Det är full rulle på det nya jobbet och det känns som om det kan bli både trevligt och bra här. Kanske är det lite för många barn men annars så är jag hittills mycket nöjd. Idag fick jag höra att jag låter som en hare när jag pratar och undrar fortfarande om det är bra eller dåligt? Ok om han hade reflekterat över mina sneda tänder, men rösten...?
I morgon har vi "Uppstart fest" och fest på nya jobb är alltid intressant! Synd bara att Toms jobb också har det och att han bokade först i kalendern vilket betyder att man har förtur (att Tom lyckas med detta sker nästan aldrig, så han får den). Det blir en tidig kväll för mig med andra ord då man vist har barn som måste ha passning, vilket ankmamman Annelie snällt ställer upp och rodda ihop med sina egna ungar under andra vingen. Underbara vän!
Hur som är jag glad att jag kommer att få gå ett litet tag i alla fall och det kanske är bra att det inte blir så sent, för man ska väl inte spela ut alla sina ess redan den 2:a veckan?
För Moltas och Olivia har också verkligheten kommit ifatt. Lill tjejen är så trött efter dagen på förskolan och upplevs smått (?) gnällig från det att man hämtar till att hon sover. Men det är inte lätt att vara liten så jag försöker ha överseende med hennes smått irriterande beteende just nu. Moltas där emot behöver vist inte alls sova. Han fixar och donar och vill mest vara inne hos Theo och spela "Game boy" hela tiden. Nu verkar vi dessutom ha kommit in i det stadiet då han vill följa med kompis hem varje dag och jag och Tom är de tråkiga föräldrarna som oftast säger "Inte idag, kanske en annan dag..." Det känns som det var igår man själv fick höra den frasen lite för ofta. Är det kanske så att man hört den så ofta att den sitter i ryggmärgen och därav är så lätt att ta till nu när man blivit vuxen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar