Hemma men tyvärr så långt borta

Har haft en underbar helg i min gamla hemstad Göteborg. Varje gång jag kommer dit så fylls jag av en saknad och ibland längtan tillbaka. Det är något speciellt med den lilla storstaden som gör att jag har svårt att släppa tanken på att vilja bo där. Antagligen är det väl så att jag minns det liv jag levde då och hur kul det var.
Jag vill absolut inte byta bort det jag har idag, men vist undrar jag ibland hur mitt liv skulle sett ut om jag stannat kvar.
Jag påminner mig då snabbt om känslan jag upplevde att det var så långt till allt annat, släkt och övriga vänner som jag faktisk är i stort behov av. För så är det, det är långt bort helt enkelt.
Hur mycket jag än må sakna det goa götet så mår jag ju bra av att bo där jag befinner mig nu. Men som den småstads tjej jag är, så känns "the comfort zone" Göteborg ändå lite som hemma. Där vet jag var det mesta ligger, jag kan gå hem efter en dag på stan och där spårvagnarna tuffar på precis som vanligt som de alltid gör...

Vad har jag då haft för mig? Jag har druckit vin, strosat på stan, fikat, fikat och fikat. En mycket bra helg med lite batteri uppladdning, vilket jag var i stort behov av efter den gångna veckan.
Jag hoppas bara inte det dröjer lika länge innan jag får träffa mina härliga vänner igen. Vi håller tummarna att det sker innan det krävs en helmåne istället för en halv för att se någorlunda ok ut!

Inte nog med att jag fick träffa Hanna, Susanne och Marie, som grädde på moset fick jag träffa Henrika och Karin också. Ibland har man det bra! Jag glömde säga att vi shoppade lite också, provhytter är lite roligare när man har sällskap.