Allt detta ska nu också göras på vardagskvällar eller helger och inte som tidigare mellan tuppluren och Oprah. Vårt liv är nu precis som nästan alla andra familjers, dag ut och dag in, år efter år.
Som ett brev på posten fick vi också hem en 3-åring i dess mest enligt boken "typiska beteende". "Jaha, du ville ha makaroner? Men lilla älskling, det har vi ätit varje dag de senaste två åren. Idag ska vi äta Risoni, det är ju makaroner bara att det ser ut som ris, bra va? Inte bra? Men nu måste man äta Moltas, det hjälper inte att gnälla. Jag hör inte vad du säger när du pratar sådär gnälligt. Stopp! Man måste sitta på stolen. Nej, du får ingen macka. Sluta gnäll. Nej, du får ingen banan heller. Äter man inte kan man inte busa, då får man sitta på sin stol hela kvällen och ha tråkigt. Sluta skrika!!!!"
Ja, ni förstår. Såhär höll det på kanske en halvtimme med tårar och tandgnissel. Tillslut som från klar himmel är det slut på snor och saltvatten stänk. " Mamma, delfiner äter helt själva". Mums, mums och maten var uppäten. ????? = Mamma hjärna.
Sen var den dusten slut och humöret på topp. Att vara förälder är minsann inte alltid lätt och inte ett dugg logiskt heller i många fall.
Min plan för att överleva i vardags stressen är att alltid ligga steget före. Inget världs revoluterande alls men ack det enda rätta. Stiga upp före barnen och göra sig i ordning och äta frukost. Hinna hem före barnen och plocka undan frukost, skicka in tvätt i maskinen och kanske en snabb handling. Hinna planera veckans måltider innan de ska intagas o.s.v.
Det både låter och känns som att man har en spännande tid framför sig, eller? Tur är väl att man faktiskt älskar dom som man delar tak med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar