Spärr mätt!

Usch vad mätt jag är, mår nästan lite illa. Varför föräter man sig så till den milda grad att man ångrar att man ätit allt det som man tycker så mycket om? Igår kväll planerade jag vad jag skulle äta för gott ikväll, när jag sedan var på affären blev jag såklart sugen på något annat och nu efteråt så ångrar jag att jag inte tog det andra. Jag vet att det är ett I-lands problem och skäms.

Veckan har varit bra med nytt jobb, hämta/lämna på förskolan, tvätta och laga mat. Konstigt nog har jag inte varit så trött som man kan vara efter semester uppehåll, men jag antar att man gått på lite adrenalin.
Nästa vecka tror jag dock att min hjärna kommer åka på en egen liten vagn när verkligheten kommer ifatt en. Denna helg har haft som uppgift mest att bara vara och ladda batterier, inte bara för mig utan hela familjen (Tompa laddar nog mest ur iof då han har kräftskiva med grannkillarna. En herrklubb som funderar att kalla sig för "Fyrklövern"... verkligen manligt?!).
Moltas har gjort sin första kullerbytta på egen hand och vill inte längre vara snygg utan cool, vilket han klargjort för mig idag. Olivia kan nu säga både "Bolibompa" och "bajs", "Moltas" är fortfarande svårt men "Molle bolle" får hon konstigt nog till. Så här händer det grejer på löpande band minsann, inte alltid så stora och jätteviktiga men alla ett steg framåt i livet.

Parhästarna tar sig en glass på trappan i solskenet. Även kring en sådan här grej  händer det saker snabbt från ena dagen till den andra. Nyss kunde de inte hålla i glassen på egen hand och nu när de ätit upp den, så går de raka vägen in till frysen och skriker efter en till.