Hel, halv eller andra generationens svensk?

När vi var i gymnastikhallen igår så hittade Moltas en kille som han spelade lite bandy med. Han var 10 år och väldigt artig och pratsam. Han berättade att han hade två småsyskon och ställde lite frågor om Moltas.
Sen säger han följande: (jag visar dialogen)
- "Hans pappa är från Sverige va?".
- "Ja, såg du det på dräkten eller"? (Landslags dräkten fotboll)
- "Nej, på håret. Men har har mörka ögon i alla fall"
Hm...här började jag nu ana hur hans tankebanor gick, eftersom jag vid flera tillfällen varit med om det tidigare. Efter ytterligare några minuter kom det:
"Vilket land är du ifrån då?"
Jag förklarade för honom att jag också var från Sverige men att jag färgat mitt hår.

Såhär såg jag ut när han gjorde sitt antagande. Kanske är inte mina barn så lika mig, i alla fall inte om man ser till hårfärgen.

(håret ses faktiskt skymta lite under mössan men jag antar att Olivias fyllgubbe min tar ganska mycket fokus).

Med detta vill jag inte ha sagt att jag känner mig förolämpad på något vis, men det verkar som om jag har en lite mer "sydeuropeisk look" och kanske än mer nu när håret är mörkare.
På ett av mina tidigare jobb hade jag en barngrupp som också reflekterat kring detta. Vi sitter vid matbordet när ett av barnen frågar var jag kommer ifrån. Jag svarar Sverige. Då frågar ett annat barn i vilket land jag är född och jag svarar återigen att jag är född i Sverige. Men var är din mamma eller pappa ifrån? frågar de och jag svarar Sverige. De påtalar då att jag både har mörka ögon och mörkt hår vilket man kan ha om man är från ett annat land. Pedagogisk som jag vill mig tro vara, inleder jag en liten dialog kring detta med människors utseende. Barnen lyssnar noga och kommer med egna exempel och jag känner att nu har de förstått. Då kommer det....
"Men var kommer dina riktiga föräldrar ifrån?"

Barn är allt bra smarta.