torsdag 3 mars 2011

Amningshjärna 1 år försent?

Igår var jag och Olivia en tur till Kista centrum och förlustade oss och det hela avslutades med ett besök på skoaffären hemma på Ekerö. Senare på dagen hade jag och Tom ett möte på banken för att se över våra konton, spar, pensioner etc. Som vi alla vet vill de gärna att man tar med legitimation, vilket jag tyvärr inte hade. Det enda som trillade ur min plånbok var en massa kvitton och med tanke på vad dessa gjorde för storleken plånboken, så trodde nog bank kvinnan att jag var hästhandlare.
Hon informerade mig om att det nog kan vara läge att spärra körkortet direkt om jag inte hittade det hemma, vilket jag lyckligtvis gjorde, i en av skopåsarna... Pust! Skönt att slippa allt krångel.
Idag när jag kom hem från jobbet så skulle jag och Moltas åka och köpa lite födelsedagspresenter som släpar efter, men då hittar jag inte plånboken istället. Vänder ut och in på jobbväskan, garderoben, träningsväskan, bilen, väskan igen, men den är borta. Den här gången är det på riktigt för jag hittar den verkligen inte. Jag ringde till jobbet och där var den inte heller. Kan det vara ödet som vill spela mig ett spratt för att jag ska hålla reda på pinalerna? Det tror jag faktiskt inte, jag tror dessvärre att den kan vara stulen.
Så dyker den inte upp under kvällen så blir det till att spärra en hel hög kort i morgon och "hux flux" känns ett borttappat kort, inte som något större problem.

Presenter blev det i alla fall, för det finns ju fler personer i familjen som har kontokort. Jag och Molle flängde runt i affärerna fram till stägning strax innan åtta. Det är nog inte alla som spatserat runt Bromma Blocks i pyjamas, men det är så vi arbetar här. In med barn klädd för natten, lite lugna favoriter på radion och en omväg hem på vägar utan gatubelysning och saken är biff. Ett sovande barn serverat på silverfat, rätt ner i sängen! 

I "omklädningsrummet" finns det ganska många speglar, vilket Moltas är stormförtjust i. Han pratar och leker med alla sina kompisar som han kallar spegelbilderna av sig själv. Jag får bara en tydlig bild av hur det kunde sett ut om vi fått fyrlingar... Usch, tänk att ha fyra 3-åringar hemma! Man kan verkligen bli gråhårig för mindre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar