite svårt att hänga med i det tempo som vi i vår familj ibland hamnar i, när vi åker hit och dit, kors och tvärs, allt med barnen i släptåg. Ofta är det så att hela familjen ska åka och göra något trevligt (vilket han säker också skulle benämna "festa") men ibland är det så att jag och Tom gör saker enskilt utan barn och make/maka.
Så ser då denna dag ut och även i morgon, precis som det var förra veckans torsdag och fredag. Tompa ska på julfest, den 2:a för i år och jag jobbar sent. Då blir det så att barnen levereras till jobbet i lagom tid när jag slutar, T tar bussen därifrån för att hinna och jag åker hem med kidsen och äter den mat som T förberett så att jag slipper lite kaos. Förra veckan hade vi överlämning halvvägs in i maten, där jag tog över matning och T sprang iväg för att hinna med bussen 3 minuter senare. Knepet är att man bara säger "Hej" och "Hej då" när man ses och sedan ringer man och pratar mer, när den som ska iväg sitter på bussen i lugn och ro.
Detta är självklart inget jag önskar två dagar varje vecka, eftersom jag faktiskt tycker om att träffa Tom. Men att man ibland ges tid till att bara vara den man är utan barn, är bra både för energi påfyllnad och för variationen som behövs i den ibland gråa vardagen. Att man ganska snart märker att man saknar sin familj om det varit för mycket "egen tid" känns som ett tydligt tecken på att man har det bra trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar