Kapitalist stress

Dagen har varit intensiv, känns som jag har mycket som behövs göras men inte riktigt har tiden. Det är både i hemmet, till jobbet, planer på framtiden o.s.v. Ibland önskar jag att inte allting behöver gå så snabbt. Som t.e.x. har vi idag haft en värderingskvinna på besök. Inte för att vi ska sälja huset, eller vem vet egentligen? Om det nu är så att man hittar ett hus man är intresserad av, så ges det knappt chans att fundera över ett så stort beslut. Tjopp, tjopp- affären klar! Och sen sitter man där med ett lån och och ett hus som man knappt hunnit besiktiga. OM man nu tror sig hittat drömhuset, så måste man ha lånelöfte för att vara med och buda. Har man ett sån´t i bakfickan? Inte vi i alla fall, vilket gjorde att jag var tvungen att snabbringa SEB och försöka skrapa ihop siffrorna i huvudet. Allt bara rusar iväg och man hinner knappt tänka på om det känns rätt i hjärtat eller ej, det blir nästan mer fokus på om det är en bra affär eller inte. Nu har jag gjort mitt i alla fall, så nu kan drömhuset ramla in framför mina fötter. Helst ska det vara billigt, ligga där jag vill, se ut hur jag vill och att det känns 100% rätt i magen. Kommer man någonsin dit?

Men när allt kommer omkring så får man se till det triviala det faktiskt är med hus, lån och kapitalistångest. Man får plocka fram guldkornen som förgyller i vardagen och jag kan ge ett exempel på rak näsa!

När jag hämtade Moltas på förskolan för några dagar sedan så berättade en av hans fröknar följande. Han hade varit med och plastat in lite bilder på kaniner som visar olika känslor (för mig är detta självklart vad det är, men för er övriga kan jag informera att det har med social/empatiskt arbete att göra). En av kaninerna var glad och fröken frågade då de barnen som var med, vad de blir glada av?
Moltas mitt hjärtegull svarar då: "Att vara med mamma".
Ville bara föra detta till protokollet så att varken jag eller han glömmer det. Kanske vill man minnas detta, den dagen han svarar samma sak fast när de visar upp den arga kaninen (eller vad det nu kan vara på bilden när de är 15år).

Klart man blir glad av att vara med morsan, både nu som då. (Thailand-08)