Ja, så är det faktiskt. Idag när jag åkte till träningen så visste jag att det fanns två pass att välja på, inget av mina favvopass men så kan det vara. Jag hoppades nästan att spinningen skulle vara full så att det gavs ett bra skäl att missa det mest effektiva passet, det skulle då inte vara mitt fel liksom. Jag kom också på mig själv att bli lite irriterad över att jag trots allt ger spinning ett försök gång på gång, jag tycker inte det är kul!!!!
Jo, det har varit kul för länge sedan när vi i basketlaget körde "vid sidan av träning" och dessa spinningpass jämför jag fortfarande med vilket inte varit varken SATS, Träningsverket och andra gym till fördel.
Idag klev jag in på gymmet och fann att det inte alls var fullt på passet....
Jag ger det ett försök och vilket försök sen! Shit, vad kul det var och jobbigt. Jag fick inte ens ont i rumpan av sadeln vilket jag ALLTID får (brukar faktiskt annars ha både cykelbyxa och gele sadel, töntigt jag vet). Killen som höll i passet påminde mig om en gammal bekant från Katrineholm, en sån som alltid gör att man blir på glatt humör (jag talar om Danne Dance om någon undrar). Musiken innehöll både vår inspringnings låt på basketmatcherna, sköna sommarlåtar i upptempo samt tjejgängets signaturmelodi a´la Dublin- kan det bli bättre?!
Jag lovar att jag inte ska bli en sån junky som bara bloggar om hur mycket jag tränar och hur bra det går eller inte. Detta är absolut inte en träningsblogg. Men just nu är jag bara fylld av välmående, detta trots att jag inte gillar spinning, på riktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar