Och så var de nya byxorna borta innan jag ens köpt dem

Sitter nu med en lite för stor godisskål framför mig, farligt gott! Tröstgodis är det inte, för jag har sedan i morse planerat detta uns av lyx tills nu ikväll. Konstigt det där, att så fort man känner att nu går det bra med träningen, då får man minsann unna sig lite extra. Minus och plus blir väl i alla fall noll hur man än vänder det, vilket känns lite bättre i hjärtat.

Idag har vi varit publik när Tompa spelade innebandy. Eller publik kanske är fel ord, men vi var i alla fall i samma gymnastikhall som han. Han säger att han gjorde två mål i andra matchen, men jag kan inte bekräfta det eftersom jag jagade Moltas för att han inte: 1) skulle springa in på planen 2) skulle förstöra sanden för boule spelarna genom att gräva i banan 3) skulle tvinga sig in på en fotbollsträning för flickor-01. Nämnde jag att Olivia också var med?
Men självklart litar jag på min man, detta trots att han då och då försöker fuska i spel.

När vi kom ut till parkeringen och skulle åka hem så hade vi fått en p-bot klistrad på framrutan. Ute på vår ö där vi bor ligger böterna oftast på 150 kr men inte inne i stan, där ligger de på minst 500 kr. Det är bara att bita ihop och gilla läget samtidigt som man i ögonvrån ser de nya byxorna sväva iväg och försvinna helt i onödan. Sura pengar är det och jag minns med fasa när vi bodde i stan och månadsvis räknade in en eller två parkeringsböter i utgiftkontot- hua!

Han spelade faktiskt lite innebandy också. Jag tycker han är väldigt bra på att träffa, men är det månne lite mer golf i svingen? Ja, vi får väl vänta och se vad framtiden har att visa.

Olivia spanade in grabbar istället och hon fick ett par napp, även om de inte direkt matchar hennes ålder.
Säga vad man vill om genustänk, men såhär såg det ut.

Det hände faktiskt en rolig sak till, men det berättar jag nog om i morgon.