När jag bestämde mig för att jobba två dagar i veckan såg jag fram emot att att få gå upp ensam på morgonen, göra mig i ordning i lugn och ro, äta frukost med tända ljus och läsa tidningen. Har nu jobbat i 4 månader och konstaterar att detta fortfarande aldrig skett. Det verkar som om mina barn har en censor som känner av när jag går i trappan. Direkt slår de upp ögonen och är lite för pigga för att somna om. Det konstiga är, varför sker inte detta på T´s jobbdagar?
MEN! "Idag är ingen vanlig dag, för det är Annas äta frukost i fred dag, hurra, hurra, hurra" Ha, äntligen fick jag till det! Eller i alla fall vissa bitar av det. Smink, tanborstning och klädbyte helt ifred, frukosten hamnade i väskan och med till jobbet. Man kan väl säga att jag är halvvägs till en egen morgon. Att äta frukost med ett gäng 6-åringar, advetsljustaken lysande i fönstret och Enya spelande i bakgrunden är faktiskt inte helt fel.
Väl hemma var det glöggpremiär för i år. T lagade mat och jag och Moltas bakade play-doo köttbullar. En härlig dag som avslutas med mys i soffan, lite vin och Robbie Williams i "Skavlan"- helt ok.
Läste förresten precis en annan bekants blogg. Hon skriver verkligen så bra, beskrivningar av situationer och känslor är miltals så mycket längre fram än mina. Hennes texter kan verkligen beröra så till den grad att jag måste svälja och torka snor några minuter innan jag kan berätta för T varför jag gråter. Jag önskar henne lycka nu efter en tids elände.
Tänk att nu för tiden så önskar jag att barnen ska vakna innan jag går till jobbet...Hoppas att ni får en mysig helg nu, med lite mer glögg och adventsmys:-)
SvaraRaderaKram C
Vad är det för blogg du läser? (Jag tar gärna emot bloggläsartips, det är så befriande att läsa om andra, vanliga människor, som harvar på som jag själv :))
SvaraRaderaHoppas ni får en trevlig helg!