tisdag 9 augusti 2011

Ibland hatar jag datorer!

Inte bara ibland utan ganska ofta faktiskt. Vår nuvarande dator är relativt ny vilket också då enligt mig borde betyda att tillhörande batteri har samma status. Så är det tyvärr inte.
Helt utan förvarning kommer det upp en signalblå ruta som meddelar att programmet stängs ner för att skydda något som man inte ens viste behövde skyddas. Därefter blir det svart, det startas upp igen, vill du felsöka? Nej!!!!!
När man sedan lyckas komma in på en sida som man vill läsa eller om man ska skriva mail, så hakar liksom bokstäverna upp sig. Jag skriver klart en mening men det är bara första ordet som syns i typ 10 sekunder. Under dessa evighetslånga sekunder hinner man fråga sig om man verkligen skrivit rätt och precis när man sätter fingrarna på tangenterna och trycker in ett nytt kommando, så börjar det man skrev tidigare sakta hacka sig fram för att direkt radera tillbaka och så är man på ruta ett igen.
Batteriet är alltså boven till detta, inte Tom! Detta försöker jag hela tiden påminna mig om, men det känns ändå som om det är hans fel konstigt nog. Jag vet att så inte är fallet men han är ju så bra på "det där på datorer" som alla äldre släktingar brukar säga.
Tom brukar då påtala att det kanske är dags att skaffa ett nytt batteri trots allt och detta gör mig också sur. Ska det verkligen vara nödvändigt?!
(Vill tillägga att här dog datorn för 3:e gången på en halvtimme så jag la ner, eller mjuk kastade iväg den och tog till telefonen. Tom försöker nu analysera den, säkert mest för att visa att han bryr sig fast bara på låtsas).

Jag är inte snål men att lägga pengar på ett skit batteri, känns som att någon försöker stjäla ifrån mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar