Tack till alla som hjälper oss och barnvaktar så att jag och Tom kan fika ifred, promenera eller gå på spelkväll med kompisar. Tack till er som avlastar när Olivia har hysterisk mamma mani om än som bara för ett toa besök ifred. Tack för kvarten extra att vila ögonen på morgonen eller för att ni utan problem tar en bajsblöja. De är dessa saker som gör att jag och de mina mer än gärna åker till er alla, det och för att vi helt enkelt tycker om er!
Sista dagen i Katrineholm fick vi in ett bowling besök med mamma, syster yster och Måns. Jag tycker verkligen att det är så roligt att spela bowling och vi gör det ofta tillsammans med våra vänner. När vi spelar är det inte bara på skoj utan full tävling, utan undantag om du är tjej eller kille, stark eller svag, tjocka eller smala fingrar. Har du gett dig in i leken...
Men idag spelade vi med barnen och då får man ta det lite lugnt, det är inte lika viktigt liksom. Så om man råkade förlora med 1 poäng mot sin syster idag, så gjorde det inte så mycket. Jag spelade inte ens för fullt. Idag var det viktiga att ha kul med barnen, det var för barnen vi gjorde detta, inte för att vinna mot något syskon eller något annat banalt.
Spelstilarna är många, inte alltid så tjusiga, men ganska effektiva.
Moltas som om tre dagar fyller just 3 år fick till sin första strike och Toms bowlinghjärta började nästan blöda av stolthet. Moltas sträckte händerna i luften och sa "Yes" oavsett om det var två eller tio käglor som föll ner. Är det kanske bowling proffs han ska bli? Låter lite töntigt kanske? Man får nog inte så mycket brudar på den titeln och så värst mycket pengar tjänar man nog inte heller. Om ni har mer detaljer kring livet som bowlingproffs så säg gärna till, vi vill ju inte missa chansen till det i så fall och jag antar att satsningen måste starta ganska snart om så är.
Som ni kan se av resultatet så ledde Moltas över sina föräldrar efter två omgångar, varav en strike. Men är man så noga att man måttar innan (bild till vä) så är det kanske inte så konstigt.
Olivia, den lilla mamma grisen var både glad och sur. Tillsammans med kusinen är det svårt att vara ledsen och inte när mormor låter en leka med ketchupen heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar