Idag har vi åkt tåg till Katrineholm. Moltas har längtat så länge efter att få åka tåg, stackars lilla bilburna barn. Vi var hos familjen Stadsråtta igår och konstaterade då att våra barn kontra deras små citymänniskor, inte har riktigt samma preferenser av vad som är roligt att göra. Medan deras barn var och varannan dag åker både buss och tunnelbana, så kånkar vi runt i bil vilket de i sin tur aldrig gör. Så när Moltas väl får åka tåg så är det nästan som att få gå på tivoli, men när deras stackars barn åker bil så kräks det. Detta måste nog bero på det där med balansen tror jag. Citybebisarna går ju bara på platt asfalt medan förorts ungarna lär sig att gå i terräng vilket ger bättre balanssinne, som i sin tur leder till färre spyor.
Men herre gud! Nu låter jag verkligen som kusin Tobbe alias "alla som har riktnummer -08 måste vara idioter". Detta skulle absolut kunna vara ett citat taget direkt från denna man, men kom nu från mig som bara bor 2 mil från Stockholm city. Trots detta slänger jag mig ändå med lantis kommentarer om stadsråttor och asfalts ungar... Hua, bäst att lägga ner detta resonemang.
Nöjd var Moltas i alla fall med dagens utflykt och det var det som var syftet. Kanske är det lite "pretto light" att göra en sådan aktivitet bara för att barnet ska få denna upplevelse som han så länge pratat om, men må så vara. Det är det värt ibland!
Förväntansfull Moltas, att åka tåg är verkligen exotiskt i hans lilla värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar