Kanske är det för att det pågår mycket mentalt omkring en just nu. Intervju där man ska vara prydlig, hel och ren. Tankar på vad man egentligen vill och vad som skulle vara lättast i relationen jobb-familj o.s.v. Eller är det så att det är detta jäkla socker som spelar ut mig. Jag är nog socker beroende. Eller nog? Jag vet att jag är socker beroende! Varje dag skriker min kropp efter godis och annat sött, inga mängder behövs men alltid något litet. Jag är verkligen en så dålig karaktär människa just nu. Varför måste jag alltid ha total stopp eller moffar allt, finns det ingen gyllene medelväg? Det blir nog till att hamstra lite mörk choklad igen och endast övrigt godis på helger. Fy fan vad tråkigt...
Glass blev det (lite ironiskt kanske) och alla var nöjda. Stötte på en elev på affären som var där med sin morfar för att köpa glass. Jag sa: "Du vet att de största är bäst va?" och självklart så ville han ha den bamsigaste som fanns. Morfar log i alla fall men sa med sammanbiten mun att detta skulle skulle stå mig dyrt. Det är så skönt att få göra sådana här saker. Själv stod jag efter dem i kön med de billigaste.
Moltas cyklade på hela vägen till affären-lekparken-alla backar-och hem. Han börjar komma in i en fas där han spänner sina muskler och tycker han är starkast av alla. Detta måste verkligen vara något manligt. Det är inte så ofta man hör muskelsnacket bland småtjejerna direkt. Vidare så tycker han att det är "coolt" att trixa med cykeln och han skryter vilt och brett för fröknarna som låtsas vara imponerade. Det är också "coolt" med häftiga (?) motorcyklar. Blir det månne en bodybuilder eller knutte? En Arnold eller HA? Hm...svårt val...
Oavsett så borde Tom och jag kunna räkna med att han har råd att försörja även oss när vi börjar bli gamla och grå. Skönt!
Glass är gott!
Manligt värre med tungan rätt i mun!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar