Barnen kickar in oss i väggen

Tom uttryckte sig som så ikväll att det är jobbigt när det känns som att man går in i väggen, när man spenderat en heldag tillsammans med sina två barn. Jag kan delvis hålla med honom om detta, samtidigt som jag känner "Been there, done that"!
Orsaken till uttalandet är att vi nu efter jul bytt dag för Moltas lediga dag från förskolan, vilket gör att han är ledig samma dag som Tom.
Men nu har jag gjort mitt i ett halvår, så det är bara för Tom att kavla upp ärmarna och köra resterande väg, rätt in i kaklet.
Det är ingen lätt uppgift, men det är väl så det är att ha småbarn. Shit, man kan verkligen bli galen och vilja slita sitt hår likt matadoren i "Ferdinand" ena sekunden, medan man i den andra inte kan hålla sig för skratt när irriterande 3-åring gör "du kan inte ta mig öronen" mot sin far som blir om än mer arg. Kanske är det just det, den eviga bergochdalbanan som gör att man ganska ofta känner sig överkörd av en ångvält?

Annars så har H. Fluss flyttat in hos oss igen. Vilka? Som vanligt T och M.... Verkar som om det är kvinnorna i familjen vi skickar ut i krig om så blir, det lite tuffare slaget helt enkelt.

Ni ser blickarna va? De som säger "Nu jäklar ska de få en round kick rätt in i väggen".

Skönt är det med fredag hur som och vi myser återigen in oss i stugan, medan snövallarna utanför bara växt och växt under dagen. Kära gud, giv oss snart lite vår! Pulka i all ära, men nu är jag trött på detta med kläder till förbannelse. Nu vill jag ha joggingskor och grusknaster, fågelkvitter och takdropp.

Nej, nu behöver jag nog ett glas vin och snart, snart...sover nog båda barnen.