Återfall, Annica och Bellman.

Idag är det exakt dagen innan en månad kvar tills vi åker till Thailand. Fotfarande har jag mina cravings efter godis och har faktiskt klarat mig halvvägs, helt utan minsta återfall. Men idag ska jag ta mig ett tror jag bara för att det är så gott faktiskt. Planen är att jag sedan återigen, biter ihop och håller mig fram till avresedagen.
Till mitt försvar (eftersom jag får så dåligt samvete) tänker jag hänga ut Annelie lite, min trogna (?) vapendragare i detta. När jag suttit och våndats över med mitt svåra begär, att det varit såå jobbigt att stå emot, så säger hon redan efter en vecka (eller två) att hon minsann äter godis för "Det funkar ändå inte. Jag äter bara på helger".
Det var ju det där med att hålla ihop tills döden skiljer oss två. Redan efter en vecka hade hon varit otrogen, men gott för henne i alla fall! ;)

Idag fyller min syster yster hela 37år- grattis!
Annica ser kanske inte så farlig ut för omvärlden, men vi som vet vad som finns under den späda fasaden häpnas fortfarande över vad som ryms. Kan ni den historien om Bellman som gick in i svinstian tillsammans med tysken och dansken? Först kommer tysken ut efter 5 min för att stanken var olidlig. Sedan kom dansken ut efter 10 min för att han inte klarade av lukten. Sist kommer grisen utrusande och skriker "Annica fes!!!" Ungefär så är det...och mycket mer. MEN! Hur tuff hon än må verka, så vågar hon aldrig sjunga karaoke.

Systrarna hugg- och snedtand.

Hur som är jag så tacksam för att hon finns och jag gläds mer och mer av att ha en syster i mitt liv. Grattis allra käraste syster på din dag, må de bli många fler!