Kalla den änglamarken

Han är verkligen för bra den där Collin...Collin Nutley allstå. Han kan faktiskt konsten att porträttera Sverige från dess bästa sida. Allting ser så vackert ut, sådär ni vet att man blir lycklig i magen av att allt ser så härligt ut.
Igår var vi alltså och såg den sista "Änglagård" och jag är nöjd med besöket, den var med beröm godkänd.

Det roliga är att när de förra gick upp på biograferna så kunde jag inte alls likna mig vid aktörerna, de var en del av vuxenvärlden som spännande hägrade i horisonten. Igår när jag satt där så slog det mig flera gånger att "Gud, vad de var unga" när man fick se bilder från de gamla filmerna, helt till skillnad från vad jag gjorde vid mina första möten med Änglagårds filmerna. Nu kunde jag se att de åldrats och filmens innehåll var av mer mogen karaktär d.v.s. att hitta sina rötter istället för att ha spritfester med massa nakna människor hängandes utför fönstren så att prästen svimmar. Och kan ni tänka er! Inte en enda snorsträng eller "flashad" tutte av Helena Bergström, har det någonsin hänt?
Jag gillade den som sagt var och ger den i betyg 7 av 10. Det var en blandning av glädje och ledsamhet i filmen, precis som det ska vara när det är undertecknat C. Nutley. 

Änglagård på den gamla tiden- wild and crazy!